Bridget Jones Dagbok

Jag minns så väl när jag såg Bridget Jones Dagbok på bio. En tjejkompis till mig (ja tro det eller ej men män kan ha kvinnliga kamrater) tvingade med mig tillsammans med 4 andra varelser av det kvinnliga könet för att se nämnda film. Fast när jag tänker efter måste jag erkänna att jag var den enda som behövde tvingas. Sagt och gjort, sällskapet gör entré på väl vald biograf i Göteborg. Jag ser mig om i den fullsatta salongen och konstaterar att det finns cirka 10 män närvarande mig inkluderat. Vi tittar på varandra och utbyter menande blickar av förståelse inför varandras situation. Sedan rullar filmen igång och efter det var jag fast. Tårarna sprutade då jag förmodligen var den som skrattade mest i gänget. Nu i efterhand undrar jag om Bridget Jones Dagbok fortfarande är lika rolig som den var en het sommarkväll för några år sedan. Dags för en recension.




Bridget Jones (Renée Zellweger) är den stereotypa bilden av en kvinna i sina bästa trettio plus. I sina ögon något överviktig, fast i ett jobb utan utveckling för karriären och inte heller finns det en man i hennes liv. Hon röker för mycket, dricker något för mycket och pratar först för att sedan tänka på vad hon egentligen sade. Jakten på Mr Right ter sig desperat för våran hjältinna. Men snart skall turen vända även för fröken Jones. I filmens början träffar hon advokaten Darcy (Colin Firth) när Bridget befinner sig hos sin mors årliga julmiddag. Kan detta vara den Rätte mannen som saknas i hennes liv? Men vänta det tar inte slut där ty helt plötlsigt visar Bridgets chef Daniel (Hugh Grant) upp intresse. Vilket huvudbry: skall hon välja den snälle, trygge Darcy eller den farlige playboyen Daniel?



Jag erkänner direkt: på senare år har jag kommit att gilla romantiska komedier skarpt. Filmer som Fyra Bröllop & En Begravning med flera får mitt cineasthjärta att bulta ett par slag extra. Men mycket har jag att tacka just Bridget Jones Dagbok för, det var onekligen den filmen som fick upp mia ögon för genren. Vad som skiljer denna film från mängden vilar mycket i det faktum att det rör sig om en något realistisk handling tack vare dess huvudperson. Visst vi skall inte hymla med att filmer av denna genre kommer att ha ett happy ending som är lika förutsägbart som standardmallen 1A. Men vad som verkligen gör denna film sevärd är fröken Renée Zellweger som Bridget Jones. Det var många kan jag intyga som höjde kritiskt på ögonbrynen när det utannonserades att en trådsmal madame från Texas skulle till att gestalta en något överviktig brittiska. Jag erkänner att även jag hade mina funderingar huruvida detta skulle bli bra. Dessa funderingar kom på skam ungefär 15 sekunder in i filmen. Zellweger är mer britt än flera som jag har stött på under min livstid och hon ger verkligen Bridget Jones ett rättvist ansikte. Nu har jag inte läst boken som filmen baseras på men de jag har pratat med som läst alstret anser att Zellweger lyckas extremt väl med att porträttera Jones.



Även om du inte råkar vara en singelkvinna på 30+ kan jag garantera dig att du kan relatera till de relations och livsproblem som fröken Jones får tampas med. Kan jag så kan du med. Vad gäller komedielementen känns dessa klockrena och fräscha då manuset känns väl genomfört. Det märks att man har tagit stor omsorg för att förvalta ursprungsmaterialet på samma sätt som med Harry Potter-böckerna som nu blir film. Man skrattar med Bridget Jones dilemman, inte åt henne, vilket enligt mig är något av en avgörande faktor för att denna film lyckats så extremt väl i land och rike. Folk kan helt enkelt relatera till huvudpersonerna vilket är ett gott betyg för manusförfattarna. Ett annat gott tecken i Bridget Jones Dagbok är hör och häpna Hugh Grant. Grant satt länge fast i ett fack inom filmbranschen, ett fack som bestod av en något tafatt gentlemanna britt. Här i Jones Dagbok får han verkligen gå loss i den raka motpolen genom rollen som Daniel Cleaver, det är klart uppfriskande att se Hugh agera som den charmerande tillika skitstöveln till playboy.



Bilden är något mjuk i tonen, som att det saknades skärpa och fokusering. Detta fenomen känns dock som ett medvetet drag då samma företeelse visade sitt tryne då filmen gick på bio, eller så var bara deras projektor dåligt inställd. I vilket fall som helst känns inte bilden som referensmaterial vid en närmare granskning av denna utgåva av Bridget Jones Dagbok. Den generella färgtonen lutar åt det bruna hållet men inga direkta blödningar i färgskalan kunde noteras under visning av filmen. Men vad som är den sanna akilleshälen är den mängd Edge Enhancement som syns konstant under filmens gång. På mindre bildyta är denna artefakt inte direkt påtaglig men kör du filmen via projektor kommer du att garanterat att störas av denna brist i bilden.



Även ljudet håller högre medelklass men inget du använder för att demonstrera din ljudanläggnings kapacitet. Detta är en dialogdriven historia så det ter sig ganska klart att ljudet fokuseras till fronten av ljudbubblan. Vad som stör mig med detta ljudspår är att volymen är något ojämn när dialogen ställs gentemot omgivningsljudet. Talet ligger dock väl placerat i center-högtalaren utan tendenser till brist på fokusering någon gång under filmen. Det kan tänkas att surround-högtalarna skulle vara frånvarande i en film som denna vars styrka vilar i dialogen men de används dock mest till att förmedla filmens soundtrack som för övrigt är mycket bra enligt min subjektiva mening. Basen blev dock lite missnöjd med denna film, det fick inte direkt spänna musklerna.



Det finns en hel del extramaterial att botanisera i när det gäller denna utgåva av Bridget Jones Dagbok. Först ut till rakning återfinns ett kommentatorspår där regissören Sharon Maguire medverkar. Detta är ett riktigt bra spår att lyssna till då Maguire håller en konstant jämn nivå av intressant fakta och anekdoter från filminspelningen. En kortare featurette som tar oss med bakom kulisserna bjuds vi på härnäst, personligen hade jag gärna sett att den varit längre. Sedan har vi tio stycken deleted scenes att titta på, vissa av dem är faktiskt riktigt roliga och hade utan problem platsat i den färdiga filmen. Avslutningsvis återfinns ett par musikvideos. En ganska trivsam litet kompott extramaterial men jag hade gärna sett en längre dokumentär.




Oavsett var du befinner dig på livets snåriga stig kommer du garanterat att kunna känna igen dig i Bridget Jones och de situationer som hon hamnar i. Det är en romantisk komedi med en mer trovärdig twist vilket är varmt välkommet, denna genre behövde en vitamininjektion och Bridget Jones Dagbok förser den med råge. För alla som vill ha ett gott skratt om detta med relationer och livets små bekymmer kan jag varmt rekommendera Bridget Jones Dagbok. För mig är den fortfarande lika bra som den heta sommardagen för några år sedan.