xXx 2 - The Next Level

Som recensent har jag nog ett visst drag åt sadism mot mig själv verkar det som med tanke på att jag frivilligt skaffade uppföljaren till xXx, en film som har gett ordet flopp ett nytt fräscht ansikte. Ja jag hade läst recensioner av filmen där den ena skribenten efter den andra tävlade om de fyndigaste sätten att såga denna film sönder och samman till dess att det bara fanns kaffeved kvar av verket. Ändå på något nästan hypnotiskt sätt drogs jag gentemot denna film, jag ville utsätta mig för visuell tortyr under några timmars tid. Någonstans i bakhuvudet ekade ändå ett hopp av en dåres optimism: kunde verkligen denna uppföljare vara så extremt dålig som samtliga faktorer verkade indikera på? Jag menar xXx 2: The Next Level kanske skulle kunna motbevisa samtliga antagonister och leverera en dos högoktanig underhållande action, vi kan ju inte alltid se Welles Citizen Kane efter jobbet. Eller är det bara mina naiva blåa ögon som spelar mig ett spratt?

 

xXx 2 börjar i ett furiöst tempo och sedan tar den inte en sekunds paus för att hämta andan. I delstaten Virginia finns en av USA:s mest hemliga organisationer, NSA, beläget under jord vid en bondgård. Husfriden störs snabbt då maskerade elitsoldater stormar anläggningen varpå 16 stycken federala agenter mister livet, de enda som egentligen kommer undan med livet i behåll är Augustus Gibbons (Samuel L Jackson) och hans medhjälpare Toby Lee Shavers (Micheal Roof). De har inget annat val än att lokalisera en ny xXx, kodnamnet som ges de absolut mest letala tillika effektiva agenter inom det amerikanska försvaret. Den förre xXx är död efter en attack under ett uppdrag på Bora Bora och nu måste man alltså hitta en ersättare. Valet faller på den före detta Navy SEAL-specialisten Darius Stone (Ice Cube) som sedan 9 år tillbaka sitter fängslad för att ha slagit käken ur led på sin överordnade under ett hemligt uppdrag i Kosovo. Stone är inte direkt med på noterna i filmens början men hey allt är ju bättre än att sitta av ytterligare tid bakom lås och bom. Sagt och gjort, Gibbons och Shavers fritar Stone under högst spektakulära former och sedan är det dags att skrida till verket. Någon högre makt inom landets gränser förbereder en attack mot självaste presidenten (Peter Strauss), en landskupp som kan starta 3:e Världskriget. Stone i skepnad som den nye xXx måste nu använda alla sina förmågor för att stoppa kuppen och rädda hela världen. Spänningen är onekligen olidlig…

 

Jag ber så mycket om ursäkt till alla recensenter som tvingats att se denna smörja till film. Jag skänker även min tröst till alla er som betalat pengar för att hyra denna film, till er som köpt den vet jag inte vad som kan hjälpa i denna nattsvarta stund. Detta är utan tvekan en av de absolut sämsta filmer som jag någonsin sett, och jag valde det frivilligt. Just det, jag valde av egen kraft att utsätta mig själv för denna prövning under cirka 2 timmars tid. Dessa timmar kommer jag aldrig att få tillbaka och bara det grämer mig något enormt. Egentligen vill jag inte skriva mer om denna skitfilm. Jag vill bara hämta ut en spade ur verktygsförrådet, bege mig ut mitt på landet och sedan begrava denna film så att ingen annan cineast skall komma till skada. Men det är min skyldighet att med denna recension varna samtliga för xXx 2: The Next Level så låt oss börja sågningen. Det är ett antal herrar som jag skulle vilja ge ett kok verbal smisk och vi kan börja med Simon Kinberg som är ansvarig för manuset till detta miserabla verk. xXx 2 är hans första kreation som manusförfattare, resultatet är att man med lätthet hade kunnat använda denne mans text som dasspapper. Jag har tidigare klagat över hål i manus men Kinberg slår alla tidigare rekord med hästlängder. Actionfilmer behöver nödvändigtvis inte vara de smartaste ungarna på gatan, Speed och Die Hard är utmärkta exempel på detta, men de behöver i varje fall ha en gnutta självinsikt vilket xXx 2 totalt saknar. Denna story är så fylld med ologiska och framför allt skrattretande händelser att man undrar på fullaste allvar ifall detta ändå inte är en parodi? I sådana fall har Kinberg lyckats alldeles förträffligt men jag har en smygande känsla av att han faktiskt tog situationen på allvar när han skrev manuset till The Next Level.

 

Lee Tamahori, vad tusan har hänt med dig egentligen? Från att ha regisserat storfilmer som Once We Were Warriors och Mullholland Falls till…ja detta. Det är nästan beklämmande sorgligt att se en sådan kompetent regissör gräva sin egen grav med en grävskopa modell större. Jag minns när jag såg hans arbete med Bond-filmen Die Another Day, det var med sorg jag lämnade biosalongen men trodde ändå att det bara var ett tillfälligt snedsteg från regissörens sida. Efter att ha beskådat xXx 2 är jag numera fullt övertygad om att mannen har totalt tappat förståendet. Han har bara ett mål i siktet och det är att slå rekord i att spendera pengar på snitsiga effekter (som inte är speciellt bra när allt kommer till kritan) och stora explosioner. Allt annat verkar fullständigt meningslöst i Tamahoris ögon, strunta i sådana banala saker som karaktärsutveckling eller för den delen en story som man inte flabbar arslet av sig när man ser filmen. Nej detta är så fruktansvärt dåligt att jag knappt vet hur jag skall fortsätta denna recension, jag vill verkligen bara spy galla över hela projektet och alla ansvariga. Men se där ty klagosången slutar inte här. Vi har fortfarande skådespelarinsatserna att avhandla.

 

Någon skrev att Ice Cube ser mest ut som han skall skita ner sig i xXx 2. Gud vad jag önskar att jag hade varit först med den kommentaren för den är så oerhört pricksäker. Vem i hela fridens namn beslutade att rollbesätta en liten knubbig rappare som efterföljare till den coole Vin Diesel? Diesel må inte vara en Oscar-vinnare men han har ändå en utstrålning som inte direkt går av för hackor. Cube ser som sagt ut att vara förstoppad genom precis hela filmen och hans ”attityd” skulle inte ens kunna skrämma en pensionär på äldreboendet. Jag bryr mig inte om hur många hårda one liners han fäller av i parti och minut eller citerar Tupac, det blir bara så fruktansvärt skrattretande att beskåda och återigen undrar jag stilla om detta ändå inte är en parodi? Men Cube är långt ifrån ensam om att skita i det blå skåpet. Två av Hollywoods absolut tyngsta namn medverkar i denna uppföljare nämligen Samuel L Jackson och Willem Dafoe. Bägge skall, likt manusförfattaren och regissören, ha ett kok verbal stryk för att ta upp vår dyrbara tid med rollprestationer som kan likställas en zombies känsloregister. Jackson och Dafoe går på total autopilot genom hela filmen med en blick som verkar leta efter lönekuvertet. Nej mina vänner detta är filmunderhållning när det är som allra sämst, undvik till varje pris.

 

Där filmen haltar med att ge åskådaren en njutbar tilldragelse tar sektionen med A/V över och levererar en högst slående upplevelse. Vi börjar med att granska bilden på denna utgåva som levereras i formatet 2.40:1 och är anamorfisk. När xXx 2 rullar igång anar jag genast en hel del krypningar i bilden, ett bakgrundsbrus som förefaller vara ganska starkt. Detta klingar dock av allt eftersom filmen fortskrider. Något som inte vill försvinna är spåren av Edge Enhancement som har en tendens att visa sitt fula tryne i tid och otid. Med dessa skavanker avklarade kan jag bara luta mig tillbaka och konstatera att de övriga bildelementen håller en mycket hög klass. Skärpan är på absolut topp, varenda detalj återges med en blixtrande skarphet som är en ren fröjd att beskåda. Färger verkligen lyser av liv och energi utan några direkta spår av blödningar i färgspektrumet. Även svärtan gör ett kanonjobb och ger mörka scener ett härligt djup utan att några detaljer i omgivningen går förlorade. xXx 2 uppvisar vissa stunder en bild som med lätthet hade kunnat klassas som referens, tyvärr dras den även med den del skavanker som drar ner betyget till ”bara” en stark 8:a.

 

Med en högljudd film som detta måste man ha ett ljudspår som matchar det visuella fyrverkeri som Tamahori smäller av i parti och minut. När jag läste på baksidan av fodralet står det endast ett Dolby Digital 5.1-spår att finna. Döm då av min stora förvåning tillika förtjusning när jag i menyn finner ett DTS ES-spår att lyssna till. Perfekt, detta skall väl kunna matcha det visuella. Och som spåret gör det, det var nästan så jag gjorde i byxan när den första explosionen fyras av på den vita duken. Detta är ett spår som man inte direkt kan anklaga för att vara vare sig finstämt eller diskret, detta är istället ett muskelpaket sprängfyllt med adrenalin som bara vill ösa ur sig den ena mer överdrivna tongången efter den andra. Det är också detta som är spårets enda nackdel: det tenderar att bli för mycket av det goda. Minsta gevärskula låter som ett inferno i högtalarna och LFE-tongångarna höll på att riva sönder min lägenhet under filmens gång. Men samtidigt måste jag erkänna att jag satt med ett stort flin på läpparna allt eftersom ljudbilden bara eskalerar likt en snöboll som rullar ner för slänten. Separationen mellan kanalerna är av mycket god kvalité där samtliga högtalare får konstant jobba övertid. Talet lägger väl placerat i centerhögtalaren utan några som helst symptom på att tappa fokuseringen ens när det går riktigt hett till på ljudfronten, något som konstant sker i xXx 2 som aldrig tar en paus för att hämta andan.

 

Filmen levereras i ett keep-case av standardmodell, omslaget är fritt från störande recensionskommentarer men å andra sidan tror jag inte att det finns några positiva att finna för denna film. Till skillnad mot andra regioner har vi fått en avskalad sektion med extramaterial som endast består av två stycken kommentatorspår, ett med regissören Lee Tamahori och ett med killarna som var ansvariga för specialeffekterna i filmen. Bägge spåren är tyvärr extremt trista att lyssna på, Tamahori låter som han går på tomgång och väntar ut klockan så han kan gå hem. Spår nummer två är intressantare men uppriktigt sagt är jag så trött på denna film nu att det egentligen kan kvitta om detta ens hade varit en 4 Disc Extreme Pimp Master Deluxe Edition av filmen, jag hade nog ändå inte brytt mig om extramaterialet.

 

Om jag hade kunnat utdela en nolla i betyg skulle jag utan att tveka en mikrosekund gjort det på studs, tyvärr tillåter vårt system inte detta så det självklara valet blir att filmen får en 1:a vilket den egentligen inte förtjänar. Jag har nog aldrig varit så förbannad efter att ha sett en film som när eftertexterna rullade upp för xXx 2. Detta är en film som skall undvikas likt pesten. Om du fortfarande efter att ha läst min recension har ett intresse av att se xXx 2 så se då till för Guds skull att hyra eländet för köpa den…ja kanske man kan använda skivan som underlägg eller något annat fyndigt. Mata den till DVD-spelaren borde det vara förbud på.