Star Wars: Clone Wars Vol. 1

Klonkriget eller The Clone Wars var något som alla Star Wars-fans över hela världen hade väntat på allt sedan det nämndes för första gången i Episode IV. Det verkade vara urmodern till alla krig sammanslagna och vi ville alla veta vad general Obi-Wan Kenobi och hans tappra mannar hade genomlidit. Så kom då äntligen Episode II: Attack Of The Clones och kriget var i full gång. Men vi fick egentligen bara se ett smakprov av striderna som rasade. När jag sedan läste på nätet om att den kommande Episode III: Revenge Of The Sith tar vid krigets slut kände jag mig något blåst på konfekten, jag ville se striderna rasar över hela galaxen, Jedi-riddare svingades sina ljussablar på bränd mark. Det var därför med stor entusiasm jag nappade på informationen om att en animerad kortserie skulle produceras som utspelar sig just mellan Episode II och III, en brygga i historieberättandet. Jag blev inte mindre exalterad när jag läste att regissören Genndy Tartakovsky skulle stå bakom projektet, detta är mannen som skapat filmhistoria i det animerade samhället med sina serier som Dexters Laboratorium och Power Puff Girls. Sagt och gjort, Star Wars-fan som man är beställdes det ett styck exemplar av Star Wars: Clone Wars Volume 1. Men lever serien upp till den enorma hype som omgärdar den?

 

Clone Wars tar vid direkt där Episode II slutade vilket innebär att kriget rasar för fullt över hela galaxen, Jedi-riddarna leder Republikens klonarmé mot utbrytarnas krigshärar. Obi-Wan Kenobi är nu general för styrkorna efter att ha lotsat armén i en rad lyckade kampanjer gentemot fienden med sin padawan Anakin Skywalker vid sin sida. Vid filmens början leder Kenobi en grupp elitsoldater gentemot en belägrad stad samtidigt som Anakin får i uppdrag att ta befäl över Republikens rymdflottan trots reservationer från mästaren Yoda. Bara detta lilla inslag är mycket snyggt gjort då det, likt serien i övrigt, konstant ger oss vinkningar till de övriga delarna i sagan om Star Wars. Men vad som verkar vara ett enkelt fälttåg skall snart visa sig vara bra mycket mer invecklat. Den onde Sith-lorden greve Dooku är på jakt efter en ny lärjunge att skola i den mörka sidan av Kraften och han finner sin tronarvinge i den kvinnliga tillika letala riddaren Asajj Ventress. Ventress får i uppdrag att söka upp och förgöra den unge Skywalker samtidigt som Kenobi har händerna fulla i den belägrade staden. Även Yoda får ta del av striderna på en avlägsen isplanet där ett par Jedi-riddare befinner sig i nöd. Men det är utan tvekan den oundvikliga bataljen mellan Ventress och Skywalker som kommer att vara seriens huvudattraktion och en strid som bara tär än mer på det redan sköra förhållandet mellan mästaren Kenobi och hans sinnessvaga lärjunge, allt enligt den onde Darth Sidious planer.

 

Denna serie har vunnit ett antal Emmys och jag förstår varför efter att ha beskådat Clone Wars, detta är ett absolut måste i samlingen för alla som har intresse av Star Wars. Serien gick från början i TV-kanalen Cartoon Network som tjugo stycken avsnitt á la tre minuter vardera. George Lucas hade i intervjuer beklagat sig över att inte kunna erbjuda publiken mer av just klonkriget då det inte fanns utrymme för det i hans kommande Episode III. Så det var en klart entusiastisk Lucas som gav grönt ljus till att producera en tecknad serie som fungerar som en brygga mellan hans kreationer. Clone Wars gör ett mycket bra jobb som denna landgång då den hela tiden håller sig trogen till sin förlaga samtidigt som den bryter ny mark i historieberättandet. Vi får helt enkelt ett välbehövligt djup till våra huvudkaraktärer och Clone Wars ökar bara spänningen än mer inför den kommande Revenge Of The Sith. Med detta sagt råder det ingen direkt brist på tempo i denna lilla film. Betänk att varje avsnitt som sändes i amerikansk TV bara var på tre minuter vardera, det lämnar inte mycket utrymme till politiska konflikter eller Jedi-riddare som rynkar pannan i allmänt filosofiskt grubbleri. Nej här är det högoktanig action från ruta ett till dess att eftertexterna rullar upp på den vita duken och i ärlighetens namn är det precis vad jag eftersökte. Jag vill se Jedi-riddare utföra den ena mer omöjliga akrobatiska manövern efter den andra med sin trogna ljussabel i högsta hugg, jag vill se klonarmén drabba samman på det rykande slagfältet och detta är precis vad som serveras åskådaren under en timmas tid.

 

Man blandar friskt gammal hederlig renderingsteknik med moderna datoranimationer och resultatet är inget annat än slående, man tappar andan över vad som erbjuds. Till en början fann jag stilen som något för minimalistisk för min smak men allt eftersom Clone Wars rullar på inser jag hur komplexa animeringarna faktiskt är, alla som har sett något avsnitt av Tartakovskys tidigare kreationer Samuraj Jack eller Power Puff Girls kommer med all sannolikhet att känna sig hemma i hans nyskapande Star Wars-universum. Mest märkbart är striderna som rasar i den mörka rymden där harmonin mellan datoranimeringar och den traditionella skolan är total. Beträffande röstskådespelarna gör de ett suveränt jobb. Man har inte använt sig av kända namn för rollerna men detta var något jag fick reda på i efterhand, så snarlika är ersättarna sina föregångare när det gäller att leka med röster. Det enda jag först hade tänkt klaga på var att serien är på tok för kort och har ett tämligen abrupt slut. Men sedan läste jag till min stora förtjusning att en Volume II är på intågande och denna kommer att föra historien om klonkriget vidare. Så egentligen har jag inte speciellt mycket att klaga över gällande Clone Wars, har du ett intresse för Star Wars gör du rätt i att plocka upp ett exemplar av seriens första volym.

 

Bilden presenteras i formatet 1.78:1 och är anamorfisk. Eftersom The Clone Wars är en animerad historia kan man kyssa saker som smuts eller andra liknande artefakter adjö, bilden är vid en första anblick alldeles strålande. Jag beskådade filmen på en mindre LCD och häpnade över kvalitén som bilden visar upp, det var snudd på referensmaterial. Men när man blåser upp bilden på en större yta uppenbarar sig små subtila defekter i bilden, dock är det inga större problem men de finns ändå där. Det förekommer en hel del Edge Enhancement under hela filmens längd vilket är klart synd då det drar ner upplevelsen något. En annan sak som störde mitt kritiska öga var att svärtan är något ojämn till naturen; vissa scener förefaller verkligen kolsvarta som det skall vara medan andra lutar åt det mer gråa hållet. Med dessa problem undanstökade kan jag bara konstatera att de övriga bildkomponenterna håller mycket hög klass. Skärpan är absolut på topp även om man kör Clone Wars på en stor bildyta, det finns en krispighet i bilden som är förträfflig. Färgerna är ett annat kapitel som verkligen lyser med sin närvaro, färgspektrumet är härligt vibrerande av liv utan minsta tendenser till blödningar.

 

Ack så fel det blev på den här punkten när bilden levererade så strålande underhållning. Vi serveras endast ett Dolby 2.0-spår att lyssna till vid beskådan av Clone Wars. Det var bara till att ställa in receivern på Pro Logic och spänna öronen. Jag hade på känn att det skulle bli en något framtung upplevelse, något som besannades efter en stunds lyssnande. Ljudbubblan är på tok för framtung vilket är klart synd då det finns gott om utrymme för härliga surround-effekter som aldrig får komma till skott. Nåja, separationen mellan fronten är faktiskt av riktigt god karaktär med en klar och tydlig dialog som inte uppvisar några symptom på synkproblem eller brister i fokuseringen. Subwoofern får likt surroundhögtalarna inte mycket att jobba med trots att det finns gott om potential för en riktigt explosiv ljudupplevelse. Nej denna film hade utan tvekan mått bra av ett genomarbetat Dolby Digital 5.1-spår, då hade upplevelsen blivit så ofantligt mycket mer njutbar på ljudfronten.

 

Filmen levereras i ett transparent keep-case med ett dubbelsidigt omslag vars insida skvallrar om filmens kapitelindelning. Beträffande sektionen med extramaterial finns det en del att botanisera i. Först ut har vi inte mindre än två stycken kommentatorspår där regissören Tartakovsky medverkar. Tyvärr blir informationen ganska upprepande genom att ha samma person på bägge spåren och trots att de fakta som han presenterar är intressant att lyssna till tenderar det till att bli lite för repriserande, de är dock väl värda din tid om du har intresse för hur animationsteknik går till väga i den moderna eran. Härnäst följer en kortare dokumentär med titeln Bridging The Gap, strax över sju minuter lång får vi följa med arbetet att skapa Clone Wars där även intervjuer med George Lucas dyker upp i vilka han förklarar varför han ville skapa en animerad serie i Star Wars-miljö. Det finns även en kortare dokumentär att beskåda som tar oss med in i studion för att se arbetet med att skapa rösterna till karaktärerna i serien. En sektion som fokuserar på TV-spel finns även att utforska, bl.a. får man spela en nivå av spelet Republic Commando förutsett att du äger en X-box vill säga. Avslutningsvis finner vi en trailer för Revenge Of The Sith.

 

Clone Wars är en suverän liten serie som fungerar alldeles ypperligt som brygga mellan Attack Of The Clones och Revenge Of The Sith. För alla med minsta passion för Star Wars anser jag att detta är ett måste i hyllan då man under en timmes tid bjuds på högoktanig action och ett furiöst tempo varvat med snygga animationer. A/V-sektionen är klart godkänd och även ifall jag verkligen saknar ett Dolby Digital 5.1-spår så gör ljudet jobbet tämligen ordentligt. Slutet kan som sagt kännas lätt abrupt men frukta icke ty Volume II av Clone Wars är på intågande med release i december. Om jag kommer att skaffa den eller inte framgår nog ganska tydligt av denna recension.