Star Wars VI: Return Of The Jedi

Då har vi äntligen nått slutmålet mina vänner; den sista installationen i Star Wars-sagan. Det har varit en omtumlande resa som kantats av såväl skratt som gråt. Utan dröjsmål kastar jag mig genast över episod VI: Return Of The Jedi.




Den sjätte och sista delen i sagan Star Wars tar vid precis där Empire Strikes Back slutade; Imperiet håller på att bygga en ny Dödsstjärna (lärde de sig inget när den första sprängdes i bitar?) och våra hjältar har det kärvt. Han Solo (Harrisson Ford) är nedfryst i en klump av kol hos gangsterbossen Jabba the Hutt. De övriga ensemblen faller i klorna på Hutt en efter en allt eftersom de försöker sig på desperata prövningar att frita Solo. Till slut får den nu luttrade Jedi-riddaren Skywalker (Mark Hamill) kliva in och med hjälp av The Force visa vart skåpet skall stå.



Men våra hjältar har något betydligt mer ondskefullt att stå emot än den lokale gangsterbossen. Luke slåss med sina inre demoner som han blev varse om i The Empire Strikes Back, hans öde kallar på honom. Medan Luke far iväg för att göra upp med både Darth Vader (spelad av David Prowse med röst av James Earl Jones), kejsaren samt sina inre konflikter måste våra övriga hjältar bekämpa det allt mer växande Imperiet och det överhängande hotet från Dödsstjärnan, ett vapen med kapacitet att spränga hela planeter till kaksmulor. Kommer Luke att kunna motstå böjelsen att ansluta sig till den mörka sidan av The Force, och kommer våra hjältar att kunna besegra Imperiet än en gång?



Det skall med än gång erkännas; jag tycker inte om ewokerna, de små nallebjörnarna som hjälper rebellerna på traven i kampen mot Imperiet. Return Of The Jedi producerades i nådens år 1983, en tid då Hollywood klart och tydligt gjorde en markering och började rikta sig mer mot samtliga medlemmar i familjen. Alla skulle kunna njuta av Star Wars men de minsta saknade några karaktärer att relatera till. Sagt och gjort, in med små björnar så blir alla glada. Inte jag skall erkännas. Jag tycker att de är ett klart nedköp för hela sagan. Det var så lovande i The Empire Strikes Back, med den nattsvarta tonen kändes det helt rätt. Nu kommer raka motsatsen genom Mupparna & c:o. Tanken var från början att det skulle vara wookies á la Chewbacka som hjälpte rebellerna, något som jag med flera hellre hade sett, men ödet och George Lucas ville annorlunda denna gång.



Men det finns även ett större djup att finna i Return Of The Jedi om man bara orkar med. Luke Skywalkers inre kamp gentemot sina hjärnspöken är bland de mer minnesvärda scener som berör kampen mot sin arvsmassa. Är man dömd att vandra samma väg som sina förfäder eller kan man bryta sig fri? Finns det något som kan kallas ödet eller styr man över sitt eget liv? Dessa frågor tas upp under några svettigt ångestladdade scener mellan Skywalker, Vader samt Mr Evil: kejsaren. Återigen är symboliken nästan på gränsen till övertydlig. Luke har nu gått från en oskuldsfull man klädd i vitt till en Jedi-riddare klädd i svart, något som klart signalerar om de inre känslor som stormar hos den man som inte är ung men ej heller gammal. Kopplingen mellan honom och Darth Vader är stark och symboliseras av mer än bara färgval skall det komma att visa sig en bit in i filmen.



Detta sagt är inte Return Of The Jedi på något sätt en undermålig film, men den är klar den svagaste länken i originaltrilogin. Det som räddar den är just de scener som utspelar sig mellan Luke Skywalker, Darth Vader samt kejsaren. Den kampen som Luke Skywalker måste utkämpa är elektrifierande att beskåda, både bokstavligt så väl som bildligt talat. När man ser dessa bubblar den mörka olycksbådande känslan från såväl A New Hope som The Empire Strikes Back fram och det börjar onekligen arta sig. Men det blir för mycket happy ending över det hela i slutet samt många av våra karaktärer reduceras i betydelse vilket är klart synd.




Likt de två tidigare installationerna i Star Wars-sagan har även Return Of The Jedi genomgått ett antal förändringar vad gäller scener inför denna DVD-release. Den kanske största blundern George Lucas någonsin gjort återfinns på Return Of The Jedi: David Prowse är utbytt mot Hayden Christensen i slutscenen! Detta rättfärdigar Lucas med att när den unge Anakin Skywalker blev Darth Vader dog det som var Anakin dvs en ung man. Totalt hyckleri enligt mig, jag köper att Mr Lucas tar sig vissa rättigheter med sina verk men han var knappast ensam om att skapa dessa filmer, andras åsikter om dessa förändringar borde ha vägts in i kalkylationen.

När det gäller bilden har inga större förändringar skett, det är fortfarande bland det bättre jag sett på en DVD-utgåva vilket jag skrev om The Empire Strikes Back:

Min haka ramlade ner på golvet när jag körde igång A New Hope via en projektor, vilken underbar bild! Tårarna sprutar av lycka, här är det bara till att lyfta på hatten åt de människor som jobbat med att ”förbättra” bilden inför denna utgåva. En sekunds film i normal hastighet består av 24 bildrutor. Vad man gjort på Lowry Digital, de ansvariga för restaureringsarbetet, är att ta varenda ruta och bearbetat bort alla spår av smuts samt artefakter. Detta är en film från 1980 men i denna skrud slår den majoriteten av moderna DVD-produktioner som jag har stött på. Jag kikar nästan desperat efter fel i bilden utan att lyckas. Ingen smuts, repor eller artefakter går att skönja. Färgskalan är mäkta mustig och full av liv utan minsta tendenser till blödningar, något som klart syns på ljussablarna vars färger i denna utgåva verkligen är klart blåa respektive röda istället för urvattnat babyblå och rosa som de var när det begav sig 1980. Svärtan är ordentligt svart, rymden känns stor utan att för den sakens skull dränka den vackra stjärnhimlen eller andra detaljer för den delen. Detta mina damer och herrar är en ren njutning att beskåda och betyget kan inte bli annat än på topp.



Föga lite har skett på ljudfronten heller för den delen, det ljudspår som pumpas ur högtalarna håller mycket god kvalité och räcker gott och väl för att möblera om vardags- eller hembiorummet. Dialogen ligger som en smäck i centerhögtalaren utan några större tendenser att tappa fokuseringen, surroundhögtalarna levererar John Williams mäktiga soundtrack synnerligen effektivt. Ett klart njutbart spår att lyssna till under visning av filmen kan jag konstatera.



Nu kommer vi äntligen till den fjärde skivan i denna box, en skiva fullmatad med extramaterial. Notera att texten här nedan kan uppfattas som högst spoileraktig för vissa individer. Vill du inte veta något om Episode III, hoppa över denna del av recensionen.



Skivan är uppdelad i fyra sektioner: Documentary and featurettes, trailers and TV spots, Videogames and still galleries samt en preview av den kommande episode III. TV-spelsnerd som man är valde jag att först kolla in sektionen Videogames and still galleries. Här finner vi dels en featurette för det kommande TV-spelet om Episode III. För den som inte vill få sin upplevelse förstörd i maj avråder jag från att beskåda denna lilla dokumentär då den avslöjar väldigt mycket av den tillkommande filmens innehåll. Vi finner även en trailer för spelet Star Wars: Battlefront samt ett galleri fullmatat med produktionsfotografier.

Den andra sektionen, preview of Episode III, tar upp återkomsten av Darth Vader samt den högst laddade duellen mellan Obi-Wan och Anakin. Den tar oss bakom kulisserna i hur man skapande den numera klassiska kostymen tillhörandes Darth Vader samt visar exakt vad som egentligen gör att Anakin övergår till Darth Vader.

Sektion nummer tre, trailer and TV spots, innehåller exakt vad titeln skvallrar om nämligen trailers samt reklamsnuttar för filmerna i Star Wars-sagan.



Sist men definitivt inte minst är sektionen med dokumentären Empire Of Dreams. Detta mina damer och herrar är vad en riktig behind the scenes-dokumentär skall vara. Den blandar friskt scener från inspelningarna av samtliga tre filmer med intervjuer av de inblandade som skådespelare, teknisk personal etc. Speltiden är på två och en halv timme. Ni läste rätt, två och en halv timme. Under denna tidsrymd får man all tänkbar information man kan tänkas behöva eller inte visste behövde om Star Wars-sagan. En helt makalöst bra dokumentär. Det finns även tre kortare featurettes. Den första bär titeln The Birth Of The Lightsaber. Det är kul att se hur det gick till förr på den gamla goda tiden när man inte hade tillgång till CGI-effekter för att skapa ljussablarna, samt att se en Alec Guinness och David Prowse slåss med lysrör. The Characters Of Star Wars tar upp de fantastiska karaktärer och varelser som förekommer i den galax som George Lucas kokat ihop. Intervjuer med skådespelarna ger oss intressanta fakta om hur de resonerade kring sina respektive roller. The Force Is With Them: The Legacy Of Star Wars visar vilken påverkan dessa filmer har haft på andra filmskapare i Hollywood och hur sagan om Star Wars influerat samt inspirerat till andra stordåd på vita duken.

Detta är onekligen en fullmatad skiva med extramaterial där kronjuvelen är dokumentären Empire Of Dreams. Men jag kan ändå inte hjälpa att känna att man hade utan problem kunnat tilldela varje episod i originaltrilogin sin egen skiva med extramaterial likt man gjort med Episode I och II. Detta till trots är denna skiva väl värd din tid.

Det är en något tvådelad känsla jag har om denna release av Star Wars-trilogin. Å ena sidan är jag glad att George Lucas äntligen fick tummen ur och släppte dessa älskade filmer på DVD. Å andra sidan kan jag inte hjälpa att tycka följande: det hade varit så enkelt att göra samtliga Episoder till 2 Disc Editions där den ena skivan innehöll den omgjorda versionen och skiva nummer två filmen i dess originalutförande. Att skylla på att det inte finns intresse hos fansen för att släppa filmerna i originalversionerna är bland det dummast jag någonsin hört. Detta till trots är dessa filmer enligt mig obligatoriska i hyllan om du har minsta intresse för god filmunderhållning.