Lord Of War

Krig på film är som sagt något som jag känner mig högst kluven till. Å ena sidan finns det ett inbyggt motstånd mot allt som glorifierar våld och lidande, samtidigt måste jag nog krypa till korset återigen och erkänna att jag finner ett underhållningsvärde i genren. Men vad händer om vi tar en film som kritiskt granskar vapenhandeln? En mycket intressant frågeställning verkar även filmskaparen Andrew Niccol ha tyckt då han, efter att ha skrivit manuset till The Terminal av Steven Spielberg, skulle till att producera fram ett styck nytt projekt varpå lotten hamnade på internationell vapenhandel med inslag av verkliga händelser och personligheter. Här hade vi plötsligt en film med en näst intill dokumentär karaktär som skulle till att blottlägga den nakna sanningen om en av världens mest lönsamma tillika smutsiga industrier alla kategorier och jag var i varje fall inte sen att nappa på beten som Niccol dinglade framför näsan på mig. Efter att ha beskådat Gattaca var jag minst sagt imponerade av denna regissör/manusförfattare och jag hade därmed tämligen stora förväntningar på projektet Lord Of War med Nicolas Cage i huvudrollen.

 

Detta är den sanna historien om vapenhandlaren Yuri Orlov som i filmens inledande sekvens lovar att vare sig ljuga eller glorifiera kring sitt levnadsöde. Nästan i varje fall då han inte utger sitt riktiga namn. Nåja, Yuri är ukrainare men hans familj flyr till de förenta staterna under hans barndom. Där växer han upp i Lilla Odessa under skepnad av att vara av judiskt ursprung vilket också är en livslögn. Tillsammans med sin familj jobbar han på restaurangen som hans far och mor startat upp, ett hak som ingen besöker och där hans bror Vitaly (Jared Leto) lagar mat dagarna i ända utan någon att servera sina ”läckerheter” till. Yuri är minst sagt frustrerad över hela sin situation som inte verkar leda någonstans här i livet. Så en dag blir han vittne till en uppgörelse i den undre världen och inser sitt livskall: vapenhandlare. Är det någonting som alltid kommer att finnas i världen är det våld och då kommer det dessutom alltid att finnas ett omättligt behov efter verktyg att ha ihjäl varandra med, en bransch som dessutom ståtar med en hel del likvida medel. Sagt och gjort, tillsammans med sin nye kompanjon Vitaly skrider Yuri till verket, först i liten skala genom att förse den ryska maffian med UZI: s. Men det dröjer inte länge förrän den slipade entreprenören har klättrat uppåt på karriärsstegen och snart är han på toppen och slåss med de stora björnarna i branschen trots att han ständigt förföljs av den nitiska federale Interpol-agenten Jack Valentine (Ethan Hawke). Men Orlov skall snart bli varse om att det är mer än bara vapen som har sitt pris i detta gebit…

 

När jag beskådade Lord Of War hade jag hela tiden en smygande känsla längs ryggraden att jag hade sett denna film förut. Jag visste att så inte var fallet men likväl kunde jag inte skaka av mig den förnimmelse som befann sig i hembions trygga vrå. Sedan slog det mig som en blixt från klar himmel: jag hade sett denna film förut en mängd gånger, enda skillnaden var att agendan för dagen var något annorlunda. Men faktum kvarstår att Lord Of War inte skiljer sig särskilt mycket från alla andra filmer som gestaltar ”älskvärda” antihjältar. Maffiabröder, Casino, Scarface, Carlitos Way, Blow… listan kan göras ofantligt mycket längre och med en gång sänktes mitt intryck av dagens recensionsobjekt något. Andrew Niccol har skrivit manuset som enligt utsago skall ha en ganska stark anknytning till verkliga händelser inom vapenhandeln och dess kölvatten denna båt lämnar efter sig. Men även om han väljer en ganska kritisk ton går det inte att dölja att under ytan vilar en fascination för vapen som går att finna hos hormonstinna unga pojkar samt en eller annan tös vilket gör att jag känner mig lite lätt illa till mods när jag beskådar hans senaste cineastiska verk. I grund och botten vill han porträttera smugglaren Yuri Orlov som en hyvens amerikan med hjärtat på rätt plats som bara ”råkar” välja en av de mest vidriga branscherna i världen, ett gebit som bidrar till att barn och oskyldiga slaktas varje sekund som tickar förbi på mitt armbandsur. Skillnaden mot till exempel nämnda Scarface är att Brian De Palma inte var rädd för att förvandla Tony Montana från en ung man med hopp och ambition om framtiden till ett första klassens ärkesvin medan Niccol inte vågar ta ut svängarna på samma sätt vilket hade underlättat för min del, som det är nu känner jag ingen direkt avsmak gentemot Yuri men jag vill samtidigt knappast lägga min röst på honom heller för den delen. Överlag känns hela idén så fruktansvärt splittrad från manusförfattarens sida att det som åskådare är svårt att göra ett ställningstagande vilket jag tror att Niccol vill att vi skall göra i biosofforna. Ena stunden är Lord Of War fullkomligt briljant med sin dräpande cyniska satir för att i nästa sekund förvandlas till stereotypernas paradis.

 

Men det går inte att undkomma det faktum att Niccol gjort det ganska enkelt för sig genom att välja ett sådant hittills tabubelagt ämne som vapenhandel. Jag kan tänka mig att producenterna hade vissa svårigheter med att finna finansiering inför detta projekt då man från filmskaparnas sida faktiskt inte är rädda att visa upp långfingret mot USA som en av de största bovarna bakom dagens rådande situation över jordklotet beträffande den ofantliga mängd vapen som bidrar till kaos och förödelse. Men så är inte heller Niccol amerikan skall tilläggas vilket är tacksamt, han vågar ta steget ut i det förbjudna Ingenmansland med skygglapparna borttagna från sina ögon. Visst känns en hel del scener fortfarande väl glamourösa i undertonen när det gäller berättarspråket men samtidigt agerar Lord Of War som en synnerligen effektiv väckarklocka för en sovande massa som inte har den blekaste aning om vad som försiggår utanför deras lilla trygga sfär. Mycket av behållningen i denna film vilar helt klart på ensemblen. Nicolas Cage är en herre som jag nog aldrig kommer att bli riktigt klok på, jag kan inte bestämma mig för om han är en av vår tids stora skådespelare eller bara totalt inkompetent och jag har en smygande känsla av att jag aldrig kommer att finna svaret. Det blir helt enkelt att skjuta det åt sidan och fokusera på hans insats i Lord Of War som faktiskt är riktigt bra. Yuri Orlov må till större delen av filmen te sig vara en godhjärtad man men Cage smyger in icke så subtila men ack så effektiva nyanser till karaktären, scenerna där han förser sin broder med droger innan han skickas in på rehab är lika komiska som tragiska i mina ögon och visar hur spilltrad Yuri faktiskt skulle kunna vara vilket hade gjort Lord Of War än mer intressant i mina ögon. Som det är nu fungerar filmen mycket tack vare en stadig regi samt skådespelarinsatser men manus är inte det starkaste kortet i Andrew Niccols rockärm denna gång.

 

Lord Of War presenteras i formatet 2.35:1 och är anamorfisk. Till skillnad mot den amerikanska utgåvan som återges i 1.78:1 får vi originalformatet på filmen vilket känns som ett litet plus i kanten. Denna utgåva av filmen har onekligen sina för- respektive nackdelar när man genomskådar de tekniska aspekterna. Börjar vi med fördelarna så är det bara till att konstatera att skärpan onekligen är sådär härligt krispig i tonen vilket helt klart faller mig i smaken. Färgskalan är ett annat kapitel som verkligen står ut från mängden, med hjälp av en hel del laborerande med filter lyckas Andrew Niccol att framhäva spektrumet på ett makalöst läckert vis utan att det för den sakens skull kan skönjas spår av blödningar eller brist på fokusering i skärpan. Svärtan gör även den ett kanonjobb med att porträttera scener som utspelar sig i mörka miljöer alternativt nattetid. Men det finns som sagt smolk i bägaren att finna och det är ganska svåra spår av digitala artefakter som spökar genom hela filmen. Det finns även ett viss mått av bakgrundsbrus att skönja men stundtals känns detta mer som ett medvetet drag från regissören och fotografens sida än en skavank.

 

Såväl Dolby Digital som DTS återfinns i ljudväg att spänna öronen till vid beskådan av Lord Of War vilket naturligtvis är tacksamt. Nu skall det faktiskt erkännas att jag vid lyssning inte kunde ge något av spåren en klar ledning, möjligtvis återger DTS en aningens mer basljud men annars är det dött lopp dem emellan. Vi erbjuds två stycken spår som satsar på finess och dynamik före ren råstyrka. För att vara en så pass actionorienterad historia så blev jag något förvånad över hur framtungt ljudet stundtals kan uppfattas men emellanåt vaknar surroundhögtalarna till liv men jag hade gärna sett eller snarare hört mer av den varan. Nåja, separationen mellan kanalerna är av mycket god kvalité med en dialog som är krispigt klart presenterad i centerhögtalaren utan minsta tendenser till synkproblem eller annat ofog. Subwoofern används faktiskt ganska sparsmakat genom filmen men när det väl händer tunga saker på ljudfronten kan ni räkna med att den gör sig hörd.

 

Och nu kommer dagens tankenöt modell större. När jag införskaffade denna svenska utgåva av Lord Of War såg jag till min förtjusning att Scanbox utrustad den med ett mycket snyggt slip-case. Tills jag gjorde en närmare granskning av ryggen på fodralet som blottar ett tämligen stort hål. Que? Trodde först att någon behagade sabotera min växande filmsamling men efter lite research på Internet visade sig att det helt enkelt skall vara ett titthål där. Jag vet än idag inte vad det tjänar för syfte och kommer nog aldrig att bli speciellt mycket klokare på Scanbox heller för den delen. Nåja, låt oss nu kasta detta raljerande åt sidan och fokusera på sektionerna med extramaterial. Det kan vid en första anblick tyckas vara en hel del att botanisera i men jag väljer personligen kvalitet före kvantitet. På första skivan finner vi ett kommentatorspår med regissören tillika manusförfattaren Andrew Niccol vid mikrofonen. Vissa menar på att det är roligare att se färg torka än lyssna på honom, andra finner hans deltagande klart fascinerande varpå jag parkerar mig någonstans mellan dessa två läger härligt neutralt. Vi får även ta del av en lite trailers. Skiva nummer två huserar den större mängden godsaker. Först ut har vi två stycken dokumentärer som avhandlar dels det mödosamma arbetet med att spela in Lord Of War men vi får också en inblick bakom kulisserna beträffande internationell vapenhandel. Sedan har vi nio stycken bortklippta alternativt förlängda scener att beskåda och rätten rundas av med en intervju med Nicolas Cage. Jag trodde faktiskt att man skulle få ut mer av dessa sektioner men med lite för korta dokumentärer samt överlappande information från kommentatorspåret blir det över medel men inte mer.

 

Jag satt länge och kontemplerade kring vilket betyg jag skulle ge själva filmen men kom fram till att det får bli en mycket, mycket svag 7:a. Som sagt är det inte manuset som är den starkaste orsaken till att beskåda Lord Of War, nej istället erbjuds vi en mycket kompetent insats från Niccols regissörsstol samt Nicolas Cages rollinsats med support av bland andra Jared Leto. Denna film vågar sig på att belysa en hel del skrämmande fakta som jag tror många inte var medvetna om och så sätt fungerar filmen nästan hela vägen fram med sitt polerade yttre som döljer en hel del bitande sarkasm och cynism under ytan.