På andra sidan häcken

Historien om Andra sidan häcken sträcker sig tillbaka nästan elva år då idén som egentligen var menad att bli en tidningsserie skapades av Michael Fry och T Lewis, dock i en annorlunda form än dagens färdiga resultat. Från början var miljön satt till en bondgård där grisar interagerade med såväl andra djur på gården men även med människor runt dem. Varför idén förkastades förtäljer inte riktigt historien men resultatet blev en omarbetning av manuset där de nya karaktärerna som nu är huvudpersoner i filmen skapades – tvättbjörnen RJ, sköldpaddan Verne och den aningen speedade ekorren Hammy. Efter många omtumlande och underhållande rundor som det tyvärr inte finns plats att skriva om här lades idén till filmen ut för budgivning där Fox och Dreamworks var de stora intressenterna men där Fox drog det längsta strået vilket resulterade i att filmen, till skaparnas förtret hamnade på en dammig hylla över potentiella filmer som bolaget inte tänkte producera inom en överskådlig framtid. Enbart slumpen avgjorde att rättigheterna tillslut hamnade hos just Dreamworks.

Fry och Lewis står kvar som upphovsmän till karaktärerna men utöver de tre som fanns med i orginalserien introducerades snabbt en ny skara djur för att fylla ut en historia som från början var skriven för att passa tryckt media. Tim Johnson som tidigare hade producerat Antz åt Dreamworks blev regissör tillsammans med Karey Kirkpatrick vars CV innehåller såväl Liftarens Guide till Galaxen som Flykten från hönsgården (Chicken Run) och tillsammans deklarerade de tidigt att de inte ville skapa en film som upphovsmännen Fry och Lewis inte godkände.

Filmen

I samma anda som nu får anses som brukligt signerades en lång rad superkändisar att bidra med sina röster och även om listan över kändisar måste anses spektakulär tycker jag att vissa roller tilldelats på andra meriter än hur bra den passar till karaktären, och då framförallt pungråttan Ozzys dotter – Heather vars röst görs av en stundtals oengagerad Avil Lavigne.

Orginalserien berättade om hur allting fortlöpte efter det att de tre vännerna träffats men för att bygga en trovärdig historia har filmen utökats till en berättelse som startar innan två av de tre inte kände till den sistas existens och där öppningsscenen får en att minnas tillbaka till gamla klassiska tvådimensionella tecknade slapstick kortfilmer.

RJ (Bruce Willis) är en duperande tvättbjörn som efter en incident med traktens största översittare och tillika plågoande, björnen Vincent (vars röst görs av en mycket övertygande Nick Nolte) tvingas att samla tillbaka all förstörd mat som denne tagit med sig in i idet. Maten Vincent har samlat existerar inte naturligt i omgivningen utan är snarare det som människor lämnat efter sig i skogen antingen frivilligt i form av rester, eller ofrivilligt då Vincent skrämt iväg dem från sina korgar och filtar. RJ står därför inför en omöjlig uppgift och styr kosan mot den nybyggda förortsidyllen som under vintern vuxit upp mitt i den tidigare orörda skogen.

Våren har kommit och Verne (Gary Shandling) vaknar ur vintersömnen för att kalla samman sin brokiga familj av olika djur för att inleda det mödosamma arbetet som varje dag under årets varma månader fyller deras dag – nämligen att samla mat inför nästa års vintervila. Chockade inser de att något stort och för dem okänt har växt upp i närheten av deras hem – nämligen en hög, grön och i deras ögon oändlig häck. Scenen är redo för Rjs entré och entusiastiskt förklarar han hur världen på andra sidan häcken fungerar och att den mat Verne och hans vänner samlar inte bara saknar alla näringsämnen ett djur behöver utan även smakar illa. Snart är RJ en del av familjen och tillsammans börjar de samla mat från de boende i husen som nu är djurens närmaste grannar, självklart till människornas stora förtret. Vid en snabb anblick kan man tro att RJ gör allt utav ren och skär välvilja men björnen Vincents hot påminner oss om att RJ egentligen utnyttjar sina nya vänner för att klara livhanken.

Bakom filmen står ett par kända producenter, dels i from av Bonnie Arnold som med Toy Story och Dansar med Vargar i bagaget visat sinne för såväl cinematik som humor, Eleen Coss, Bill Damaschke samt Christian Kubsch där Bill jobbat med Shark Tale och Christian som ansvarig för specialeffekterna i bla. The Matrix, Harry Potter och Snake Eyes.

Manuset skiljer sig en hel del från de andra datoranimerade filmerna som kommit på senare tid på två sätt. Dels är den en transfer av en serie som med facit i hand är väldigt lyckad och följer orginalidén väl, vilket vore konstigt med tanke på det nära sammarbetet mellan producenter och skapare, men framförallt eftersom storyn adresserar ett verkligt problem på ett helt annat sätt än tidigare filmer inom genren. Dreamworks har om än tillfälligt, med tanke på de rykten som kommit om efterföljare till både Madagaskar och Shrek, tonat ner de billigaste skämten och på så sätt givit filmen ett helt annat djup och tyngd vilket är ovanligt för denna typ av film.

Som jag skrev inledande finns det både bra och dåliga skådespelarinsatser där Nick Nolte som björnen Vincent, Garry Shandeling som sköldpaddan Verne och Steve Carell som den hyperaktiva ekorren Hammy som är en karbonkopia av Scrat från Ice Age står för de positiva. Bruce Willis som RJ, tidigare nämnda Arvil Lavinge som bältråttan Heather och framförallt Eugene Levy som igelkotten Lou engagerar inte vilket är märkligt då framförallt rollen som Lou har utrymme för en bättre tolkning av Levy som i sina bästa stunder klarar att rädda på förhand givna fjaskon som exempelvis de senaste tillskotten i American Pie serien. Övriga skådespelare gör utan tvekan sitt jobb, men jag gör inte vågen av upphetsning efter att ha sett filmen.

Som vanligt när det vankas CGI-animerad film är bildkvaliteten på topp vilket inte är så konstigt då ingenting vad det beträffar bildkvalitet egentligen går förlorad när man går från ett digitalt orginal till ett lika digitalt distributionsmedia förrutom vanliga mpeg2-artefakter signerade komprimeringen för att få plats på en skiva. Med en ISF-kalibrerad uppsättning hemmabiograf kan man se en antydan till överdriven mjukhet i bilden vilket inte brukar vara ett signum när det gäller denna typen av film, men bilden är ändå härligt detaljrik och skarp där det behövs. Svartbotten ligger jämt över hela filmen vilket gör att ingen scen känns varken urvattnad eller för mörkt vilket var fallet med tidiga CGI-filmer. Bilden är anamorfisk i 1.85:1 och det finns inget annat att anmärka på den.

Tekniken är bländande och för bara ett par år sedan skulle det varit omöjligt att datoranimera pälsdjur som går runt i en skog med detta utmärkta resultat. Animerarna har lagt stor vikt vid små detaljer som förhöjer upplevelsen och det är animationskonst av den högre skolan som nu nått oss på DVD. Som de flesta moderna animerade filmer kan hela familjen ha roligt åt På andra sidan häcken, men olika åldrar kommer skratta åt olika saker. Filmen är sedd på orginalspråk och omdömet är satt efter just detta även om de svenska rösterna även de gör ett bra jobb. Trots det i mina ögon mediokra extramaterialet skulle jag vilja påstå att denna utgåva är på gränsen till ett måste att ha i samlingen. Inte för utgåvans skull men för filmens!