Good Will Hunting

Om jag nämner namnen Ben Affleck och Matt Damon samt kopplar samman dessa två unga herrar med det prestigefyllda priset Oscar kan jag tänka mig att en del läsare rynkar på näsan. Men faktum kvarstår att denna dynamiska duo faktiskt kammade hem varsin gyllene gubbe i nådens år 1997 i kategorin bästa manus. Sedan kan man debattera ganska livligt huruvida de är kompetenta skådespelare eller inte men det är en annan historia. Eller faktiskt inte vid närmare eftertanke då dagens recensionsobjekt, Good Will Hunting, faktiskt inkluderar dem båda i såväl rollistan som produktionsteamet. Naturligtvis har jag sett denna film både en och tre gånger tidigare men det är snart 10 år sedan den hade premiär på den lokala biografen varpå jag kände en impuls att göra en närmare utforskning med de kritiska glasögonen vilandes på näsroten. Om inte annat så är det alltid kul att se vår nye svenska storhet Stellan Skarsgård i vad många anser som hans stora genombrottsroll i Hollywood.

 

Matt Damon spelar Will Hunting och skulle man göra en snabb analys av denne unge man baserat på hastiga anblickar skulle man lätt kunna ledas i tron av att han är en av livets stora förlorare. Med ett jobb som städare på det prestigefyllda universitetet MIT ser framtiden allt annat än lovande ut för Hunting. Lägger man dessutom till en barndom som kantades av misshandel ter sig ekvationen än mer glasklar ut. Genom sina traumatiska upplevelser som ung har Will format ett temperament som är det som återfinns hos ett rovdjur i bur, vid minsta tillfälle till konfrontation tänder han till på alla cylindrar och ger utlopp för sin misslyckade förtryckta ilska som konstant ligger och bubblar under ytan. Tillsammans med sina närmaste vänner fördriver han tiden med att antingen supa, slåss eller en kombination av dessa båda ting. Men det finns en annan sida av Will som ingen känner till: han är något av ett geni. I filmens början håller professorn Gerald Lambeau (Stellan Skarsgård) en föreläsning i avancerad matematik på MIT. Han erbjuder sina studenter en utmaning: lös ett synnerligen svårbevisat problem som finns anslaget ute i korridoren och vinn ära och berömmelse. Plötsligt har någon en dag skrivit ner svaret varpå Lambeau är synnerligen begeistrad tills det visar sig att det inte var någon av hans elever. Ett nytt om ännu svårare problem postas på tavlan som löses lika snabbt som det åkte upp. Det visar sig att det är ingen mindre än Will som fixat biffen. Men vårt geni är inte intresserad av berömmelse eller avancemang framåt i livet trots sin begåvning. Under övertalning av Gerald går Will motvilligt med på att träffa terapeuten Sean Maguire (Robin Williams) för att försöka på bukt med sin inneboende indignation. Snart börjar han inse att det finns annat i livet än alkohol och våld och en helt ny värld öppnar upp sig.

 

Regissören Gus Van Sant har enligt mig alltid varit en mästare när det gäller genren roadmovie och i Good Will Hunting gör han inte mig besviken på någon punkt i protokollet. Van Sant har en enorm känsla för de utsatta individerna i samhället vilket han ofta porträtterar, framför allt har det varit My Own Private Idaho samt Drugstore Cowboy som för mig varit typiska installationer från denne regissör. Så det var egentligen inte speciellt förvånande att han nappade på manuset till denna film då det som sagt rör sig om ett ämne som ligger honom varmt om hjärtat. På ett sätt kan man se honom som representant för de unga i samhället, de som kämpar med att finna sin egen identitet och plats på denna planet vilket bara gör detta projekt än mer gjutet för honom. I Good Will Hunting finner vi det numera klassiska arbetet bakom kameran som har kommit att representera Van Sant; en stilstudie i den mänskliga själen som driver planlöst likt ett fallet höstlov i den brusande älven. Men denna film är enligt mig inte hans starkaste bidrag till roadmoviegenren, där står enligt mig Idaho fortfarande tämligen ohotad på toppositionen. Nej istället väljer vår regissör att fokusera mer på en potential värme och relationen mellan individer som ofta fått stryka på foten för större porträtteringar av samhället i stort. Visserligen har Van Sant inte försummat just den mänskliga interaktionen men han har valt en betydligt mer lättsmält ton som lär falla fler i smaken när det gäller Good Will Hunting.

 

Vad gäller skådespelarinsatserna är dessa inget annat än fenomenala. Jag skrev i inledningen till denna recension att man skulle med lätthet kunna ha en synnerligen het diskussion i filmkretsar huruvida Matt Damon och Ben Affleck är kompetenta skådespelare eller inte. Jag hävdar dock att de båda faktiskt besitter ett visst mått av talang som många väljer att förbise framför allt när det gäller Matt Damon som axlar ansvaret som huvudrollsinnehavare i sitt lilla projekt. Damon kan om han vill och framför allt får bra stöd från regissörens sida prestera tämligen väl på den vita duken och hans gestaltning av Will är tämligen medgripande även om jag har vissa reservationer om att det finns ett antal aktörer på marknaden som förmodligen skulle kunna bidra med en extra dimension till karaktären. Vår ”nye” svenske storhet Stellan Skarsgård är en go´ gubbe som fått en ganska trivsam karaktär att gestalta i Gerald Lambeau, en något cynisk tillika kåtbock som inte drar sig för att lägga in en stöt på sina unga kvinnliga studenter. Men den som stjäl precis hela föreställningen från samtliga andra deltagare är Robin Williams i rollen som Sean Maguire. Man kan med lätthet föreställa sig att Williams är inget annat än en rolig man med en kulspruta till käft men jag hävdar att han är så mycket mer än bara en av vår tids absoluta största komiker. Redan i Döda Poeters Sällskap visade han upp tendenser till att kunna hantera allvarsamt drama och i Good Will Hunting får han möjlighet att visa upp en helt ny sida av sig tack vare manuset samt den varsamma guidande handen hos Gus Van Sant. Mycket välförtjänt kammade Williams hem en Oscar tillsammans med Damon & Affleck och det var han som sagt väl värd.

 

Good Will Hunting presenteras i formatet 1.85:1 men är INTE anamorfisk. Nu gör detta faktiskt varken mer eller mindre för min del då jag fann bilden på denna svenska utgåva av filmen inget annat än bedrövlig. På baksidan av fodralet står det att bilden är digitalt restaurerad. Om så är fallet vågar jag inte ens tänka på hur bilden såg ut innan det arbetet som bäst kan beskrivas som skit. Det förekommer sådana mängder artefakter och störande moment som drar ner upplevelsen något enormt att jag har svårt att bena ut exakt var jag skall börja dissekera. Det absolut mest påtagliga fenomenet är de krypningar som syns genom precis hela filmen, vi pratar inte om en pixel hit eller dit utan större landmassor som behagar flytta på sig över hela bilden vilket stundtals gjorde mig smått åksjuk. Färgskalan är ett annat problembarn då den är alldeles för livlig vilket resulterar i ett blödande spektrum. Svärtan gör inte den heller ett speciellt gott jobb då många scener tenderar att luta mer åt grått än svart. Lägger man till en haltande skärpa blir summan av ekvationen en bildsektion som inte gör min dag mer solig, som sagt så vågar jag knappt tänka på hur bilden såg ut innan man ”restaurerade” den.

 

Äldre utgåvor av Good Will Hunting utrustades med ett Dolby Digital 5.0-spår vilket naturligtvis resulterade i en avsaknad av djupare tongångar. Nu kan man i ärlighetens namn fråga sig om just bas är det som eftersöks i ett drama som denna film men rent principiellt vill man naturligtvis ha hela kakan vilket någon klok individ insåg och skakade fram ett .1 till denna utgåva. Trodde jag tills jag matade filmen och receivern ledsamt indikerade 5.0. You can´t win them all I guess. En dialogdriven historia brukar leda till ljudupplevelser som tenderar att tippa framåt och Good Will Hunting är inget undantag på den fronten. Det är centern som får dra det tunga lasset även om den nödvändigtvis inte gör det bästa jobbet så levereras dialogen tämligen klart och tydligt utan några synkproblem. Separationen mellan kanalerna är av standardkvalité men tyvärr lyser surroundhögtalarna med sin frånvaro. Överlag uppfattas ljudet som platt och ganska livlöst och det bottnar nog helt klart i frånvaron av subwoofern.

 

Filmen levereras i ett keep-case med ett omslag som är tämligen stilrent och fritt från störande recensionskommentarer. Ser vi till sektionen med extramaterial är den minst sagt spartansk. En kortare behind the scenes-dokumentär är det mest matnyttiga som återfinns att botanisera i sedan följer lite biografier och en ”sneak preview”. När man inkluderar ”movable subtitles” samt ”scene selection” som extramaterial ja då är det fara på horisonten.

 

Good Will Hunting är fortfarande ett av de absolut mest rörande tillika gripande drama som jag beskådat under min tid som cineast även om man nu på äldre dar lyckas hitta mikroskopiska skavanker som drar ner helhetsintrycket från absolut topplacering, dock är det detta till trots en film som ligger mig mycket varmt om hjärtat och som jag inte har några direkta svårigheter att rekommendera till folk som är ute efter bra underhållning inom genren. Jag har desto svårare att förorda denna svenska utgåva av filmen ifråga som inte bara saknar anamorfisk bild utan har en beklämmande dålig sektion med extramaterial jämfört med andra regioners motsvarighet på DVD-marknaden. Men filmen som sådan är ett solklart inköp till samlingen utan tvekan.