Jin-Roh

Dagens recensionsobjekt ligger mig extra varmt om hjärtat. Inte bara för att det råkar vara en film inom genren anime som är en av mina favoriter, nej detta var den första filmen som jag ”recenserade” på den tiden då Prisjakt var forumet som man modererade. Recenserade är väl kanske att ta i, jag skrev ett längre inlägg i forumet om Jin-Roh efter förfrågningar från en vän som även han är ett riktigt otaku men faktum kvarstår att det var denna film som blev startskottet för mitt skrivande. Det var nog därför ögat fastande för just denna titel när blicken svepte över filmsamlingen i jakt på nya objekt att granska under luppen. Jag hade innan jag beställde filmen från andra sidan Atlanten endast läst lösryckta fragment på nätet om hur storslagen detta cineastiska verk var, att den rivaliserade med Akira och Ghost In The Shell om att vara en av de finaste kreationer som japanerna hade producerat fram inom anime. Inga små hyllningssånger direkt vilket gjorde mig lätt skeptisk, normalt sätt brukar förväntningar vara förödande för en recensent och jag ville verkligen inte bli besviken när jag bänkande mig för att beskåda Jin-Roh. Alla som läst mitt inlägg i forumet vet redan utgången av den visningen, för er andra är det bara till att recitera vidare för svaret på gåtan.

 

Jin-Roh öppnar med ett antal stillbilder som för tankarna inte helt osökt till de informationsfilmer som florerade under 40-talet. Japan har precis återhämtat sig från Andra Världskriget och är på god väg att ta det stora språnget vilket skall garantera ekonomisk tillväxt. Men denna reform leder bara till en segregering av samhällets infrastruktur, arbetslösheten skjuter i höjden och missnöjet bland gemene man växer till ohanterliga proportioner. Detta missnöje leder till att radikala motståndsrörelser bildas i en kamp gentemot det polisiärt styrda statsskicket. Den lokala polisstyrkan står maktlös inför detta växande hot varpå regeringen klubbar igenom ett förslag att bilda en ny elitstyrka vid namn Kerberos som är en kombination av paramilitär gerillakrigföring och reguljär polisenhet. Dessa män är tränade i eliminerandets konst: tungt beväpnade med en utrustning som hämtad ur en skräckfilm om nazisterna skrider de till verket gentemot motståndet. De undre grupperna inser att de endast har en chans genom att slå sina mjöliga påsar ihop och bilda ett rikstäckande organ som får smeknamnet Sekten. I filmens början finner vi medlemmar ur denna grupp i strid med den lokala polisstyrkan som återigen får finna sig i att inte kunna hantera denna kris. Elitstyrkan rycker ut och lyckas att pressa ner motståndet till stadens kloaker. Här kommer polisen Kazuki Fuse in i bilden som är medlem i en attackgrupp designerad Kerberos. Han stöter på en ung flicka bärandes en bomb men han tvekar att skjuta henne, någonting inom honom protesterar. Innan han hinner tänka vidare bestämmer dock tösen sig för att spränga sig själv i luften. Fuse blir degraderad tillbaka till träningsskola i väntan på vidare reprimander men han kan inte släppa tanken på den lilla flickan mer känd som Rödluvan av Kerberos. Någonting får Fuse att undersöka ärendet vilket kommer att leda honom på en stig utan återvändo…

 

Jin-Roh är helt enkelt en modern postapokalyptisk urban version av den klassiska sagan om Rödluvan för att uttrycka saken något komplicerat. När jag beskådade trailern för animen lurades jag i tron om att detta skulle vara en kavalkad i action varvat med en god portion politiska intriger. Detta är förvisso inte långt ifrån sanningen med det är inte heller hela historien. För även om det förekommer inslag av action är det aldrig detta som filmskaparna vill lägga i fokus hos sin åskådare på samma sätt som Ghost In The Shell. Det märks att det är bolaget Production IG som ligger bakom såväl ovan nämnda klassiker som Jin-Roh beträffande såväl berättarspråk som animationer. Detta är en film som är så fruktansvärt mångbottnad att det krävs nästan en eller gärna två extra visningar av filmen för att alla pusselbitar skall kunna falla på plats, än idag blir jag berörd tillika lätt konfunderad av hela storyn men aldrig på ett frustrerande sätt konstigt nog. Jin-Roh porträtterar som sagt den urgamla historien om den lilla Rödluvan som hamnade i klorna på den stora stygga vargen vilket filmskaparna klart och tydligt signalerar genom en genomgående röd tråd som löper igenom hela filmen. Inom Kerberos förekommer det en hemlig sektion med just kodnamnet The Wolf Brigade vilket är en direkt koppling till sagan medan Sekten å andra sidan använder sig av unga flickor iklädda röda kappor för att smuggla vapen och meddelanden över staden. ”Ta detta paket till din farmor” säger en frihetskämpe i filmens inledning och jag kan inte annat än le.

 

Production IG är kanske världens mest inflytelserika animeringsbolag som härrör från öst. Med verk som Akira, Ghost In The Shell och FLCL har det skapat sig ett namn som andas kvalité och Jin-Roh är inget undantag på den fronten. Animationerna är i brist på andra superlativ av världsklass med realistiska porträtteringar av såväl karaktärer som omgivning. Man har verkligen lyckats att skapa en tryckande känsla av depression som existerade i det verkliga Japan under tidpunkten som denna anime tar avstamp i. Filmen är skapad med ett minimalt användande av CG vilket skapar en härlig känsla då allt är handtecknat, vilket förklarar varför det tog över tre år att skapa filmen. Regissören Hiroyuki Okiura debuterade faktiskt med Jin-Roh vilket jag något förbluffad över dessa fakta hade svårt att tro på. Men lite efterforskningar senare kunde jag andas en lättnads suck av förståelse då det visade sig att Okiura jobbat som designer åt storverk som Blood: The Last Vampire, Ghost In The Shell samt Metropolis för att nämna några. Han har verkligen lagt ner stor möda att tillsammans med sitt kreativa team skapa en dyster postapokalyptisk värld med nedtonade färgskalor som bildar starka kontraster till det blod som flyter när vargarna sätter tänderna i rödluvorna. Jin-Roh är och kommer i framtiden att klassas som inget annat än ett rent mästerverk och i mina subjektiva ögon kvalar den lätt in bredvid andra klassiker som Akira eller Ghost In The Shell.

 

Denna utgåva av Jin-Roh som härrör från Australien presenteras i formatet 1.85:1 och är anamorfisk. När jag beskådade filmen första gången för ett antal år sedan var jag snabb med att konstatera att den var referensmaterial i mina då oinvigda ögon. Nu några år senare och med en betydligt mer krävande hembioutrustning var det så dags att blåsa upp bilden på en stor duk för att göra en mer kritisk granskning av bilden som sådan. Det visar sig att Jin-Roh står väl emot mina kritiska blickar. Det enda som verkligen drar ner helhetsintrycket något enormt är det faktum att svärtan inte gör sitt jobb alls. Många är de scener som utspelas i mörka miljöer eller nattetid som tyvärr förfaller vara mer gråa än svarta till naturen. Men i övrigt är det en mycket fin transfer till DVD som denna australiensiska utgåva av filmen erbjuder. Färgskalan är medvetet nedtonad för att skapa en känsla av det förgångna vilket fungerar extremt väl. Jag kunde inte skönja några direkta spår av vare sig smuts, repor eller andra störande artefakter.

 

Först de goda nyheterna: det finns ett Dolby Digital 5.1-spår att lyssna till vid beskådan av Jin-Roh. De dåliga nyheterna är att det endast är det dubbade spåret som presenteras med samtliga kanaler, vill man lyssna till japanskt tal vilket enligt mig är ett absolut måste när man ser på anime får man snällt nöja sig med stereoljud. Skam på torra land, enligt mig är den japanska dialogen ett absolut måste vid beskådan av anime och att få endast erbjudas stereo är bara fattigt. Men hur låter då de bägge ljudspåren? Nedtonade är det korta svaret. Det låter som om någon stoppat en kudde framför varje högtalare då ljudet uppfattas som dovt och nedstämt. Inte ens när det förekommer en hel del aktivitet på den vita duken vaknar ljudbubblan till liv utan förblir högst passiv i tonen. Dessutom är spåren på tok för framtunga då surroundhögtalarna sällan används. Separationen mellan kanalerna är dock helt godkänd med en dialog väl placerad i centerhögtalaren utan några tendenser till synkproblem.

 

Jin-Roh levereras i ett transparent keep-case som huseras filmen samt sektionen med extramaterial på en DVD-skiva. Det är ganska tunt med extra godis på denna australiensiska utgåva av filmen, den största huvudattraktionen vilar på en kortare dokumentär om hur man gick tillväga för att skapa filmen. Sedan finns det en del promotionmaterial samt trailers att beskåda men det är långt ifrån den mest upphetsande sektion jag granskat.

 

Jag upprepar det jag skrev tidigare i recensionen: ”Jin-Roh är och kommer i framtiden att klassas som inget annat än ett rent mästerverk och i mina subjektiva ögon kvalar den lätt in bredvid andra klassiker som Akira eller Ghost In The Shell.” Hela filmen fullkomligt andas kvalité med sin gripande story och människans mörkare sidor, det monster som väcks inom oss under rådande omständigheter. Animationerna är även dessa strålande vilket gör denna film till ett givet köp för alla som vill ha lite tyngre anime att sätta tänderna i. Dock är inte denna australiensiska utgåva den jag rekommenderar på grund av det japanska ljudspåret som endast återfinns i stereo, det finns många andra versioner av filmen som har såväl DD som DTS 5.1. Men att köpa den borde varje otaku redan ha gjort.