The Jacket

Det har skett något av en nystart för smarta thrillers med inslag av science fiction, The Butterfly Effect gav onekligen genren en nytändning som var välbehövlig. I mina ögon kommer dock alltid filmen Jacobs Ladder att vara tämligen ohotad på tronen men det innebär inte att uppstickare icke är välkomna, snarare tvärtom. Det behövs lite motpoler till alla remakes och filmer om superhjältar som håller på att svämma över markanden i dagsläget. Det var därför med ett visst mått av förväntan jag fick upp ögonen för filmen The Jacket, ett cineastiskt verk som verkade vandra i de fotspår som The Butterfly Effect hade banat väg för. Dock ställde jag mig frågande till huruvida The Jacket skulle kunna komma med något nytt eller är det bara en kopia av fjärilen? Läs vidare för svaret. 

 

Året är 1991 och Gulfkriget rasar för fullt. Sergeant Jack Starks (Adrien Brody) är på patrull med sina mannar då han stöter på en modern med sin unge son, knappt har Starks fått av sig sin hjälm förrän en kula träffar honom mitt i huvudet. Ilfart iväg till militärsjukhus där det konstateras att vår sergeant är död. Eller kanske inte trots allt, den gode Jacks tid är inte inne skall det visa sig. Tolv månader passerar och vi finner Starks flanerandes längs en isig vinterväg någonstans i förenta staterna då han återigen stöter på patrull, denna gång i form av en ung flicka vid namn Jackie med sin alkoholiserade moder och deras bil som inte vill starta. Inga problem, sergeant Starks fixar bilen och fortsätter sedan sin planlösa promenad genom USA. Lite senare lyckas han fixa skjuts av ett styck psykopat som har ihjäl en polis. I nästa stund finner sig Starks i domstol åtalad för mord, problemet är bara att han har inget som helst minne av vad som skett. Experter lägger fram Gulf War Syndrome som bevis varpå Jack skickas till en anstalt för de sinnesrubbade förövarna i samhället. Där hamnar han i klorna på den smått tokige psykiatrikern Dr. Thomas Becker (Kris Kristofferson) som har en alldeles särskild behandlingsplan: man drogar helt sonika ner sina mänskliga försökskaniner, spänner fast dem i en tvångsjacka och hivar sedan in dem i ett fack avsett för förvaring av lik. Makabert värre. Medan Jack i ett tillstånd av panik ligger hjälplös i facket finner han sig plötsligt i framtiden, närmare bestämt år 2007. Han möter den nu vuxna kvinnan Jackie (Keira Knightley) som berättar för honom att Jack Starks i själva verket dog i början av januari 1993. Jack har nu bara några dagar på sig att lösa pusslet innan han dör för en andra gång.

 

Jag som tyckte att The Butterfly Effect var svår att skriva ner beträffande kort sammanfattning av filmen men den bleknar i jämförelse med The Jacket, om ni hängde med i svängarna applåderar jag er för det är inte den enklaste story som målas upp. Likt The Butterfly Effect (det är oundvikligt att göra jämförelser dem emellan så vänta er en del av den varan) är detta en film som i månt och mycket är uppbyggd kring relativt okända filmskapare som alla brinner för sitt projekt. Manuset är signerat herrarna Tom Bleecker och Marc Rocco. Detta är Bleeckers första filmmanus och han har fått hjälp av Rocco som inte direkt är något stort namn i Hollywood eller så har jag missat en klar talang. I vilket fall som helst så känner jag att det vilar en stor del passion och engagemang från manusförfattarnas sida till detta lilla psykologiska experiment med åskådarens psyke för det är precis vad The Jacket går ut på. Den har enligt mig fått en alldeles snedvriden markandsföring då man valt att pusha för inslag av skräck. Detta är enligt mig så fel det bara kan bli, visst om man menar psykologisk terror så stämmer det bättre överens med slutresultatet men någon direkt hoppa-ur-byxorna-film är det inte tal om. Istället är det som sagt en smart psykologisk thriller med inslag av science fiction som vi har serverat framför oss. The Jacket väcker onekligen en del intressanta filosofiska diskussioner till liv hos sina åskådare. Hur kan en människa påverka sitt öde genom att ändra framtida händelser som inte skett än och skall man över huvud taget ge sig i kast med att försöka ändra på något som många argumenterar redan är förbestämt? Som sagt är detta likt The Butterfly Effect en smart film som får de små cellerna mellan öronen att jobba lite extra vid beskådan av filmen och detta skall manusförfattarna ha en eloge för att lyckats ge oss en film som väcker en debatt när eftertexterna rullar upp.

 

Men allt är inte felfritt med denna film. Många är de frågor som blir hängande i luften när filmen är slut. Hur kunde egentligen Jack färdas genom tid och rum? Som åskådare förväntas vi helt sonika bara svälja detta koncept och följa med på åkturen men jag känner ändå att någon förklaring oavsett verklighetsgrad hade varit på sin plats för att bena ut vissa frågetecken. Eller så är det just detta som gör The Jacket till en sådan intressant liten historia, att vissa saker lämnas upp till var och en att dra sina egna slutsatser. Åsikterna går tämligen isär när jag diskuterat denna film med bekanta, personligen gillar jag konceptet men många kommer nog att känna en god portion frustration vid beskådan av The Jacket. Regissören är en man vid namn John Maybury och även han är ett relativt okänt namn i filmsammanhang för min del. Filmen skall utspela sig i USA men filmades i själva verket i Irland vilket hjälper till för att skapa en synnerligen smutsig och rå känsla som vilar över hela filmen. Jacks besök på anstalten är inte direkt skönmålande på något vis och Maybury vet hur man skall slå an en ton av psykologisk terror mycket lik den som går att återfinna i Jacobs Ladder. Det kan tyckas vara något av en kliché vid detta lag då majoriteten av filmer inom denna genre ter sig på snarlika vis men Maybury lyckas ändå skapa något unikt med sin berättarton och arbetet bakom kameran.

 

Men vad som verkligen lyfter denna film till höga höjder är insatserna från skådespelarna. Adrien Brody kammade hem en Oscar för sin insats i filmen Pianisten och i The Jacket bevisar han för omvärlden att han utan tvekan var väl förtjänt den utmärkelsen. Brody ger verkligen Starks ett plågat yttre tillika inre, en själsligt ärrad man som redan sett för mycket innan han ens hamnar på sinnessjukhus. Vid en första anblick ter hans känsloregister vara något förenklat men skrapar man bara på ytan finner man en enorm kompetens som kommer till sin fulla rätt i The Jacket. En annan som överraskade mig positivt är Keira Knightley som inte övertygat mig speciellt mycket med sina tidigare insatser i Pirates Of The Carribean och King Arthur. I The Jacket får hon verkligen chansen att porträttera en total motpol till dessa tidigare nämna verk, likt Jack är hon en förlorad individ uppslukad av samhället och med många inre demoner som spökar om nätterna. Knightley lyckas extremt väl att gestalta Jackie och jag applåderar såväl henne som Brody för sina insatser i denna film, de lyfter verkligen den till nya nivåer. Det finns även en hel del intressanta birollsinnehavare att finna. Vår näste James Bond, Daniel Craig, dyker upp i en rätt komisk tillika tragisk roll som mentalpatient och han gör förvånansvärt mycket utav det lilla material han faktiskt har att jobba med. Kris Kristofferson är dock inte ljusglimten i denna film, det märks att han börjar bli ordentligt gammal i gamet nu varpå hans insatser i The Jacket går en tämligen omärkbart förbi.

 

Bilden presenteras i formatet 2.35:1 och är anamorfisk. Vid en första anblick ter sig bilden uppvisa himmelska kvalitéer men efter en stund klingar lovsången sakteliga av och mitt kritiska öga får något att jobba med. Det första man noterar är att det förekommer en hel del krypningar i bilden, framför allt blir dessa tydliga i de snöklädda landskapen i filmens inledning men fenomenet syns även i andra partier, det förekommer även en hel del Edge Enhancement vilket drar ner betyget ytterligare. Men allt är långt ifrån av ondo när det gäller denna transfer till DVD. Skärpan är verkligen på topp trots EE och uppvisar en riktig krispighet som nästan går att ta på i vissa scener, sådant gillar vi i casa del Fredrik. Färgskalan är ett svårt kapitel att bedöma då vår regissör medvetet valt att tona ner spektrumet och färgat landskapet åt det mer gråa alternativt bruna hållet, allt för att skapa en smutsig känsla vilket man klart lyckas med. Svärtan gör även den ett ordentligt jobb med att porträttera scener i mörker vilket det förekommer en hel del av i The Jacket, inga detaljer går förlorade i frysfacket där Jack befinner sig stora delar av filmen. Överlag är detta en klart godkänd transfer med några mindre smickrande skavanker som man dock kan se förbi om humöret är rätt.

 

Till skillnad mot våra amerikanska kusiner på andra sidan vattenpölen serveras vi både Dolby Digital samt DTS att lyssna på vid beskådan av The Jacket. Naturligtvis gjorde jag en jämförelse dem emellan och som så många gånger tidigare går DTS segrande ur striden om än med en hårsmån denna gång. Skillnaderna är inte gigantiska men de är ack så subtila, ljudbubblan blir helt enkelt med dynamisk om din receiver indikerar det senare ljudalternativet. Filmen börjar ganska blygsamt på ljudfronten men så snart förtexterna rullat förbi brakar hela helvetet löst när Gulfkriget skall porträtteras och jag håller på att ramla ur soffan av den intensitet som pumpas ur samtliga högtalare, detta fick mina mungipor att vandra uppåt. Det blir inte sämre när jag konstaterar att denna trend håller i sig genom hela filmen. Trots att detta är en högst dialogdriven liten historia att beskåda är samtliga högtalare verkligen med i matchen och skapar en påträngande upplevelse. Den nämnda dialogen ligger som en smäck placerad i centerhögtalaren, klar och tydlig utan vare sig synkproblem eller brist på fokusering. De bakre kanalerna är konstant närvarande och bidrar med små finurliga övergångar för att skapa en ganska krypande känsla av obehag på sina ställen i The Jacket och basen får sig faktiskt ett par ordentliga arbetspass. Skall man välja ett ljudspår att lyssna till vid beskådan av denna film så är mitt val DTS då detta är ett mycket genomarbetat spår varpå betyget blir högt.

 

Filmen levereras i ett keep-case av standardsnitt. Jag måste erkänna att omslaget inte direkt tilltalade mig nämnvärt, där har amerikanerna lyckats betydligt bättre i mina ögon. Nåja, tur är väl då att omslaget inte gör DVD-filmen, låt oss istället ta en närmare granskning av sektionen med extramaterial. Den största behållningen är utan tvekan den halvtimmelånga dokumentären The Jacket: Project History and Deleted Scenes. Här får vi en hyfsat djupgående inblick i skapandet av filmen varvat med en del borttagna alternativt förlängda scener. Just detta trick att sammanfoga dokumentären med borttagna scener fungerar förvånansvärt väl även om jag hade mina reservationer innan jag bänkade mig för att gå igenom extramaterialet. Härnäst får vi en betydligt kortare dokumentär att sätta tänderna i nämligen The Look Of The Jacket som fokuserar på många av de scener som involverar arbete med specialeffekter. Avslutningsvis erbjuds vi trailers. Jag anser att ett kommentatorspår hade gjort så ofantligt mycket positivt för denna film, som det är nu känns sektionen med extramaterial tämligen tunn.