The Life Aquatic With Steve Zissou

Trailern grundlurade mig totalt. Efter att beskådat den korta presentationen av The Life Aquatic With Steve Zissou var jag nästan i ett tillstånd av eufori. Jag var verkligen förtjust i Wes Anderson tidigare verk Rushmore samt The Royal Tenenbaums så det var inte utan ett visst mått av höga förväntningar som jag inväntade att denna film skulle släppas på DVD. Nu har så detta skett men frågan är om mina förhoppningar infriades efter beskådan av filmen?

 

I Italien befinner sig den världskände oceanografen Steve Zissou (Bill Murray) för att presentera sin senaste film inför ett fullspäckat gemak av nyfikna åhörare. I filmen får vi se Zissous senaste äventyr som slutar i tragedi då en av hans medlemmar tillika bästa vän äta upp av en hittills okänd haj som man olyckligt aldrig får se i bild. Publiken är minst sagt skeptiska till vad som egentligen skedde och Zissou mottager inte den framgång som han så desperat behöver. För länge sedan var han världens djuphavsforskare nummer ett men de glansdagarna är sedan länge förbi och Steves popularitet dalar allt eftersom hans midjemått växt med åren. Han har dessutom svårt att finna finansiärer för sitt nästa projekt som går ut på att jaga ikapp och bragda livet på den haj som slukade hans vän. När saker och ting inte kan te sig mörkare uppenbarar sig så piloten Ned (Owen Wilson) som påstår sig vara Steves okände son efter ett förhållande med en kvinna för nästan 30 år sedan. Zissou drabbas av en ganska kraftig livskris men är fast besluten att ha ihjäl den ökända hajen. Tillsammans med sin skara tappra män och kvinnor samt sin nyfunne son beger sig Team Zissou ut på de sju haven i en desperat jakt som kommer att fyllas med den ena dråpliga strapatsen efter den andra.

 

Vissa filmer har man helt enkelt sjukt höga förväntningar på efter att ha läst om dem eller sett trailers och The Life Aquatic With Steve Zissou är en av dessa. Jag visste inte mycket om manusförfattaren tillika Wes Anderson förrän jag såg den fullkomligt briljanta The Royal Tenenbaums för några år sedan, det var för övrigt den första filmen som jag skaffade från Criterion Collection just på grund av min stora hänförelse inför regissören i fråga. Jag vågar nog påstå att jag var långt ifrån ensam med att ha förväntningar på mannens nästa projekt, i själva verket satt större delen av filmsamhället och väntade ivrigt. Så har nu filmen släppts på DVD och jag har sett den. Infriade den då mina förhoppningar? Det korta svaret är nja vilket kanske låter något paradoxalt men det är faktiskt så enkelt. Ser man till filmens manus är detta en ganska salig röra som Anderson har vävt ihop. Team Zissou är utan tvekan ett lysande koncept som gjort för slapstickhumor med den ena mer udda karaktären efter den andra i skaran. Men det är just detta som blir lite av problemet med denna film. Anderson verkar inte riktigt veta om han skall satsa på mer lättsmält humor eller den betydligt mer sofistikerade tillika nattsvarta sorten som går att återfinna i till exempel The Royal Tenenbaums. Vissa scener briljerar i sin uträknande komik och dialog och jag finner mig själv vridandes av skratt men i nästa stund infinner sig en känsla av apati inför hela projektet.

 

Detsamma kan sägas om Andersons regi. I The Life Aquatic With Steve Zissou finns det egentligen ingen direkt röd tråd att följa beträffande berättarstilen. Visst, det finns den ökända hajen som lurar i vassen och som är expeditionens huvudsakliga mål. Men på vägen dit råkar besättningen på båten ut för pirater, de stjäl utrustning från en forskningsstation tillhörande Zissous värste konkurrent och det finns även en liten kärlekshistoria att beskåda. Detta låter onekligen som en ganska innehållsrik liten skildring men faktum är att tempot är sävligt på sina ställen, Anderson lyckas inte riktigt att binda samman de olika incidenterna med varandra utan att förlora dyrbart tempo. Istället får man ta varje enskild liten sidohistoria och betrakta dem separerade från varandra och då är de onekligen roande för stunden. Men filmen lämnar inget direkt bestående intryck på mig och det skall erkännas att vissa stunder hade jag svårt att sitta kvar i biosoffan.

 

Det som är filmens absolut största behållning är prestationerna från skådespelarna involverade i detta projekt. Jag har alltid uppskattat Bill Murray som komiker men i mina ögon är han något mycket större än bara en ren komiker. Mannen besitter helt klart oanade talanger inom skådespelandets konst vilket han bevisade för den stora massan i filmen Lost In Translation där han välförtjänt nominerades för en Oscar, tyvärr gick den till Sean Penn som även han hade ett mycket bra filmår när det begav sig men det är en annan historia. Murray har på senare tid som sagt börjat visa upp en helt ny sida som egentligen kan spåras tillbaka till den lysande komedin Groundhog Day och i The Life Aquatic With Steve Zissou visar han återigen upp att han i dagsläget är en av de mer intressanta skådespelarna tillhörande den ”äldre” generationen. Ingen, och jag menar verkligen ingen, kan spela apatisk på samma sätt som Murray och göra det medvetet. Steven Seagal kanske på sin höjd men det beror å andra sidan på att hans ansikte frusit fast i en och samma min. Murray och Anderson fann varandra redan under Rushmore och har sedan dess gått hand i hand nedför Hollywoods gator och jag måste erkänna att det sannerligen är en lyckad konstellation. Men Murray är långt ifrån ensam om att presterar maximalt i denna rulle. Att skriva om samtliga skådespelare skulle ta på tok för lång tid men jag kan säga så här mycket: Willem Dafoe återupprättar sig själv efter sin insats i den horribla xXx 2, en film som lämnade mig själsligt ärrad för livet.

 

Bilden presenteras i formatet 2.35:1 och är anamorfisk med en medelbitrate på 6.55 Mbit/s. När jag beskådade denna film på en mindre LCD föreföll bilden vara av mycket god kvalité med en blixtrande skärpa som imponerade stort på mig. Men när jag körde The Life Aquatic With Steve Zissou på en duk modell större började allvarliga brister att uppenbara sig beträffande bilden. Skärpan är som bortblåst större delen av filmen, vissa enstaka scener briljerar med en knivskarp detaljrikedom men överlag uppfattade jag bilden som något för mjuk i tonen vilket inte föll mig direkt i smaken. Anderson har medvetet valt att använda sig av ganska starka färgkontraster genom hela filmen vilket skapar en härlig vibrerande ton av liv. Men detta beslut är inte utan sina små skavanker. Jag kunde vid ett flertal scener skönja spår av blödningar i färgspektrumet vilket blir mest tydligt på de röda mössorna som besättningsmedlemmarna bär i hyllning till Costeau, det är en kul detalj som tyvärr dras ner av en del artefakter. Dessutom förekommer det en del krypningar samt bakgrundsbrus i bilden på sina ställen. Många har hyllat kvalitén gällande bilden på denna utgåva men jag tänker inte sålla mig till den skaran, som det är nu uppvisar den en godkänd kvalité med ett litet plus i kanten för de härliga färgtonerna som skänker liv till filmen.

 

Om det är ett ord som sammanfattar ljudsektionen på denna utgåva av The Life Aquatic With Steve Zissou så måste det vara splittrat. När jag körde igång filmen blev jag uppriktigt sagt förbluffad över hur framtungt ljudet är, det är nästan bara centerhögtalaren som får jobba i detta engelska Dolby Digital-spår. Jag vänder mig frågandes om och ser på surroundhögtalarna som totalt lyser med sin frånvaro, mycket märkligt detta. Men så kommer det en scen som spelar upp filmens soundtrack och då fullkomligt kastas jag bakåt av den intensiva ljudvåg som träffar mig likt en projektil. Samtliga högtalare verkar plötsligt gå på anabola steroider och det är nästan skrämmande hur levande filmen uppfattas. Men så fort musiken klingar av blir det återigen dödstyst i anläggningen. Denna berg-och-dalbana till ljudupplevelse upprepar sig genom hela filmen och jag börjar undra om detta inte är något sorts medvetet drag från Andersons sida, alternativt är det ett av de absolut mest märkligt mixade spår jag lyssnat till på senare tid. Nåväl, när samtliga högtalare är aktiva är separationen dem emellan av god kvalité med en dialog som ligger tydligt placerad i centrum av ljudbubblan och som är krispigt klar genom hela filmen. Subwoofern vaknar mest till liv för att pumpa ur sig bastoner till filmens soundtrack som är en riktig liten pärla på sina ställen.

 

Filmen levereras i ett transparent keep-case med en insida som innehåller reklam för kommande filmtitlar. Innan man kan nå filmens menysystem följer det ett antal trailers men tryck bara på Menu-knappen på din fjärrkontroll så slipper du eländet. Ser vi till sektionen med extramaterial är det inget som direkt exalterar mig. Först ut har vi ett kommentatorspår med regissören Wes Anderson samt manusförfattaren Noah Baumbach (vilket namn). De bägge herrarna diskuterar flitigt de olika beståndsdelarna av filmen vilket varvar mer teknisk fakta med anekdoter från inspelning vilket ger oss ett kommentatorspår som är klart trevligt att lyssna på. Sedan följer en kortade dokumentär med titeln Starz On The Set. Detta är en typisk featurette sprängfylld med klichéer: alla berömmer alla, det var så fantastiskt kul att få jobba ihop igen, vi är världens bästa gäng and so on…du missar inget om du hoppar över denna sektion av extramaterialet. Härnäst finner vi inte mindre än 9 stycken deleted scenes att beskåda men återigen missar du ingenting här heller, ingen av dem kändes som de skulle kunna platsat i den färdiga versionen av filmen. Avslutningsvis återfinns ett ganska komiskt påskägg som är tämligen lätt att hitta men det överlåter jag till er att lista ut hur.

 

Det är bara att konstatera att filmens trailer totalt grundlurade mig och planterade ett frö av förväntan som aldrig fick chansen att blomma ut. Man hade helt enkelt plockat ut de mest komiska tillika bisarra scenerna och klippt ihop till en kortare presentation, ungefär som att plocka russin ur kakan. The Life Aquatic With Steve Zissou är inte på något sätt en dålig film men den är mycket långt ifrån lika bra som Rushmore eller för den delen The Royal Tenenbaums. Anderson lyckas stundtals att återskapa den sköna absurda humor som genomsyrat hans tidigare verk men det når inte hela vägen hem denna gång. Med en bild- & ljudsektion som är godkända samt tunt extramaterial har jag svårt att rekommendera denna svenska utgåva av filmen när Criterion Collection har gett ut två fantastiskt mycket mer genomarbetade versioner som bland annat innehåller ett DTS-spår att lyssna till samt mycket mer extramaterial. Mitt tips är att du undviker att se filmens trailer innan du sätter dig för att beskåda The Life Aquatic With Steve Zissou, då kanske du slipper få förhoppningar söndertrasade.