Kingdom Hearts: Melody of Memory

• Genre: Musik
• Släppdatum: 13 november 2020
• Utvecklare: Square Enix/indieszero
• Utgivare: Square Enix
• Plattform: Xbox One - PS4 - Switch

Square Enix blickar tillbaka på Kingdom Hearts 18-åriga historia med en retrofylld musikfestival.

14 spel i serien har det blivit, inklusive Melody of Memory. Resan börjar med en världsturné som består av en himla massa världar från spelen. I kronologisk ordning tar jag mig an låt för låt, och efter en sex timmar avslutas det hela med Kingdom Hearts III. Gameplay är likt Theathrhytm-spelen till 3DS vilket inte är så konstigt då indieszero även utvecklat dessa. Välkända figurer från spelen som Sora, Kalle Anka och Långben tar sig fram genom miljöer som speglas av världarna och det gäller att trycka på rätt knappar i takt till musiken när fiender dyker upp. Upp till tre fiender går att klå samtidigt och man måste även hoppa och sväva för att nå flygande fiender. Simpelt - svårigheten utgörs istället av att trycka på knapparna med exakt precision för att belönas med högst poäng. Tre olika svårighetsgrader gör det lätt att komma in i systemet för att sedan få en att kämpa med de svåraste låtarna, även om det aldrig riktigt blir lika utmanande som i andra musikspel.



Låtarna som nästan alla är komponerade av den legendariske Yoko Shimomura är relativt korta men massiva 150 till antalet. Extremt givmilt då man lätt hade kunnat plocka bort hälften av dem och ändå fått med alla de bästa låtarna. Att samla stjärnor i världsturnén och låsa upp låtar som sedan kan spelas när som helst i quickplay, både ensam och i co-op, fungerar bra även om det blir lite segt i längden. Ofta måste man nämligen spela om en låt för att samla alla stjärnor, till exempel kan det handla om att döda x antal fiender. En annan sak jag kan klaga på är att fienderna gillar att röra sig fram och tillbaka och hoppa upp och ned, så det blir stökigt att se vad exakt man ska trycka på och när. Grafiskt är det tyvärr inte det renaste, och inte heller imponerande tekniskt – bakgrunderna ser ofta ut att vara från PS2. Ännu rörigare blir det i Memory Dives som skiftar om gameplay något och där mellansekvenser från spelen visas i bakgrunden under hela låten. Som tur är finns det inte så många av dessa. Däremot tyckte jag bossfighterna var coola, synd då att de är alldeles för få.

Alla låtarna är original, alltså har inga nya komponerats. Några personliga favoriter inkluderar: Traverse Town – första staden och stridslåten från KH, Hollow Bastion från KH, Secret of Neverland från 358/2 Days, Fields of Honor från Mulan-världen i KH2, Dance of the Daring – också från KH2 i Skönheten och Odjuret-världen, följt av en hel hög med strids- och bosslåtar som Tension Rising och Sinister Shadows från KH2, Wave of Darkness från KH 0.2 Birth by Sleep, samt Dark Domination från KH3. Sedan kan jag inte sluta beundras den fredfulla Ventus från Birth by Sleep. Självklart finns här även klassiska Disneylåtar som Slå dig fri från Frozen, En värld full av liv från Lejonkungen, och Havet är djupt från Den lilla sjöjungfrun. Fast på engelska då förstås.



Roligt att se är att man kan spela mot datorn eller mot andra online i versus. Dock insåg jag snabbt att det är väldigt annorlunda mot att spela ensam då man skickar en massa tricks mot sina motståndare, till exempel att fiender blir osynliga eller att det läggs till fejkfiender. Väldigt kaotiskt med andra ord och för oseriöst för min smak. Square har också, spelserien trogen, strött ut lite RPG-moment här och där. Föremål går att samla och crafta, och ens olika lag kan levla upp. Häftigt vid första anblick, men i det stora hela påverkar det knappt spelet. Däremot finns det en mängd samlarsaker att låsa upp vilket lär ta hundratals timmar för den som verkligen vill ha allt. Sedan måste jag berömma utvecklarna för att hi-score för varje låt delas mellan världsturnén, quickplay, och versus. Ett system som många andra musikspel borde tillämpa.




Slutsats: Melody of Memory är inget jätteseriöst rytmspel utan mer av en hyllning till den japanska RPG-seriens härliga musik. Visst presenteras nyckelmoment från Soras och de andra karaktärernas helt galna och lite otänkbara resa genom mellansekvenser, men dessa är trots allt tagna från spelen och är för min del ointressanta då jag hellre ville fortsätta spela igenom nästa låt.

I slutet möts man i alla fall av nya mellansekvenser på ungefär 25 minuter som fortsätter storyn där treans DLC slutade. För fansen är detta givetvis en guldgruva, men för oss andra som gillar rytmspel men som kanske inte har spelat så mycket Kingdom Hearts är Melody of Memory ändå värt att sätta sig in i, även om jag tycker presentationen är lite väl rörig ibland. Jag har i alla fall upptäckt många härliga låtar som är helt nya för mig, och som lär spelas även utanför TV-rutan.