Crash Team Racing Nitro-Fueled

• Genre: Racing
• Släppdatum: 21 juni 2019
• Utvecklare: Beenox
• Utgivare: Activision
• Plattform: Xbox One/PS4/Switch

Activision följer upp succén med Crash Bandicoot N. Sane Trilogy med en remake av en annan gammal klassiker. Kart racing är plötsligt ett hett ämne igen och fansen lär inte bli besvikna på den nya versionen av Crash Team Racing. Däremot lär det bli en lång inlärningskurva för nybörjare till serien.

Lång tid har gått sedan originalet, närmare 20 år, men konceptet följer fortfararande samma mönster som Mario Kart etablerade för ännu längre tid sedan. Med andra ord så vet man vad man får här. Välj en av dina favoritkaraktärer från Crash Bandicoot-serien, och här finns de flesta, sedan är det bara ut och köra i grand prix, time trial, eller battle mode, antingen för upp till fyra spelare lokalt eller åtta online. Äventyrsläget från originalet följer också med och är liknande det i Diddy Kong Racing där du åker runt i en hubb och väljer banor från originalspelet. Det gäller att vinna lopp för att låsa upp nya världar samt få chansen att utmana bossar. Ett ganska kort äventyr som förlängs genom utmaningar som att klara en bana på en viss tid, dock ett minus för att det inte stödjer fler än en spelare.



Att det är en remake av Crash Team Racing är inte hela sanningen. Banor och karaktärer från uppföljarna, Crash Nitro Kart och Crash Tag Team Racing, följer också med, vilket till exempel utökar banorna från 18 till 31. Inte alls pjåkigt, speciellt då banorna ser fantastiska ut och flyter perfekt in i Crash-fantasyn med de färgrika miljöerna man är van vid. Har man spelat N. Sane Trilogy är det lätt att känna igen sig och också riktigt häftigt att få utforska mer av världen i 3D. Allt flöt i 30 fps utan några problem på våran Xbox One X. Musiken är trallvänlig i vanlig ordning när det gäller Crash, fast knappast lika stark som i huvudspelen.

Crash Team Racing Nitro-Fueled är verkligen ingen dans på rosor för nybörjare. Att bara köra rakt fram och åka på alla fartpilar är inget som kommer att vinna dig guldtrofén, utan det gäller konstant att utnyttja extra fart man får genom att glida med axelknappen. Unikt för CTR är en mätare som dyker upp när man glider, och det gäller att trycka på motsvarande axelknapp med rätt timing för att maximera sin fart. Man får även en fartökning när man hoppar precis innan gupp och ramper, något som tog ett bra tag för oss som aldrig har spelat originalet att upptäcka. Lägg till att det för ovanlighetens skull inte finns någon rubberbanding i CTR (alltså att motståndarnas AI regleras utav hur bra man åker), och att man när som helst kan tappa förstaplatsen om man till exempel blir träffad av en motståndares föremål precis innan ett stup, så förvandlas den trevliga partyupplevelsen till hårplockande frustration.



Dessutom är det en lite märklig balansering av föremålen man kan plocka upp; vi fick ibland Aku Aku-masken som ger odödlighet och ökad fart flera gånger i rad, även när vi var långt fram i placeringarna. Kommer man efter och hamnar längst bak är det extremt svårt att göra comeback eftersom det inte existerar något riktigt kraftfullt föremål som kan vända helt på steken. Att plocka upp äpplen som ökar ens fart likt mynt i Mario Kart är inget nytt, men märkligt ändå att man bara kan ha 10 äpplen totalt, något som går att uppnå i princip direkt genom att åka sönder lådor med äpplen. Det gäller också att lära sig banorna utantill för spelet är inte nådigt när det gäller stup och hinder, något som garanterat kommer att ställa till problem de första gångerna man tar sig an en bana. Lyckligtvis finns det dock även mer traditionella banor där man inte behöver oroa sig för fällor utan där det för det mesta är ren och skär kart racing.



Slutsats: Crash Team Racing Nitro-Fueled känns för det mesta riktat till veteranerna som körde originalet, då grundmekaniken i racingen, banornas komplexa layout fulla med fällor, samt den minimala chansen att göra comeback alla gör det till en ovanligt oförlåtlig kart racer. Detta märkte jag inte bara mot datorn utan även online, där matchmakingsystemet inte är sådär jättehjälpsamt. Desto roligare blir det för spelarna som verkligen investerar i CTR eftersom skicklighetstaket är så pass högt att man kan spela och utvecklas under en lång tid framöver.

Banorna är de snyggaste och mest imponerande jag sett i någon kart racer, och rena mängden av dem lär räcka för att hålla det annars så ganska uttjatade konceptet varierat och fräscht i många timmar. CTR är också ett utmärkt partyspel för upp till fyra spelare lokalt som innehåller en hel del bonuslägen som capture the flag och kristallsamlande. Väljer man mellan det här och Team Sonic Racing så rekommenderar jag absolut Nitro-Fueled.