Battlezone och PlayStation VR

• Genre: Action
• Släppdatum: 13 oktober 2016              
• Utvecklare: Rebellion
• Utgivare: Rebellion, Sony
• Plattform: PS4

Virtual Reality kom äntligen till konsolspelarna för drygt två veckor sedan när Sony lanserade sitt VR-headset PlayStation VR den 13:e oktober. Jag har aldrig velat så mycket fram och tillbaka inför en produktlansering som inför PSVR och jag debatterade ständigt med mig själv om huruvida jag skulle behålla förbokningen eller inte. Jag läste mängder av intryck från andra spelare för att försöka bilda mig en uppfattning och ena dagen kanske det lät jättebra medan det nästa dag kunde vara väldigt nära att jag tryckte på avboka.

I slutändan behöll jag den dock, men då kom nästa problem. Mina vanliga kontakter som skickar spel till oss levererade inte. Inte ens Sony själva hade tillräckligt med koder för att stödja oss. Faktum är att de flesta stora speldistributörer som vi recenserar spel för inte är helt med på tåget ännu och därmed utgörs den absoluta majoriteten av indiespel såhär i början. Att kontakta dessa många mindre utvecklare tar tid och innan jag var säker på produkten ville jag inte göra något förhastat. Således nöjde jag mig med de demos som medföljde i förpackningen. Här kunde man nicka fotbollar mot poängskyltar, styra en liten robot i ett plattformsspel, köra Ferrari i VR-versionen av Driveclub, sänkas ner i havet i en hajbur, avfyra en pistol på en skjutbana, flyga rymdskepp och en hel del annat.

Det kanske roligaste av demona jag testade var Battlezone, ett spel där man sitter i en pansarvagn och skjuter andra pansarvagnar, kanontorn och drönare. Således kontaktade jag Rebellion och frågade om vi kunde få recensera fullversionen. En vecka gick och jag blev mer och mer tveksam över mitt köp när jag spelade demona. Precis innan jag hann ångra köpet så fick vi koden. Ödet tänkte jag och satte mig ner och spelade.

Battlezone är alltså ett tankspel där man ska navigera en hexagonal karta och försöka ta sig från vänster till höger med målet att eliminera fiendens kärna. Varje sexhörning på kartan representerar en slumpmässig bana med ett slumpmässigt mål, procedurellt genererat som No Mans Sky, allt från att skydda sin bas medan man tar över fiendens till att eskortera en allierad eller helt enkelt bara förstöra allt på banan.

Det som Battlezone gör bra är att det känns som ett spel och inte ett demo som en del andra VR-upplevelser. Det kan hålla länge om man nu tycker det är roligt. Och det känns faktiskt som att man sitter i en framtidspansarvagn, det är häftigt att se instrumentpanelen framför sig, det svaga gröna ljuset från lamporna bakom en eller, om man tittar upp, kanonen som man höjer, sänker och avfyrar med handkontrollen. Den Tronliknande världen utanför och de retroaktiga explosionerna ser också rätt bra ut för mediumet. Till sist finns co-op för fyra spelare.

Men allt detta spelar tyvärr ingen roll när spelet är så förbaskat svårt och ja, nästan orättvist skulle jag säga. Man har bara tre liv och när dessa är förbrukade så är man död och får börja om hela kampanjen från början med alla framsteg utraderade. Det ger verkligen inte någon känsla av att man kommer någon vart när de tar bort allt man har låst upp, så funkar inte roguespel. Man kan köpa fler liv för 1 000 spänn, men det är pengar som egentligen bör gå till att förbättra ens pansarvagn så man ska helst inte dö. Lättare sagt än gjort! Fienden är aggressiv och siktar bra utan de begränsningar som man själv har, spawnar gärna bakom en och har man otur med slumpen så får man något skituppdrag som knappt går att klara av. Och då menar jag på easy, med en kort kampanj. Easy är stensvårt. För att förstöra fiendetorn för att klara banan så måste man skjuta på något som bäst beskrivs som piltavlor som åker runt tornet. När man fått ner den 25 % så spawnas förstärkningar lite slumpmässigt, gärna bakom en. Vid 50 % kommer en ny våg och så fortsätter det så.

AI:n får inte slut på ammo och kan skjuta hur mycket som helst. Man själv måste ladda om i ett smärtsamt segt tempo och när ammon tar slut, vilket den gör, så tvingas man använda och döda med den vanliga blastern som alltid ger ammo. Fast spelet är riktigt dåligt på att informera om detta och andra nödvändiga saker. Därtill blir Battlezone också repetitivt efter ett tag. Jag menar, jag orkar bara skjuta så många tanks i samma miljö innan jag börjar tröttna.

Men framförallt, och detta är en av de större anledningarna till att jag lämnade tillbaka mitt PSVR, upplösningen är för låg än så länge. För att läsa tydligt vad som står framför mig på de skärmar som kommer upp så måste jag luta mig framåt. Text som är en halvmeter framför mig i spelet syns inte tydligt. Detta är inte exklusivt för Battlezone utan har att göra med VR-linserna och att PS4:s prestanda inte riktigt räcker till i alla lägen. Visst, vissa spel maskerar detta ganska bra och så länge jag inte behöver läsa och bara titta på spelvärlden så går det helt okej. Men faktum kvarstår att ju längre bort saker är, desto värre ser det ut. Och grafiken i VR imponerar inte heller, det man ser på reklamfilmer för VR är inte vad man ser i headsetet. Det är natt och dag mellan grafiken i PSVR för Battlezone och det man ser i trailers på en dataskärm.

Grafiken kan dock se riktigt bra ut på nära håll, om man tar upp någonting och studerar det i närbild eller går nära något till exempel. Men för det mesta så är det en trade-off. Man offrar grafisk kvalitet och får grafisk inlevelse. Inlevelsen är häftig, det går inte att förneka känslan av att vara i en annan värld för ett tag. Att titta runt och se 360 grader runt sig med en skala som kan vara grym. Att ha två Movekontroller och se sina händer i spelet, ta upp ammo, ladda pistolen genom att stoppa klippet under pistolen och sedan skjuta med riktigt bra sikte är en wow-upplevelse. Det är riktigt coolt att se min pappa, som inte är en gamer, bli som ett barn på julafton när han klappar till bollar med handkontrollen så de flyger runt och han aktar sig för dem i verkligheten. Men jag tycker inte det är så häftig ännu att det är värt bristerna.

Utöver upplösningen och grafiken finns andra småbrister med Sonys lösning. För det första är det inte lika bekvämt som att spela på en skärm. Det tar lite extra tid att slå på headsetet, sätta på sig det, stoppa i hörlurssladden och sånt. Och sen har man 600 gram på huvudet, det är kanske inte hela världen, men det är skönare att ha noll gram på huvudet och kunna luta sig bak i fåtöljen eller soffan utan att vara rädd för att göra sönder något eller känna headsetet därbak. Även om PSVR faktiskt är den mest komfortabla lösningen på marknaden, med eller utan glasögon. Headsetlinserna kan bli smutsiga och Sonys medföljande trasa smetar mest ut smutsen tyvärr. Och de tjocka extrasladdar som tillkommer med VR är varken snyggt eller roligt att hålla reda på.

Till kontrollerna då. Sony har valt att använda gammal teknik i Playstation Move och Playstationkameran. De allra flesta spel styrs med gamepaden eller huvudet, medan PS Move bara används i ett fåtal spel än så länge. Jag hade inga problem med styrningen eller hur väl den registrerade mina rörelser, men spelytan är dessvärre inte särskilt stor. HTC Vive ligger långt före här med sin Lighthouse-teknik som möjliggör Roomscale, förmågan att fysiskt gå runt flera meter i rummet och se karaktären man spelar som göra det i spelet. Vives kontroller kan heller inte täckas så att de försvinner.

Med PSVR å andra sidan så tappas kontakten om man täcker kontrollerna med kroppen genom att vända sig eller tar upp handkontrollen framför ansiktet. När jag sitter ner och för handkontrollen åt höger eller vänster så fastnar den innan jag har sträckt ut armen helt för att kameran inte täcker mer. Kanske hade det hjälpt att sätta upp den på TV:n men jag satte den i ansiktshöjd eftersom det är vad de flesta rekommenderade och den registrerade mina rörelser i själva zonen bra där. Så bättre tracking skulle jag vilja ha även om det absolut är funktionellt nog.

Synfältet är en annan grej som jag tycker känns begränsande. Det känns som att sitta med ett par simglasögon på sig ungefär och headsetet ser inte vart dina ögon tittar så man måste titta med hela huvudet. Pixeldensiteten är högre mot mitten så saker i periferin ser suddigare ut.

Vissa kan bli och har blivit illamående av snabba spel, men jag har lyckligtvis klarat mig undan det. Jag tror det är något de flesta kan vänja sig vid, man behöver VR legs så att säga.

Jag testade även att titta på 360-filmer i VR. En slags Jorden runt-resa där man ser New York uppifrån i en helikopter, sitter mitt bland lejon i Afrika eller åker fram på en kanal i Venedig, och man kan hela tiden titta vart man vill eftersom det är inspelat med en 360-graderskamera. Det är häftigt, men.. upplösningen som sagt. Den är inte bra nog och den tar mig ur det. PSVR på PS4 klarar bara att spela 1080-filmer och det blir inte sån kvalitet som 1080 på en TV-skärm. Annars är Screen Door-effekten (att man ser pixlarna på skärmen eftersom man har den precis framför ögonen) väldigt bra i PSVR jämfört med konkurrenterna. Man ser den om man vill som ett svagt myggnät, men när man lever sig in så tänker man inte på det.

Jag är medveten om att PS4 Pro släpps strax och jag har en förbokad. Det är möjligt att 4K-filmer kan spelas upp då. Grafiken i spel kommer också bli bättre med den, framförallt kan den hjälpa till att ta bort kanter och göra bilden renare och skarpare. Men så mycket bättre att jag skulle spela VR-spel med tid jag istället kan lägga på Final Fantasy 15, Zelda eller Gears of War blir det inte.

Annars har PSVR haft ett riktigt bra utbud av lanseringsspel tbh. Jag har inte spelat de bästa spelen själv men befintliga spel som Thumper, Batman, Rez Infinite, Super Stardust Ultra och kommande Farpoint eller dinosaurispelet Robinson: The Journey gör att det finns något för de flesta smaker och det redan så här i början. Det lovar gott för de som gillar VR.



Slutsats: Spelet Battlezone ger en bra känsla av att sitta i en tank och det är roligt i några timmar.. men det är på tok för svårt även på easy! Det är ett spel som nog bara passar riktiga tankfans och jag har svårt att se att de kommer få något genomslag hos ”vanliga” spelare.

Virtual Reality som teknik har däremot en given framtid enligt mig, om inte annat som kompliment till spelandet på TV-skärmen. PSVR har som väntat sålt riktigt bra och tagits emot helhjärtat av communityt, det är många som fullkomligt älskar det och har fått spelgnistan tillbaka. Vi är bara i början nu och det är kul att kunna säga att jag var med. Men för mig personligen så är det inte riktigt bra nog ännu. Det finns mycket som kan förbättras; bättre upplösning, synfält, kontroller, kamera, lättare enhet, bort med sladdar.. inom 15-20 år kommer VR vara riktigt bra, förmodligen innan dess. Och jag kommer att hålla koll på utvecklingen. Men jag gör det från sidlinjen och fokuserar på de ”vanliga” spelen till dess att det eventuellt blir intressant igen.