Destiny 2

• Genre: Online FPS
• Släppdatum: 24 oktober 2017
• Utvecklare: Bungie
• Utgivare: Activision
• Plattform: PC/Xbox One/PS4
  

Destiny-serien ger sig in i PC-världen i och med den efterlängtade uppföljaren som sägs ska göra allting bättre än tidigare version. Eftersom jag inte har spelat ettan kan jag inte bekräfta om så är fallet, det jag däremot kan säga är att Destiny 2 bjuder på ett alldeles fantastiskt äventyr som inte kommer att glömmas i första taget.

Jag trodde först att Destiny 2 var något slags MMO-spel, men det är egentligen ett online FPS med inslag hämtade från MMO och RPG-genrerna. Faktiskt är det så att Bungie har satsat mycket mer på kampanjen den här gången, och jag skulle beskriva det mer som ett Borderlands i Halo-miljö. Öppna världar, loot kistor som man stöter på här och var, slumpmässig utrustning, fiender som respawnas och skalar med ens nivå, co-op för upp till sex personer, samt ett stridssystem som är väldigt likt det i Borderlands. Fast allting är lite mera saftigt.

Kampanjen kan man spela med upp till två andra personer samtidigt men jag valde att för det mesta köra den ensam. Jag blev snabbt imponerad över kvalitén på kampanjen; storyn är en riktig godbit för sci-fi älskare med Ljuset mot Mörkret-tema (ja, inte helt överraskande så är det väldigt Star Wars-influerat), något oinspirerade men humoristiska karaktärer med riktigt bra röstskådespeleri, sylvassa förrenderade mellansekvenser, och även om uppdragen för det mesta handlar om att döda allt så känns det aldrig repetitivt då utvecklarna lyckats sprida ut det över varierande miljöer med mycket dialog emellanåt.



Miljöerna ja – det går inte att säga något annat än att de är fantastiska. Bungie har skapat en otroligt trovärdig och häftig värld, där varje planet och område ser helt unika ut. Grafiken är så snygg och detaljerad att jag var tvungen att spela in filmsekvenser från alla möjliga områden. Från en tysk sönderbombad stad omgiven av klassisk skogsmiljö till Alienliknande rymdskepp fulla av utomjordiska ägg, tropiska regnskogar planterade i underjordiska komplex, och enorma CPU-anläggningar som tagna ur Halo med mängder av trånga ventiler och tunnlar. Och ja, det är mycket som liknar Halo eller skulle kunna vara därifrån, som till exempel fordonen, fienderna som för ljud av sig precis som Covenants, eller energisvärden som kostar ammunition för varje slag. Gillar man alltså Halo-världen kommer man inte att bli besviken.

Jag har aldrig heller sett så snygga vädereffekter, speciellt regnet som blåser med vinden och hagel som studsar realistiskt när det landar, och inte bara på marken utan på alla möjliga objekt. Ljuseffekter och specialeffekter är av högsta klass, med grönt solsken som tränger igenom små hål och grenar på ett realistiskt sätt, och maffiga portaler som fyller hela skärmen med gnistrande effekter när man går nära. Men det som imponerar mest är hur optimerad grafikmotorn är – jag körde på max i stadiga 60-100 fps med ett RX 480, och det går till och med att köra i 4K på en 1080p-monitor om man har ännu mera kraft. Bungie är grafikgudar helt enkelt. Mellansekvenserna i kampanjen som är förrenderade håller som sagt också väldigt hög kvalité, framförallt det episka slutet som får mig att tänka på Blizzards mellansekvenser och tåls att ses om flera gånger.

Men är det något som kan trumfa grafiken så är det musiken, komponerad av Michael Salvatori, co-kompositör till Halo-serien. Direkt när man startar spelet och möts av den sliskigt stilrena titelskärmen så briljerar musiken med det bombastiska huvudtemat - och det är bara början. Över två timmar orkestrerad musik finner man på soundtracket som är fyllt med fiolstråkar a la Halo. Det är svårt att slita sig från hubbvärlden, The Farm, där det spelas en idyllisk låt med pianoslingor som påminner mig starkt om Halo 3: ODST. Den klart bästa låten enligt mig spelas dock under en emotionell scen i början av spelet när ens karaktär har blivit av med Ljuset och knappt har krafter kvar nog att ta sig framåt. Det var då jag blev frälst och förstod att det är Bungie vi pratar om här, och jag blev totalt paralyserad av låten som stoppade mig från att ta mig vidare.



Planeterna är stora och för att uppmana till mer utforskning så finns det förutom huvuduppdragen även sidouppdrag (kallade äventyr), offentliga händelser som dyker upp i omlopp, grottor att utforska, plus andra dagliga utmaningar. Äventyren fyller på storyn, de är inte särskilt långa men tillräckligt intressanta för att jag skulle vilja ta mig an dem. Offentliga händelser är nog det bästa att göra för att levla, om man ser att något är på gång på kartan så kan man gå dit och ta sig an utmaningen tillsammans med andra spelare som också är sugna på loot. Häftigt om man är många spelare, dock blev jag tyvärr ofta helt ensam. Dessutom finns det inte så många olika händelser, men min favorit är när man möter biffiga spindelrobotar i en arkadliknande strid som blir som ett shoot ’em up.

När man har klarat kampanjen och nått nivå 20 börjar spelet på riktigt. Då gäller det istället att öka sin Power Level som är en benämning på hur stark utrustning du har. Den ökar stadigt då du får ny utrustning som skalar med din nivå, men efter ett tag måste du göra speciella grejer för att kunna bli starkare. Dessa inkluderar strikes och raids som man bara kan göra en gång i veckan. Strikes är ett slags äventyr med en fet boss i slutet. Kul och utmanande, och bossarna är såklart det häftigaste att möta i spelet, även om strikes blir lite repetitivt i slutändan. Raids har inte släppts ännu till PC, men det ska vara det absolut tuffaste att ta sig an och kräver sex koordinerade spelare (till skillnad från strikes där man är tre).

För den som suktar efter lite PvP och vill mäta sig mot andra spelare finns det givetvis ett sådant läge, kallat The Crucible. De flesta spellägen man kan tänka sig är med och körs i 4v4, med ganska många kartor att spela på. Det nya läget som tillkommit är nog min favorit och det är en kopia på CS, där det alltså gäller att plantera och detonera en bomb. Ett annat intressant läge är Survival där hela ens lag har ett visst antal liv och om någon dör så dras det av tills den sista spelaren återstår. Jag kan inte säga att PvP är något jag kommer köra mycket eftersom jag tycker det finns andra spel som sköter det bättre, men det finns i alla fall där även om det är väldigt basic. Ett tips är dock att inte börja köra det direkt för då blir man snabbt slaktad av spelare som har mycket bättre utrustning.

Även om jag vill höja Destiny 2 till skyarna så har det lite saker som jag stör mig på. Eftersom det är ett onlinespel så kickas man ut om man är inaktiv för länge. Denna tidsperiod är dock alldeles för kort; ibland har jag alt-tabbat och fastnat med någonting en stund, för att sedan komma tillbaka och se att jag har blivit utsparkad mitt i ett uppdrag, som man då måste göra om. Det gäller alltså att slutföra det man påbörjat varje gång utan att ta pauser. En annan nackdel är att man måste välja mellan två sektioner av passiva förmågor för sin klass. Du kan aktivera vilka förmågor du vill när som helst efter att du har låst upp dem, men vill du bara använda en passiv förmåga i ena sektionen till exempel och tre i den andra så går det inte, du måste använda alla fyra i det ena eller det andra. Laddningstiderna är också ganska långa vid fast travel och när man inleder strikes etc.



Slutsats: Jag har hört mycket klagande på att det inte finns tillräckligt att göra i Destiny 2, och är man van vid MMO-spel så stämmer det helt säkert. Men om man inte är galet hardcore och bara kör lite då och då så räcker spelet länge. Kampanjen och sidouppdragen bjuder på en 20+ timmar, men det är svårt att inte bli förälskad i världen som Bungie har byggt upp, så risken är att du kommer att vilja utforska ännu mera. Själva shooterdelen är egentligen inget speciellt (dock växte den på mig ju mer jag spelade), RPG-momenten är minimala, PvP-biten är svag, och designen på karaktärer och fiender är ganska tråkig.

Den dystopiska men samtidigt humoristiska storyn med dess grymma röstskådespelare, grafiken med de fantastiskt snygga miljöerna som flyter galant på PC, ett soundtrack i världsklass, och häftiga bossfighter skapar dock kärnan till vad som är ett måste för sci-fi-älskare. Och jag är nog inte ensam om att tycka det är skönt att för en gångs skull slippa hela grejen med att köpa lootboxes för riktiga pengar, utan det är bara kosmetiska föremål man kan köpa. Resan i Destiny 2 är dessutom långt ifrån över med redan två expansioner på gång, så det är lika bra att hoppa på rymdskeppet direkt.