Fire Emblem: Three Houses

• Genre: RPG
• Släppdatum: 26 juli 2019                     
• Utvecklare: Intelligent Systems/Koei Tecmo
• Utgivare: Nintendo
• Plattform: Switch

Fire Emblem är (borträknat spinoffs som Fire Emblem Warriors) det första spelet i serien till stationära konsoler på 12 år, då Radiant Dawn släpptes till Wii. Wii U fick aldrig något Fire Emblem och det är inte så konstigt då Nintendo hittills ansett att det funkar bäst på bärbart format och även sålt bäst där.

Three Houses känns dock som något av en nystart. Switch är både bärbar och stationär, vilket passar Fire Emblem perfekt. De som vill spela på stor skärm gör det, och de som vill behålla det bärbara formatet gör det. De inledande försäljningssiffrorna är monumentala – det är redan efter några dagar det näst bäst säljande Fire Emblem-spelet genom tiderna med en lansering som är tre gånger starkare än det Fire Emblem som hade den bästa startmånaden tidigare.

Ett skifte märks också i själva spelmekaniken. Innan Fire Emblem Awakening släpptes så låg fokus helt och hållet på de taktiska striderna. I och med Awakening introducerades relationer mellan karaktärerna och sedemera möjligheten att få barn/gifta sig och bygga strukturer. Det var dock ändå alltid striderna som tog upp det mesta av speltiden.

Nu med Three Houses så lägger jag däremot mer tid på relationsbyggandet och allt runtomkring än på själva striderna. Man spelar som Byleth, en legoknekt som i spelets början blir anställd som lärare på en skola som tränar studenter att... slåss? Lite som mutanternas skola för begåvade ungdomar i X-Men eller Harry Potters Hogwarts. Man får i början välja att leda en av tre grupper med studenter och beroende på vilken man väljer får man en annorlunda upplevelse och olika karaktärer att interagera med. Däremot kan man genom att förbättra relationen med de andra eleverna (och vissa lärare) till slut få dem att gå med i ens egen klass så att man kan använda dem i striderna.



Och det är det jag har jobbat på till största delen under mina ~60 timmar med spelet. Jag har sprungit runt skolområdet och snackat med studenterna, valt svar som de gillar, bjudit dem på mat, haft tepartyn, hittat förlorade saker och lämnat tillbaka dem till rätt ägare, gett dem presenter, tränat dem i körsång, fiskat, odlat grönsaker, och även varit deras lärare. När man bygger upp relationerna får de bonusstats när de slåss tillsammans och man får se olika dialoger mellan både eleverna själva samt elverna och Byleth som både kan vara roliga och gör att man lär känna dem bättre.

I spelet finns en kalender där man får välja att antingen spendera tid på skolområdet för att förbättra relationer, gå ut och strida, gå på seminarium hos andra lärare, eller ta en vilodag. Man kan bara göra en av dessa saker i slutet av varje vecka, det funkar lite som Persona 5 att saker tar tid och tiden är begränsad. Så det gäller att utnyttja tiden till max för att bygga relationer eller expa i strider, vad man nu satsar på. I slutet av månaden sker sedan en stor strid och sedan börjar det om på ny månad.



Vill man så kan man dock nästan strunta helt i detta och bara fokusera på striderna i stil med klassiska Fire Emblem. Då går det mycket snabbare, men man lär å andra sidan inte känna sina elever särskilt bra och kan inte rekrytera lika många elever till sin klass.

Just att lära känna eleverna är bland de roligaste momenten enligt mig. Den blyga bågskytten Bernadetta som inte vågar gå ut ur sitt rum i början. Petra, prinsessan från ett annat land som strävar efter att förbättra sin engelska. Linhardt, underbarnet som inte vill göra annat än att sova och studera magi. Tjejtjusaren Sylvain eller biffiga Raphael som bara tänker på mat hela tiden. Det finns någon för alla och att se dem interagera med varandra och öppna upp sig ju bättre man lär känna dem är intressant.

Stridssystemet är klassiskt Fire Emblem fast med en del ändringar av konceptet. Vapentriangeln finns till exempel inte längre (även om den varit frånvarande i vissa spel tidigare också). Och man kan numera se vem fienden tänker anfalla i realtid innan man har gjort sitt drag, vilket underlättar väldigt mycket om man som jag kör permadeath på hard och försöker få alla att överleva. Dessutom kan man om man gör ett misstag spola tillbaka tiden ända till början av striden om man så vill, dock bara ett fåtal gånger per strid förstås.



Man kan också hyra in bataljoner som slåss under enskilda karaktärer och ger bonusstats till dem, men de kan också fly mitt i striden om man tar för mycket stryk med en viss karaktär, vilket då försvagar dem. Gambits och Combat Arts är två andra nyheter – Gambits är en extra stark specialattack som man har ett par stycken av per strid,  som motståndaren inte kan kontra och som är bra att använda mot monster, medan Combat Arts är en attack som gör att ens vapen går sönder snabbare, men ger i gengäld olika bonuseffekter såsom större chans att få en Critical Hit eller att man gör mer skada mot fiender med rustning, med mycket mera.

När det gäller presentationen så är det det klart snyggaste Fire Emblem-spelet hittills. Aldrig tidigare har man kunnat springa runt i en full 3D-miljö (bortsett från Shadows of Valentia på 3DS som nu framstår som ett test av funktionen) och renderingen av både karaktärerna och striderna i full 3D är överlägset allt annat som gjorts tidigare. Mot andra moderna spel på t.ex. PS4 eller Xbox håller det dock ingen vidare klass och frameraten dippar rätt rejält på vissa ställen på skolan. Men det ser bra nog ut. Laddningstiderna är framförallt snabba, att teleportera runt på skolan går smärtfritt... som tur är med tanke på hur ofta den funktionen används. All dialog är dessutom röstinspelad med hög klass på rösterna och det finns en del CG-sekvenser i vanlig ordning.



Om jag ska klaga på något så är det att det känns lite som padding att man ska behöva springa runt och hitta borttappade föremål eller prata med alla, det tar rejält med tid bara att ta sig till alla eleverna. Jag hade även gärna sett  fler kläder/kostymer till alla karaktärerna än att de går runt i samman nästan hela tiden. Frågorna på tepartyna är helt ologiska, man får ha tur för att lyckas. Jag har fått softresetta Switchen otaliga gånger för att det är 50/50 vilket svar som är rätt. Och under striderna så känns det som att utgången är förutbestämd – jag hade t.ex. 45 % chans att träffa en fiende och missade, spolade sedan tillbaka tiden och gjorde om slaget sex gånger... utan att träffa någon av gångerna. De borde rolla om attacken varje gång.

Det är dock småsaker i sammanhanget, jag har haft väldigt kul hittills och inte kunnat slita mig riktigt. Tiden går farligt fort när man spelar. Jag sa att jag spelat cirka 60 timmar... och jag har under den tiden hunnit knappt halvvägs genom spelet. Så jag kan inte säga något om hur bra storyn är annat än att andra hyllar den. Men nästa recensionsspel är redan här och för att hinna med det fullspäckade schemat framöver får jag låta Fire Emblem vila ett tag innan jag tar upp det igen. Märk väl dock att det går att göra det jag gjort på under 20 timmar om man struntar i relationer och sånt.

Jag ser fram emot att fortsätta senare, mot vinterkostymerna som jag gissar kommer till julen och även mot DLC:t som bidrar med ny story och nya karaktärer nästa år.



Slutsats: Fire Emblem gör det igen, det får mig att sitta fastklistrad med att klura ut bästa vägen för att ingen av mina elever ska dö i de strategiska striderna, samtidigt som jag jobbar outhärdligt på att bygga upp relationerna med elever och lärare i skolan. Ett långt och fantastiskt strategiäventyr väntar de som ger sig in i Fodlans medeltida värld.