Elektra

Är det något man lär sig efter att ha läst serietidningar i X antal år så är det att det finns nog bara kackerlackor som är mer seglivade än superhjältar. Det spelar ingen roll hur många atombomber man skickar på dem, bara till att skaka av sig dammet och fortsätta. Och skulle de mot all förmodan gå hädan kan man ju alltid hitta på något piffigt sätt att återuppväcka dem från de döda, tandfen kommer till undsättning utrustad med maskingevär eller vad vet jag. Detta är fallet med dagens hjältinna Elektra, möjligtvis inte med hjälp av fen men ändå. Nyligen avhandlades filmen Daredevil, ett cineastiskt verk som ett tag lika gärna kunde ha hetat Daredevil & Elektra På Äventyr då den kvinnliga lönnmörderskan fick minst sagt gott om utrymme i filmen. Men efter ett tag verkade regissören tillika manusförfattaren Mark Steven Johnson inse detta lilla misstag varpå mördaren Bullseye tog kål på Murdocks kärlek. Eller var det verkligen så det gick till? Slutet på Daredevil var minst sagt öppet och så länge man kan mjölka kassakon skall det till att produceras fram ytterligare en film om seriehjältar. Elektra var och är populär så naturligtvis skall hon få ett eget cineastiskt verk. Men var det ett särskilt lyckat drag?

 

Och ni som trodde att Elektra Natchios (vilket underbart namn eller hur?) gick och kolade vippen i filmen Daredevil? Ledsen att göra er besvikna men naturligtvis är så icke fallet. Filmen öppnar upp med en monolog berättad av den blinde mästaren Stick (Terence Stamp) som förtäljer historien om den eviga kampen mellan ljusets krafter mot mörkret som kallas Handen. De mästare som väljer att vandra i ljusets spår har givits förmågan att se in i framtiden, ja till och med kunna väcka de döda till liv, detta förklarar hur lönnmörderskan Elektra kunde återvända från Dödens Rike. Numera jobbar hon som sagt som frilansande mördare och hon har om möjligt gått och blivit än mer letal vilket bevisas i filmen Elektras öppningssekvens då hon har ihjäl en mindre pluton av de bästa inom privat beskyddning som går att köpa för pengar. Men samtidigt smids det planer bakom kulisserna då ledningen för Handen desperat vill ha tag på "Skatten" som enligt sägnen kan komma att vara den avgörande brickan i den eviga kampen. Och kan man inte locka över henne till den mörka sidan av Kraften (George Lucas kommer att stämma mig) så får man se till att i varje fall eliminera henne från jordens yta. Elektra skickas till en avlägsen ö för ett uppdrag som kommer att inbringa stora summor likvida medel, hon vet dock inte vid ankomsten vem eller vilka hennes mål är. Genom en slump blir den till det yttre kallhjärtade Elektra vän med grannen Mark (Goran Visnjic) och hans dotter Abby. Men saker och ting kommer snart att kompliceras då Elektra får sin order om vilka hon skall bragda livet av: Mark och Abby.   

 

”Från teamet bakom X-Men” står det att läsa på baksidan av fodralet till denna svenska utgåva av Elektra. Skäms på er om detta nu verkligen är sant vilket jag har extremt svårt att tro på efter att ha beskådat detta spektakel. Men efter lite research visar det sig mycket riktigt att en av manusförfattarna jobbat med X2, att denne sedan jobbat med den horribelt usla thrillern Suspect Zero är dock ingenting som PR-nissarna verkar skylta med i det öppna men det är en annan historia. Huvudansvaret för denna grekiska tragedi får med andra ord läggas delvis på författaren Zak Penn som tillsammans med två andra blåbär i branschen satte sig ner för att göra realitet av Frank Milles kreation Elektra. Jag har en smygande känsla av att herr Miller är allt annat än nöjd med det slutresultat som skribenterna spottade ur sig, i själva verket är nog mer än halva det cineastiska samhället gruvligt missnöjt. Vad hände egentligen med karaktären Elektra från Daredevil, nu jobbar hon tydligen som frilansande mördare. Denna film skall enligt all information jag hittat vara en slags spin off men ändå utspela sig efter händelserna i Daredevil men detta verkar manusförfattarna skita i fullständigt, nu skall det skapas en häftig karaktär som självsäkert står på egna ben. Problemet som sådant är att hela projektet Elektra känns allt annat än stabilt vilket blir mer än uppenbart bara minuter in i filmens visning. Den oskuldsfulla men tuffa Elektra som såväl porträtterades i Daredevil är som bortblåst, kvar har vi en karaktär som är ungefär lika kaxig som en liten kattunge oaktat hur många ninjastjärtar som smiskas på löpande band. Och dialogen, herre jösses vilken banal tillika klichéfylld dialog som ger ordet högtravande ett nytt fräscht ansikte. Penn måste vara den mest ojämna manusförfattare som vandrar i det glittriga Hollywood, eller så är han bara inkapabel rakt igenom. Ni får själva välja alternativ.  

 

Denna installation om Elektra försöker sig på att ge någon sorts bakgrundsinformation men efter den femte tillbakablicken i slow motion började jag tröttna rejält, återigen lyckades Daredevil så ofantligt mycket bättre med det samt precis allt annat gällande denna ”hjältinna”. Jag skrev ovan att skulden delvis härrör manusförfattaren Zak Penn men han är inte på något vis den ende skyldige till detta praktfiasko, regissören Rob Bowman sitter även han med skägget i brevlådan. Bowman började sin karriär med 21 Jump Street som följdes upp av arbete med bland annat den kvalitativa serien Baywatch samt X-Files, han har egentligen bara en ”lyckad” långfilm med sig i bagaget och det är Reign Of Fire. Efter att he beskådat dagens recensionsobjekt kan jag väl i ärlighetens namn endast råda Bowman till att leta upp sina kursböcker om nu några sådana återfinns i hans hushåll. Visserligen vågar jag mig på att proklamera att regin faktiskt är bättre än manuset, det hade varit intressant att se vad Bowman hade kunnat trolla fram med en mer genomarbetad story. Men alla tillbakablickar i slow motion varvat med hysterisk MTV-redigering gör att jag nästan ger upp hoppet för Elektra. Det blir inte bättre av att skådespelarinsatserna är skrattretande men återigen bottnar detta i manus. Jennifer Garner har gått och blivit något av ett hushållsnamn i och med sin medverkan i TV-serien Alias. Jag är personligen inget fan av fröken Garner men jag vet att hon kan så ofantligt mycket mer än den lilla repertoar hon lyckas pressa fram i Elektra. Och stackars, stackars Terence Stamp i rollen som Stick, jag lider med den mannen för varje mening han tvingas spotta ur sig.

 

Denna svenska utgåva av Elektra presenterar filmen i formatet 2.35:1 och är anamorfisk. Efter att ha beskådat ovan nämnda Daredevil som hade en bildsektion som nästan tangerade referensmaterial hade jag minst sagt höga förväntningar på denna transfer till DVD gällande Elektra, 20th Century Fox brukar hålla hög standard när det gäller att pumpa ut kvalitativa utgåvor. Filmen som sådan må inte vara mycket att hänga i granen men de tekniska aspekterna gör mig icke besviken, det är en ren fröjd att beskåda Elektra på den vita duken. Det enda negativa jag kunde skönja i filmens inledande sekvenser var ett visst mått av bakgrundsbrus men detta lugnade sedan ner sig allt eftersom visningen rullade på. Skärpan är mestadels utsökt, likt Elektras vapen sylvass och skarp men under någon enstaka scen tappar den udden men detta är återigen mest en tillfällig svacka som man kan ha överseende med. Färgskalan är rik och livfull utan att jag kunde se några spår av blödningar i spektrumet, inte heller kunde jag finna några tendenser till smuts eller andra artefakter i ursprungsmaterialet.

 

Vi får välja mellan Dolby Digital som DTS 5.1 att spänna öronen till vid beskådan av Elektra och frågan alla ställer sig är naturligtvis om ljudet kan matcha den smällkaramell som bildsektionen råkar vara? Absolut är det korta svaret. Det något mer utförliga är att det ljud som presenteras i Elektra är nästan på gränsen till för mycket av det goda hur nu detta egentligen är möjligt men så är faktiskt fallet. Separationen mellan kanalerna är överdriven till karaktären och orsakar stundtals lätt förbryllning i biorummet men å andra sidan är detta knappast en subtil film till tonen så vad vore då bättre än en ljudmatta som matchar den visuella utmaningen som Elektra erbjuder sina åskådare? Dialogen flyter jämnt och fint genom centerhögtalaren utan synkproblem och samtliga kanaler kommer verkligen till sin fulla rätt. Vad jag dock invänder mot är som sagt att ljudbubblan är något snedvridet mixad då actionscener håller en god volym medan andra lugnare scener faller ner på skalan ganska kraftigt. Det är inte det mest finslipade ljudspår jag lyssnat till men sannerligen ett av de mer bombastiska.

 

Denna R2SWE-utgåva av Elektra levereras i ett svart keep-case med ett omslag fritt från störande recensionskommentarer, som om det skulle finnas några positiva att gräva upp. Sektionen med extramaterial är mindre än den amerikanska motsvarigheten men andas mer kvalité har jag förstått efter att ha läst en del recensioner om R1: an. Vi får ta del av tre stycken bortklippta scener, ingen av dem upphetsade mig nämnvärt. Sedan följer en kortare Making Of som pyr PR och breda leenden över hur fantastiskt kul det var att göra denna film och bla bla bla... Nej det mest matnyttiga och informativa finner vi i den strax under timmen långa dokumentären Elektra: Incarnations som ger oss upplysande fakta kring denna lönnmörderska samt intervjuer med bland andra Frank Miller, detta är verkligen något för alla fans av serietidningar. Avslutningsvis finner vi trailers.

 

Kan man i ärlighetens namn hata en film som innehar Bob Sapp i en ”seriös” roll? Ja det kan man vilket min recension borde skvallra om. Elektra är långt ifrån den sämsta film jag beskådat, en del av actionscenerna räddar skeppet från att sjunka till botten. Men frågan är ändå om inte det hade varit den bästa lösningen på problemet, alternativt att någon på andra sidan Atlanten hade haft stake att säga att Zak Penn och hans vapenbröders manus stank gammal socka. Jennifer Garner fick en gång frågan av en journalist vad hon tyckte om Elektra. Svaret var att hon fann verket helt avskyvärt, det enda som hade fått henne att ställa upp var kontraktet som hon skrev på i och med sin medverkan i Daredevil. Det räcker som slutkläm för min del.