Cowboy Bebop: The Movie

Dags för lite ny granskning av anime och denna gång faller lotten på Cowboy Bebop: The Movie. Jasså ni känner inte till Bebop? Frukta icke ty denna recension kommer att ge er all den klarhet ni behöver för att likt mig bli frälsta av Shinichiro Watanabes framtidsvision om prisjägare med ständigt kurrande magar. Det skall erkännas att detta blir ett kärt återseende för min del, det var alldeles för länge sedan jag bänkade mig för att följa Spike och hans tappra vapenbröders eskapader i rymden. Men man kan alltid skylla på för mycket jobb men det känns i ärlighetens namn som en tämligen klen ursäkt i sammanhanget, en sann otaku har aldrig för mycket att göra för att ta en paus med lite välsmakande anime oavsett arbetsbörda. Så nu gäller det att råda bot och detta gör vi genom att som sagt ta och granska en riktig liten pärla i samlingen nämligen långfilmsversionen av den omåttligt populära serien Cowboy Bebop. Spänn fast säkerhetsbältena pojkar och flickor, vi åker i ljusets hastighet med destination planeten Mars.

 

Cowboy Bebop: The Movie (eller Knockin´ On Heavens Door som den ”egentligen” heter då varje avsnitt i serien hade titel efter en känd sång) öppnar upp i nådens år 2071. Ombord på skeppet Bebop kurrar magarna i unison kör och läget ter sig ganska mörkt ut då det inte finns många kronor på kontot. På Mars förbereder man sig som allra bäst för högtiden allhelgona, pumpor pryder vartenda gathörn och stämningen är på absolut topp. Spike, Jet, Fay, Ed samt jycken Ein har anlänt för att arrestera tredje gradens patrask vilket förhoppningsvis skall inbringa lite klirr i kassan. Men när Fay bevittnar en allvarlig explosion på motorvägen kommer gänget snart att kastas in i hetluften. Det visar sig att en synnerligen diabolisk terrorist är i görningen och de ordinära polisstyrkorna står handfallna inför den eskalerande situationen varpå en belöning kablas ut på hisnande 300 miljoner woolongs (valutan för dagen). Gänget slickar sig lustfyllt om munnarna, här skall det tjänas stora pengar och dra sig tillbaka varpå de sticker iväg för egen vinnings skull. De kommer dock snart att inse att detta inte är någon ordinär terrorist de har att göra med och skall de överleva kanske de till och med måste samarbeta? Fasansfulla tanke men magarna kurrar som sagt högt.  

 

Många kommer nog att koppla samman Shinichiro Watanabe med hans arbete beträffande episoderna Kid´s Story och A Detective Story hämtat från Animatrix. Men japanen är även fader till en av de mest populära animeserier alla kategorier nämligen Cowboy Bebop. Vad som gjorde, och gör för att vara mer exakt, denna serie så populär bland såväl otakus som nybörjare inom genren är en rad punkter. Den fungerade som ett avstamp från de ganska hårt stereotypa fack som anime var indelat i ett tag för några år sedan. Nu på senare tid har vi börjat se en spridning och blandning av olika subgenrer vilket kan tyckas vara självklart men detta var som sagt inte fallet för bara ett litet tag sedan och Cowboy Bebop var en mycket bidragande orsak till att den spridning vi ser idag kunde ske. Serien som sådan erbjöd dessutom underhållning som aldrig tog sig på för stort allvar även om man hela tiden kunde skönja en mer seriös underton i manuset till episoderna. Efter 26 avsnitt tog det roliga slut och många fantaster fällde en sorgens tår när Bebop lades i graven. Men se detta är ju inte hela sanningen eftersom ni nu sitter och läser om långfilmen med samma namn.

 

Så har saker och ting förändrats något i och med klivet över till den stora vita duken för Spike och hans crew av prisjägare, hackers samt intelligenta hundar? Nej egentligen inte och detta är i varje fall jag extremt tacksam för. Grabbarna, och tjejerna, Grus jobbar fortfarande unisont solo vilket stjälper mer än hjälper men lär sig teamet någonsin av sina misstag? Tveksamt skulle jag våga påstå. Överlag är jag väldigt tacksam att Shinichiro Watanabe och hans briljanta team bestämde sig för att utforma långfilmen som ett fristående avsnitt plockat ur slutet av serien. Detta gör att i princip alla kan se och ta åt sig av långfilmen Cowboy Bebop utan att känna förvirring över att eventuellt inte sett serien med samma namn. Det skall dock erkännas att för en maximal upplevelse att hämta ur denna långfilm hjälper det att ha sett serien men det är inte på något sätt en nödvändighet för att förstå vare sig karaktärernas motiv eller platserna händelserna utspelar sig, saker och ting blir bara än mer roligare. Animationerna var redan när det begav sig med serien Cowboy Bebop på absolut topp och återigen är det bara till att konstatera att mycket lite har förändrats under de år som förflutit fram till skapandet av Knockin´ On Heavens Door, visserligen har man lite mer datorkapacitet att jobba med men det är trots allt de handtecknade animationerna som styr och ställer till min stora förtjusning. Möjligtvis skulle man kunna urskilja ett visst drag av mer seriositet i långfilmen kontra serien men jag tror att detta är en ganska naturlig utveckling till följd av vad som sker i slutet av serien där man valt att placera dagens recensionsobjekt.

 

Denna svenska utgåva av Cowboy Bebop: The Movie presenterar filmen i formatet 1.85:1 och är anamorfisk. Tyvärr är inte bildsektionen á par med filmen som sådan, i varje fall inte i de inledande sekvenserna. Det som drar ner helhetsintrycket är den mängden spår av smuts och repor som plågar transfern till DVD, tacksamt nog lugnar detta lilla inferno ner sig efter en stund. Spektrumet är livfullt och sprakande med naturliga toner utan att jag kunde skönja några spår av blödningar i färgskalan. Skärpan är mestadels med i matchen på ett formidabelt vis men vissa scener kan förefalla vara lite för mjuka i tonen för min smak. För att vara en så pass ”gammal” film håller Cowboy Bebop: The Movie förvånansvärt hög standard bortsett från några mindre skönhetsfläckar.

 

Såväl engelska som japanska står till förfogande att lyssna på i Dolby Digital 5.1 vid beskådan av Cowboy Bebop: The Movie. Nu förväntar sig säkerligen en hel del av er läsare att den buttre Fredrik skall proklamera för det japanska spåret men se detta kommer icke att ske ty jag föredrar faktiskt engelskt tal när jag spanar in Cowboy Bebop oaktat om det är långfilmen eller serien. Ja ni läste rätt, denna gång tycker jag att de engelska skådespelarna är överlägsna sina japanska kollegor så mitt råd är att välja det engelskklingande DD 5.1. Så hur låter då denna film? Faktiskt riktigt bra för att vara helt ärlig. Dialogen levereras klart och tydligt ur centerhögtalaren utan minsta synkproblem eller bristningar i fokuseringen, ingen textning behövs vilket är ett gott betyg. Surroundhögtalarna är inte direkt konstant med i matchen utan används med yttersta finess och när de kommer in i ljudbubblan är det mycket väl avvägt. Subwoofern får desto mer material att jobba med; den är likt de bakre kanalerna mycket distinkt och fylld av finessrikedom före ren brutal råstyrka. Det enda jag kan klaga på är att separationen mellan frontarna ibland inte är den absolut bästa då de har en tendens att tappa fokus när det går hett till men annars är det bara fina fisken.

 

R2SWE-versionen av Cowboy Bebop: The Movie levereras i ett keep-case av standardsnitt med ett ganska stilfullt omslag som dock inte slår de som pryder avsnitten i serien, tur är väl då att omslaget inte gör filmen. Sektionen med extramaterial erbjuder lite smått och gott att botanisera kring. Sex stycken featurettes inkluderas, dessa är egentligen kortare intervjuer med röstskådespelarna samt produktionspersonal men de är faktiskt riktigt intressanta att beskåda. Sedan finns den fyra stycken jämförelser mellan storyboard kontra den färdiga filmen att beskåda. Sedan har vi biografier över gänget ombord på Bebop samt ett stillbildsgalleri. Avslutningsvis finner vi en musikvideo.

 

Ingenting har egentligen förändrats sedan serien och detta tackar jag Shinichiro Watanabe och hans kreativa team för, de var smarta nog att inse faktumet ”if it ain´t broken don´t fix it”. De har bibehållet den sköna atmosfären, de färgstarka karaktärerna samt det underbara soundtracket och helt sonika gjort ett lite längre avsnitt som tar avstamp ifrån TV-serien men samtidigt håller sig trogen förlagan. Denna film är den perfekta startpunkten för alla oavsett om man precis börjat utforska genren anime eller är en inbiten otaku som undertecknad.