Bad Boys 2: Superbit

OK så filmen Bad Boys kanske inte var den absolut mest upplyftande cineastiska upplevelsen man som filmälskare kan utsätta sig för men den hade onekligen sina ljusa stunder på den vita duken. En väloljad maskin som likt Mikes Porsche rullade på med en ursinnig kraft på motorvägen och som orsakade en del skrattanfall i casa de Fredrik är aldrig fel sett till en riktig actionrökare. Jag kan till och med acceptera Martin Lawrence ”karaktärsporträtt” vid en närmare eftertanke men längre än så sträcker jag mig inte. Så det var väl egentligen bara en tidsfråga innan de vise männen och kvinnorna på andra sidan vattenpölen kläckte den alldeles genialt originella idén att göra en uppföljare, jag menar det har ju aldrig tidigare skett i filmhistorien. Man lät nästan tio år passera under broarna innan man samlade ihop Michael Bay tillsammans med Will Smith och Martin Lawrence och nu var alla betydligt större stjärnor på himmelen än innan den första filmen. Större budget öses över projektet så borde väl allt annat flyta som på räls eller? Läs vidare för svaret.

 

Sedan Bad Boys I har ett nytt manskap bildats med benämningen TNT, Tactical Narcotics Team, som utrustats med de senaste leksakerna i kampen mot narkotika på Miamis gator samt vattendrag. I bräschen för detta nydanade verktyg mot skurkstrecken finner vi naturligtvis våra bad boys Mike Lowry (Will Smith) samt gaphalsen Marcus Burnett (Martin Lawrence). Denna gång är pojkarna tillsammans med TNT på jakt efter X eller ecstasy för gemene man. Ett tillslag i filmens början där mycket utrustning samt manskap används går käpprätt åt skogen då endast två ynka påsar X återbördas till lagens långa arm, stoppa inte pressarna för detta mina damer och herrar. Naturligtvis beror denna fadäs på missriktad information från en tjallare men detta är inte något som polischefen är villig att lyssna på då han är fullt upptagen med att gå i terapi för att diskutera sin inneboende ilska. Samtidigt vill Marcus lämna TNT för ett säkrare jobb, något han naturligtvis inte har berättat för Mike. Mike i sin tur dejtar Marcus lillasyster Sydney (Gabrielle Union) vilket han naturligtvis inte har delgett sin snart före detta partner. Lägger man till ett styck colombiansk knarkherre vid namn Hector Juan Carlos ”Johnny” Tapia (Jordi Mollà) som transporterar X över landet i likkistor har man upplägget för en ny installation om The Bad Boys.   

 

Sex stycken manusförfattare, det luktar inte fräscht på något sätt. Snarare drar jag åt mig öronen i ren panik, detta tyder enbart på att Bad Boys II är en film som minst sagt hade problem med att skapas och kanske borde den överhuvudtaget aldrig ha lämnat idéstadiet? Att filmen sedan är över två och en halv timme lång verkar inte direkt mer lovande på något sätt. Så jag bänkar mig med en stadig kanna kaffe, värmer upp projektorn och låter Bad Boys II skölja över mina sinnen. Uppriktigt sagt var jag ganska pessimistiskt inställd till hela projektet redan innan beskådan av dagens recensionsobjekt då jag inte är överdrivet förtjust i uppföljare samt att många olyckskorpar kraxade i mitt öra att detta inte var något annat än ren skit i lyxförpackning. Så vad är då mina åsikter kring Bad Boys II? Fåglarna talade onekligen sanning denna gång, detta är inget annat än ren skit insvept i en glittrig tillika hetsig klippteknik signerat Michael Bay. Kanske hade jag för negativ inställning redan innan jag beskådade dagens verk men det hade nog inte spelat någon större roll för jag är grymt besviken och dessutom fick jag vatten på min kvarn gällande de farhågor som kröp längs ryggraden när jag gjorde research inför denna recension.

 

Jag kommer inte helt osökt att tänka på en annan film som jag avhandlade för inte så länge sedan nämligen Domino när jag sitter framför datorn för att plita ner mina åsikter om Bad Boys II. Likt Tony Scott verkar Michael Bay fått ett fullkomligt frispel när denna uppföljare skulle till att produceras fram. Kanske var han rädd för piskan som producenten Jerry Bruckheimer konstant verkar göra bruk av för att ”mana fram” maximal upplevelse ur sin produktionspersonal, personligen tror jag inte att det hade hjälpt hur mycket stryk herr Bruckheimer hotade med då detta trots sin enorma budget känns som ett hafsverk. Nästan ingenting fungerar i denna uppföljare och jag finner mig själv kliandes min skalp i stilla undran hur saker och ting kunde gå så brutalt åt skogen. Filmens story är som sagt bearbetad av inte mindre än sex stycken manusförfattare, i varje fall officiellt då jag knappt vågar betänka hur många andra kockar som haft sina fingrar i denna tämligen ljumma soppa. Ingenting hänger ihop och trots att allting sker med ljusets hastighet fann jag mig själv sneglandes på klockan som aldrig verkade röra sig framåt. På tal om tid: filmen klockar in på hisnande 141 minuter. Jag trodde först att jag läste fel på fodralet men nej filmen är verkligen 141 minuter lång vilket är en halvtimme för mycket i mitt protokoll. En film av denna kaliber fungerar inte med denna utdragna tidsram och jag förstår uppriktigt sagt inte hur man resonerade när man bestämde sig för att göra en för lång film ännu längre.

 

Det som möjligtvis ”fungerar” någorlunda är regin men även denna har sina klara brister. Michael Bay är nog världens största gnällspik, i varje fall att döma av den information jag läst på Internet gällande Bad Boys I. Då klagade regissören i högan sky över hur fruktansvärt liten budget han hade att jobba med. Så kan vi naturligtvis inte ha det skrockade Bruckheimer och hans kollegor i kör som spydde upp den ena pengapåsen efter den andra så att Bay kunde frigöra sina konstnärliga visioner. Nej jag skämtar, här finns inte konst att finna inom mils radie även om man lätt kan luras att vår regissör ville testa gränserna. Vilket han i för sig lyckas med, problemet är bara det att jag blev åksjuk på sina ställen och återigen kan jag inte skaka av mig problembarnet Domino som bär många likheter med sin kusin Bad Boys II. Men samtidigt kan jag inte förneka att det kittlar mina actiongener när Bay skrider till verket, han vet onekligen vad han sysslar med och många av scenerna i dagens verk slår andra filmer med hästlängder beträffande den galenhet tillika genialitet som genomsyrar arbetet med den action som förekommer. Men ett par scener gör ingen film vilket är klart och tydligt med denna uppföljare som enligt mig borde ha stannat på idéstadiet, som det är nu är det förmodligen en av världens största slöserier på likvida medel som någonsin producerats.  

 

Denna utgåva av Bad Boys II presenterar filmen i sitt originalutförande vilket innebär 2.35:1 som är anamorfisk. Den förra installationen av Bad Boys hade sina skavanker Superbit till trots men med en sådan modern produktion som del II råkar vara hade jag ganska höga förväntningar på transfern till DVD. Vänta lite skall jag bara plocka upp hakan från golvet och torka bort pölen av dregel som bildats… sådär ja. Detta mina damer och herrar är så en riktigt lyckad överföring till DVD skall se ut! Jag kan helt ärligt säga att denna Superbit-utgåva av Bad Boys II är en ny het kandidat till tronen som referensskiva i casa de Fredrik, så bra fann jag bildsektionen vara. Det finns egentligen ingenting att klaga på och föga lite att utveckla annat än att detta är en himmelsk fröjd att beskåda. Skärpan är så läskigt knivskarp att minsta lilla por blir nästan skrämmande väl representerad på den vita duken. Färgskalan är härligt vibrerande av liv utan minsta tendens till blödningar i spektrumet och då krämar ändå Michael Bay på rejält med filter. Svärtan är ett annat sagolikt kapitel: avgrundsmörk i tonen utan att minsta omgivningsdetalj går förlorad på kuppen. Se där det blev en del utveckling av lovsången trots allt, det blir full pott till bilden på denna Superbit.

 

Och ni som trodde att jag kanske hade tömt alla magasin när det gällde A/V-sektionen på denna utgåva? Fel! Jag kan glatt meddela att ljudet slår följe med sin kusin bilden och levererar en sådan hisnande väl koreograferad upplevelse att man får gåshud på kuppen. Precis varenda kanal jobbar för maximalt tryck och blandar finstämdhet (om man nu i ärlighetens namn kan benämna en film som Bad Boys II för finstämd men jag kom inte på något annan vettig etikett) med ren brutal råstyrka. Redan i filmens inledande sekvens vaknar surroundhögtalarna till liv och snart finner jag mig själv duckandes för kulregnet som haglar förbi i biosalongen. Separationen mellan kanalerna är inget annat än ren referenskvalité med en dialog som ligger som en smäck i centerhögtalaren utan minsta synkproblem. Och basen, ack denna ljuva skapelse jobbade på som om det inte fanns en morgondag. Jag måste nog torka ögonen en stund, glädjetårar strilar nedför kinderna.

 

Same old Superbit betyder, just det, noll i form av extramaterial att botanisera kring.

 

Sex stycken manusförfattare, en hysterisk regissör och en producent med piskan i högsta hugg ackompanjeras av hysteriskt usla skådespelarinsatser. Där har ni slutnotan för dagens anrättning nämligen Bad Boys II, en av filmhistoriens kanske mest onödiga uppföljare enligt mitt tycke. Det som räddar filmen som sådan är ett par riktigt maffiga actionscener som slår all konkurrens men som sagt de gör inte hela den långa, långa filmen på något vis. Vad som är betydligt trevligare är de tekniska kvaliteterna på denna Superbit-utgåva av filmen, här har vi referensmaterial för hela slanten. Synd bara att det skall slösas bort på ett sådant verk som Bad Boys II…