Starship Troopers

Ny recension innebär ny tillbakablick i mitt liv som cineast. I nådens år 1997 var jag blott 18 år ung, blåögd och naiv i min syn på filmens underbara värld. En pilgrimsresa förde mig till den lokala biografen för att beskåda ett styck cineastiskt verk med titeln Starship Troopers. Efter avslutad visning frågade så en bekant vad jag tyckte om filmen. ”Det var som att beskåda 90210 genetiskt korsat med Aliens” var svaret mitt på den frågeställningen. Uppenbarligen var jag inte redo för vare sig regissören Paul Verhoeven eller hans syn på framtiden, jag var uppriktigt sagt gruvligt besviken. Ack så oskuldsfullt godtrogen man var på den tiden, tur är väl att man på äldre dar skaffat sig mer kunskap och ett bredare filmregister för att kunna göra en mer kritisk tillika rättvis granskning av verket ifråga. För visst var jag uppriktigt sagt ordentligt nyfiken på huruvida jag fortfarande skulle rata Starship Troopers eller finna ett oanat djup som tidigare varit dolt för mig.

 

Vi befinner oss i en inte allt för avlägsen framtid. På en ökenplanet rasar en fruktansvärd strid mellan unga soldater och ett tämligen okänt hot som följs av ett team från den lokala TV-stationen. Det hela slutar i tragedi då gruppen slukas och sändningen bryts. Ett år tidigare befinner sig gymnasieeleven Johnny Rico (Casper Van Dien) på en historieföreläsning där läraren Jean Rasczak (Michael Ironside) predikar ut budskapet om vad som skiljer en simpel civil gentemot den överlägsne medborgaren av det totalitära samhället där våld är den bästa metoden för att lösa konflikter. Det är skolavslutning på intågande och livet ter sig ljust ut för Rico; med den vackra flickvännen Carmen (Denise Richards) vid sin sida och som kapten för skollaget inom amerikansk fotboll á la Futurama glider vår protagonist på en räkmacka. Men snart skall hans liv komma att förändras för alltid. Kärleken tar värvning inom flygvapnet och för att imponera bestämmer sig Rico för att även han ansöka till försvaret. Dock har han inte riktigt den IQ som krävs för att ratta flygplan modell större varpå lotten faller på det mobila infanteriet. Där kommer han att få lära sig den hårda vägen vad det egentligen innebär att vara en jordens medborgare och tjäna sin planet i kampen mot det största hotet någonsin: the Bugs.

 

När jag beskådade denna film nu nästan 10 år senare efter min antiklimax på den lokala biografen far pennan fram i en sådan hastighet över mitt anteckningsblock att jag får första gradens brännskador, så mycket information och tankar öses ur hjärnan med ljusets hastighet ty Starship Troopers har höjt sig från kalkon till kanon över en natt i casa del Fredrik. Så mycket jag vill berätta, så lite utrymme att förfoga över. Vad göra? Det bästa är nog att ta det hela från början. När jag beskådade denna film i sällskap av min gode vän Martin var hans första fråga om Starship Troopers var en parodi på en rad filmer tillika samhällsfenomen. Mycket observant noterat måste jag erkänna, detta var den felande länken till att jag inte kunde uppskatta filmen första gången jag såg den på grund av bristande kunskaper inom en rad områden. Många är de som missar den underliggande satiren över det totalitära samhället som porträtteras och jag lider med er men förhoppningsvis kanske denna lilla recension ger mer kött på benen. En del individer menar på att Verhoeven valt att visa upp en positiv sida av fascism ja till och med nazism genom den näst intill ariska framtoningen av jordens invånare där alla är vackra, perfekta skapade i någons avbild och som lever enligt filosofin att våld tillika utrotning är den främsta lösningen på världens problem. Men enligt mig visar Verhoeven upp en näst intill mästerlig känsla för samhällskritik tillika sarkasm över mänsklighetens mörkare sidor. Det är nog väldigt svårt att missa denna poäng såvida man som sagt inte kan sin historia och har man denna i bagaget blir Starship Troopers en sanslös parodi på de amerikanska krigspropagandafilmerna som strömmade ut ur etern på 40-talet, det skall till en vrickad holländare för att lyckas med denna bedrift men Verhoeven styr skutan i hamn utan minsta bekymmer till min stora förtjusning.

 

Den som eftersöker en renodlad sciencefictionhistoria med inslag av brutal action kommer inte heller att bli besviken då vår regissör verkligen slår på den stora trumman i filmens andra akt. Men det är faktiskt inte detta som numera attraherar mig mest med Starship Troopers utan det är just den underliggande sarkasmen tillika samhällskritiken som är kronjuvelen i samlingen. Verhoeven har alltid haft en fascination för medias roll i vårat liv och i denna film får han verkligen lov att gå loss med en rad propagandafilmer som dyker upp under hela filmens gång, ”would you like to know more” orsakade en hel del skratt i biosalongen denna kväll. Men efter halva filmen trappar regissören ner på kritiken och öser på med tokaction även om man inte på något sätt väljer att totalt ignorera sin ursprungsidé. Jag skulle kunna ha vissa reservationer för att det tar ett tag för filmen att nå denna kavalkad då den första timmen onekligen är som att beskåda 90210 i framtidsskrud. Men jag kan samtidigt inte värja mig för att detta är precis vad regissören haft i åtanke, att enbart visa upp vackra människor med bristande känsloregister som går att återfinna i vilken såpa som helst. Låt oss nu övergå till den action som florerar i Starship Troopers. Filmen har som sagt nästan 10 år på nacken men jag erkänner att majoriteten av effekterna imponerar fortfarande på undertecknad, när Troopers släpptes lös 1997 måste det ha varit det absolut häftigaste som gick att beskåda på den vita duken. Visst anar man väl transparenta effekter på sina ställen men överlag håller de förvånansvärt hög kvalité.

 

Denna Special Edition av Starship Troopers presenteras i formatet 1.85:1 och är anamorfisk. Jag roade mig med att läsa gamla recensioner av tidigare utgåvor av filmen ifråga där A/V hyllades av en enad kritikerkår. Antingen fick jag ett måndagsexemplar av Starship Troopers eller så har utvecklingen tillika kraven på vad som kan eller får klassas som goda tekniska aspekter eskalerat med en rasande takt, personligen tror jag på det senare alternativet ty den bild som jag beskådade var långt, mycket långt ifrån grann. Det första som slår mig är den mängd spår av repor och smuts som förekommer redan i filmens inledningssekvens, något som tyvärr håller i sig genom precis hela visningen. Defekt nummer 2 som drar ner intrycket är hur urblekt färgskalan är som dessutom går i tonen gult/brunt med kraftiga spår av blödningar på sina ställen. Svärtan tenderar att luta åt grått istället för svart och lägger man dessutom till spår av persienneffekter, telecine wobble samt Edge Enhancement får man nästan en uppvisning i hur många digitala artefakter man kan klämma in på en DVD-utgåva. Det som räddar det mobila infanteriet är en skärpa som stundtals briljerar på betydligt nyare konkurrenter samt ljudsektionen, något jag tänker avhandla nu.

 

Dolby Digital 5.1 återfinns som alternativ vid beskådan av Starship Troopers. Likt bilden är detta långt ifrån en sektion som på något sätt imponerar på undertecknad dock klarar sig ljudet något bättre i mitt protokoll. Men när man lyssnar till denna film blir bristerna snabbt uppenbara. Det absolut största problemet som jag kunde skönja var att Starship Troopers lider av synkproblem till och från, jag har sett värre exempel på denna brist men det är ändock mycket frustrerande att läpprörelser stundtals inte matchar den dialog som levereras. På tal om dialog så ligger den hyfsat presenterad i centerhögtalaren men när det hettar till på den vita duken kunde jag ana tendenser till bristande fokusering. Surroundhögtalarna används faktiskt ytterst sparsmakat, jag hade förväntat mig en ren orgie i omgivningseffekter men detta skedde icke vid beskådan av Starship Troopers. LFE bjuds vi på näst intill genom hela filmen men den känns faktiskt andefattig under några mycket viktiga scener där det finns potential att skaka om biorummet till grunden.

 

Filmen levereras i ett transparent keep-case med ett ganska skönt omslag som verkligen slår an tonen för vad som komma skall, film samt extramaterial huseras på en DVD-skiva. Den föregående svenska utgåvan av Starship Troopers var kliniskt befriad från extramaterial så det är tacksamt att finna en sektion att botanisera i. Buena Vista har inför denna Special Edition tagit exakt det extramaterial som återfinns på den äldre amerikanska utgåvan av filmen ifråga vilket innebär att vi bl.a. erbjuds ett kommentatorspår med regissören Paul Verhoeven. Verhoeven är en passionerad filmmakare vilket klart reflekteras i hans engagemang framför mikrofonen på detta kommentatorspår. Sedan har vi ett antal bortklippta scener att beskåda samt ett par intressanta featurettes. Avslutningsvis finner vi trailers. Stort plus till Buena Vista som numera paketerar sina skivor i floaterfodral, mer av den varan från andra distributörer hade uppskattats i casa del Fredrik.

 

Det är verkligen en härlig känsla när filmer kan växa med tiden och Starship Troopers är ett alldeles lysande exempel på just denna utveckling hos undertecknad. Förr totalt ratad och ignorerad har den nu skjutit i höjden och är en av mina personliga favoriter i hyllan. Regissören Paul Verhoeven visar upp gediget arbete inom samhällskritik varvat med högoktanig action vilket borde attrahera de flesta i biosoffan. De tekniska aspekterna på denna svenska utgåva drar ner upplevelsen något men min rekommendation är fortfarande intakt: detta är en film som man bör ha i sin hylla.