Red Dead Redemption 2

• Genre: Actionäventyr
• Släppdatum: 26 oktober 2018              
• Utvecklare: Rockstar Games
• Utgivare: Rockstar Studios
• Plattform: PS4/XB1

När Rockstar släpper spel lyssnar världen. De behöver inte göra överdrivet mycket marknadsföring, folk köper ändå. Sedan Grand Theft Auto V släpptes för fem år sedan har man inte behövt släppa några nya spel, utan jobbat med GTA Online och med att göra remasters av GTAV. En förståelig strategi då GTAV fortfarande är med på spelförsäljningstopplistorna och har blivit världens mest inkomstbringande underhållningsprodukt över alla medier. Likt rockstjärnor som tagit ett långt uppehåll släpper de nu sitt första spel på fem år, cowboyeposet Red Dead Redemption 2, och direkt blir det världens näst bäst säljande underhållningsprodukt genom alla tider sett till intäkter under de tre första dagarna och hyllas unisont av kritiker som Kristi återkomst med sanslösa 97 av 100 på Metacritic i skrivande stund.

Jag har inte spelat klart för då skulle recensionen dröja för länge, men har spelat drygt halvvägs genom den massiva storyn som bara i sig ligger på hela 40 timmar. Det kan sammanfattas ganska enkelt; allt som har med presentationen att göra är häpnadsväckande bra, det mesta som har med gameplay att göra är i jämförelse inte alls lika bra och ibland rent utav förvånansvärt dåligt och förlegat.

För att dra storyn lite snabbt så är det en föregångare till det första Red Dead Redemption som släpptes 2010. Man spelar som banditen Arthur Morgan och följer hans gäng på diverse äventyr. Efter ett misslyckat båtrån tvingas gruppen fly undan lagens långa arm och hålla en låg profil innan de kan närma sig civilisationen igen och ens jobb härifrån blir helt enkelt att försöka hjälpa gänget och alla dess olika medlemmar att komma på fötter igen och leva ett drägligare liv, med slutmålet att skaffa tillräckligt med pengar för att kunna fly landet och börja om någon annanstans. Det blir en cowboysimulator.



Jag tycker man har lyckats riktigt bra med storyn, så gott som alla sidouppdrag känns värda att göra. Det tar duktigt lång tid innan storyn kommer igång, men jag gillar mellansekvenserna och gnabbet så mycket att det inte gör mig något att det finns att göra. Arthur själv är lyckad som protagonist, även om han är en hård bandit som rånar och utför jobb som ingen annan vill ta, så är han på något sätt också en likeable person som tar sig tid att hjälpa den lilla människan och medlar vid dispyter. Han är en typisk hårt jobbande slitvarg som låter det mesta rinna av honom med ett lätt skrock och har förståelse för andras problem.

Gänget han reser med är den enda familj han har och man har lyckats bra med att förmedla känslan av sammanhållning och att det känns som att man är del av en riktigt grupp eftersom alla pratar med varandra oavsett vad Arthur gör. Då och då får man också tillfälle att utföra uppdrag åt varje individ så att man lär känna dem bättre, men det gör man även bara genom att hänga vid lägret och prata med dem och t.ex. vara med på festerna sent in på natten efter en lyckad raid.

Spelets stjärna är utan tvekan dess öppna värld – den mest imponerande världen jag sett i ett spel och jag tror det kommer hålla sig ett tag. Det är inte bara att grafiken på Xbox One X är våldsamt snygg i native 4K, varje gång jag slår på spelet så imponeras jag över hur bra det ser ut och jag skrittar liksom fram i stillhet och bara super in grafiken. Nej, världen känns dessutom så levande jämfört med andra spelvärldar. Detta är något Rockstar har hajpat upp och lagt ett stort fokus på och de har också levererat.



Byborna har sina egna liv med dagliga sysslor, de hejar på en och man kan heja tillbaka eller förolämpa dem. Det finns så gott som alltid någon ny konversation att lyssna på eller interagera med, ibland leder det till uppdrag, ibland till information som man kan använda sig av. De reagerar även på hur du uppför dig, om du drar pistol mot dem, hur du tilltalar dem.... om du galopperar in i dem. Om man dödar någon så kommer det en städpatrull efteråt som lyfter bort kroppen om de är medvetna om att någon har dött.

Miljövariationen och djurlivet är en starkt bidragande faktor till att jag gillar den här världen så mycket. Man börjar äventyret uppe i snöiga berg med bergsgetter och vargar, tar sig sedan ner till skogsmark med ekorrar och bävrar, slätter med bison och harar, öken med ormar och ödlor, träsk med alligatorer och sköldpaddor, och så vidare. Djuren lever där de ska och uppför sig som de bör. En alligator ligger mest stilla i solen, men traskar ibland långsamt vidare och lämnar spår efter sig i gyttjan. Samtidigt kan den vara ruskigt snabb när den går till attack som jag bittert fick erfara. Kråkor och gamar cirkulerar i luften och sveper ned på döda människor och djur för en måltid, de hackar faktiskt ur ögonen ur ögonhålorna på döda kroppar. Bison förekommer oftast i stora flockar medan vargar jagar i mindre pack. Laxarna leker i vattenfallen och sjön kryllar av diverse fisk att fiska om man har rätt bete. Varenda djur kan dödas och sedan flås för att tillverka saker av resterna. Och alla djur är fenomenalt gjorda sett till beteende och utseende, även om det såklart inte är ett riktigt jaktspel. Men djuren kan både jaga och slåss med varandra och med andra NPC:s. Hästarna skiter till och med, detaljnivån är rätt fantastisk.



Världen i sig är också interaktiv. Om Arthur slänger sig på marken blir han och hans kläder smutsiga. Jag ramlade av hästen ner i en lerpöl en gång och halva ansiktet var helt nedkletat medan halva sidan var ren. Men om man badar eller simmar i en flod t.ex så blir man ren. Om man halkar när man går upp för en backe med stenar så glider stenarna ner, till och med gruskornen rullar iväg. Hästar och vagnar lämnar avtryck i mark och gyttja. Går du in i upphängda lakan eller kläder så beter de sig som tyg ska. All vegetation är interaktiv, går du in i en gran så böjer sig grenarna undan och är den snötäckt så faller snön av. Djupsnö på marken har aldrig känts roligare att traska omkring i och spåren verkar inte fyllas igen som de kan göra i andra spel, utan där man går är det också snöspår. Kastar man eld på marken så sprider den sig.

Även vädret är varierat. Åskstormar, sand som blåses upp av vinden, stormar, sol, skyfall, dimma.. spelet har det mesta. Du kan till och med se åskstormar eller regn i horisonten fastän det är helt klart där du själv är. Blixten kan slå ned i träd och sätta eld på dem och regnet droppar från skyltar och hustak efter det har slutat regna.

När det gäller graden av förstörelse är det inte lika verkligt, men ändå helt okej. Man kan t.ex. inte skjuta sönder väggar på hus eller ens bord av någon anledning, men det går att skjuta sönder benet på en stol så att stolen faller till marken utan stödet, skjuta på exempelvis kastruller så att de flyttar på sig eller skjuta enskilda hål i glasrutor, och så vidare. Det finns att jobba på, men det är bra nog med tanke på världens storlek och CPU:ns begränsningar.



Det är en magisk värld, men vad gör man i den? Tja, man kan göra lite vad man vill utöver att följa den enorma huvudstoryn, göra sidouppdrag eller utföra personliga uppdrag åt gängmedlemmarna. Jaga djur, plocka växter, fiska, hjälpa till med sysslor i lägret som att hugga ved eller bara sitta vid braselden och sjunga med dem, spela poker eller andra nöjesspel, gå och titta på shower/teater, gå och stajla håret eller gå till en butik och köpa vapen eller kläder (av vilket det finns mängder), med mera. Showerna är mycket imponerande och kan pågå i 40 minuter med olika nummer som komedi, magi, eldslukare och sånt. Jag har sett på två stycken och båda hade olika innehåll fastän det var samma show/nummer jag gick till.

Utöver detta kan man även leva banditlivet och råna tåg, värdevagnar, råna folks hem eller bara stanna dem mitt på vägen och råna dem. Pengar är för en gångs skull rätt viktigt och något man vill ha mer av för att kunna köpa saker som nya vapen, kläder, masker, recept och så vidare. Det finns dessutom många uppdrag som aktiveras slumpmässigt bara genom att man rider omkring och jag tycker inte det finns några uppdrag som bara finns där för att finnas utan de har lagt tid på mellansekvenser och dialog, och då ska man veta att det finns över 100 (!) uppdrag bara i main storyn. Precis som i The Witcher 3 kan man lätt lägga 100 timmar och fortfarande ha saker kvar att göra i den här världen.

Så det är synd när de har en sån här underbar värld att det är så mycket som inte når upp till samma standard som de sätter med presentationen.

Uppdragsstrukturen känns till att börja med föråldrad och tvingar en att lägga timmar på att bara ta sig till dem. Det finns inget fasttravelsystem förutom väldigt glest belägna tågstationer och droskor så för det mesta får man spendera några minuter bara med att ta sig till uppdragen. Väl där är det så gott som alltid så att man måste rida även till platsen där uppdraget faktiskt tar plats, oftast i en långsammare takt än maxfart eftersom man brukar ha kompanjoner med sig. Detta blir snabbt tröttsamt eftersom man hamrar A-knappen för att få hästen att galoppera under hela resvägen.



Man kan aktivera ”cinematic mode” så att man bara behöver hålla in A-knappen, men det är ju fortfarande samma gamla system som man haft i GTA i alla år med långa färdsträckor för att ens kompanjoner ska kunna prata med en. Det här kan de fixa delvis genom att införa ett bättre fasttravelsystem som låter en fastravla varifrån man vill och vart man vill (av de ställen man redan besökt). De ska ju inte tvinga folk att uppleva världen bara för att de är stolta över den. Det kan jag göra på egen hand när jag själv känner för det, men om jag vill utföra ett uppdrag så vill jag kanske kunna starta det direkt.

En bit in i spelet låser man upp en karta i ens läger som man kan fasttravla från, men den fungerar bara ena vägen och dessutom måste man fortfarande se på en relativt lång filmsekvens om hur man tar sig till platsen, antagligen för att det tar tid att ladda in kartan.

Under själva uppdragen sedan, som för det mesta slutar i eldstrider eller jakter/flykter, så har man ingen frihet i hur man tar sig an dem. Man måste följa strukturen, avviker man så är det game over och bara att starta om checkpointen. Om man har mage att slösa tid på att loota en kropp så kan det leda till att någon av ens gängmedlemmar dör för att man inte gör precis som de säger = game over. Ofta måste man också på egen hand ta sig tillbaka till lägret igen efteråt. I sällsynta fall frågar de om man vill följa med så att spelet fixar det åt en, men jag hade givetvis hellre sett att de alltid frågar en det.



Kontrollen tar bra med tid att vänja sig vid på grund av att så många knappkombinationer används. Arthur känns inledningsvis långsam, tung och lite svårstyrd, ibland hoppar han upp för saker utan att man vill det då detta sker automatiskt. Coversystemet är inte helt pålitligt, ibland verkar han inte känna för att ta skydd och man kan ibland bli träffad även bakom skydd. Att de använder A för att springa känns rätt märkligt för då kan man samtidigt inte rotera kameran. Det finns några bra tips på vad man kan göra för att få en bättre upplevelse här som jag rekommenderar. Överhuvudtaget är det bra att använda FPS-läget när man går runt eller i strider, då Arthur går alldeles för långsamt i tredjepersonsvyn.

Precis lika långsamt som Arthur går, lika långsam är han när det gäller att utföra saker. Att loota en död fiende innebär en animation på fem sekunder, att öppna en byrålåda tar fem sekunder, att ta upp ett äpple tar fem sekunder, att flå ett djur tar 10-20 sekunder, att plocka en växt tar fem sekunder. Animationerna är snygga, visst, men jag hade gärna haft alternativet att skippa dem, för det är inte så kul och känns inte så effektivt att spendera tio minuter med att loota fiender efter en lång strid eller tjugo minuter med att finkamma en gård efter prylar. Realism kan vara bra, men realismen går här ut över spelglädjen. Ge åtminstone alternativet att skippa för de som vill ha det.

Striderna tar också de tid att vänja sig vid. Ganska svårt att sikta till en början och ofta många fiender på grund av att spelet tror att man kör autoaim och förväntar sig att man dödar dem snabbt. Jag kör helst i förstapersonsläget då det känns enklast. Om man kör med autoaim så är det ju inga problem, Rockstars spel har alltid förlitat sig hårt på det, men jag vill hellre styra själv och då blir det lite knepigare, men med tiden och efter vissa kontrolljusteringar har jag lärt mig att sikta ganska bra och då blir det roligare. Det är också en svaghet att det egentligen bara finns en fiende i spelet, människor, och inte som i andra spel där stridssystemet kan bli djupare tack vare olika typer av fiender, som t.ex. Horizon: Zero Dawn. Striderna i RDR2 blir oftast bara whack-a-mole, men det går att variera det lite med bland annat tomahawks, molotov cocktails eller handgripliga knivangrepp.



Man hade kunnat göra mötena med fienderna riktigt roliga genom att ha ett fungerande stealthsystem, men det saknas helt. Jag dödade en gång två killar med pil från långt avstånd från bakom ett träd, resterande fiender visste då direkt var jag var och sköt mot mig. Jag flydde upp genom tung granskog men det är uppenbart att fienden har röntgensyn och ser genom allt sånt och träffar utan problem. En annan gång sköt jag hukandes under en buske en kille som var långt borta från alla andra med pilbågen, sekunden efter han stupat fick jag skottsalvor mot mig.

Om man smyger så har fienderna svårare att se en innan man har skjutit första skottet, MEN om man ställer sig upp så är de omnipotenta och vet DIREKT vart man är och skjuter mot en. Att försöka lura bort fiender genom att göra t.ex. ljud och sånt som i Hitman är bara att glömma. Det är förvånansvärt hur dåligt smygandet är med tanke på budgeten, det existerar helt enkelt inte annat än under jaktförhållanden, där man kan komma väldigt nära djuren bara genom att smyga. Det gör också pilbågen rätt meningslös i strider eftersom man bara kan ta ut den första personen med den innan h-vetet brakar loss.

Sen har vi inventoryt. Man samlar på sig massor av förbrukningsvaror under spelets gång, men det går inte att sortera dem eller binda dem till styrkorset. Det blir ett problem när man vill plocka upp saker men inte har plats (man kan oftast bara hålla tre till fem av en viss grej som standard) och då måste leta upp den saken i inventoryt om man t.ex. vill fylla på hälsa eller uthållighet. Det hade varit bättre om spelet automatiskt hade förbrukat den saken man har fullt av och under en eldstrid hade man såklart velat kunna ta liv via styrkorset istället för att gå in i menyer och hålla på.



Än värre är att varje gång man lootar en person så återställs ens vapenuppsättning. Systemet är så att man själv inte kan bära alla vapen, men hästen kan det. Så om man vill ha ett vapen man inte har på sig måste man gå till hästen och byta. Kruxet är att även om man väljer sina favoritvapen så försvinner de alltså varje gång man lootar någon, vilket är sjukt irriterande.

Rättsystemet är inte heller fungerande. Folk anmäler väldigt gärna en. Oavsett om man blir utsatt för ett bakhåll och dödar i självförsvar så kan man bli efterlyst. Jag klev ner från hästen en gång lite för nära en annan men inte på honom, han blev förbannad och klippte till mig, jag klippte till honom och sen blev jag anmäld. En annan gång gick två män in i en bar och ställde till med bråk, de tog tag i en kille och dunkade huvudet i bardisken så han tuppade av. Jag går dit och slår ner dem och när jag lootar dem efteråt så blir folk galna och anmäler mig... precis som att de hade brytt sig i verkligheten om den som räddade dem från två brottslingar snodde från brottslingarna.

När jag vid ett annat tillfälle råkade frontalkrocka med en annan kille på häst så föll vi båda av, han drog pistol och började skjuta som en psykopat så fort han reste sig, jag flydde med lagen hack i häl fastän jag inte avlossat ett enda skott och i slutändan dog min häst som jag haft i 40 timmar. En gång sprang jag in i en låst dörr och tydligen störde jag lugnet då eftersom poliserna var efter mig. Jag gick lugnt fram till dem och försökte lugna ner situationen (”defuse”, en knappfunktion) tills det stod att jag skulle ”gå vidare”. Jag springer därifrån och det tar polisen tydligen som att jag flyr och börjar skjuta mig?? Det gör tyvärr att illusionen av att man är i en levande värld förstörs lite när man inser att det bara är man själv som spelare som råkar ut för lagens långa arm egentligen. De borde ju reagera på vad alla gör och de borde bestraffa en efter vad man gjort och inte använda dödligt våld om man råkat springa in i en dörr eller en människa.



Vittnen är dessutom lite väl ivriga med att anmäla och ständigt närvarande. Stannar man kvar någon minut efter vissa huvuduppdrag och lootar fiender (eftersom man kan få game over om man gör det under själva uppdraget) så kan nåt vittne rida förbi och rapportera en. En gång var det ett uppdrag mitt i natten i skogen och ändå red nån nattuggla förbi och lyckades se vad jag gjorde. Man kan stoppa dem genom att hinna upp dem och prata/hota dem eller döda dem, men det är inte alltid man har hästen till hands. Betalar man inte så kan man få riktigt irriterande bounty hunters efter sig som stör en när man jagar eller försöker ta det lugnt. Som motmedel kan man bära masker så att man inte blir igenkänd, men man kan tvingas byta kläder och häst också för att verkligen vara på den säkra sidan och det är inte alltid man tänker på att bära mask heller. I verkligheten hade folk inte vara så angelägna om att vittna.

Djurjakten tycker jag både är bra och dålig. Det dåliga är att det är ”verkligt” så att man inte kan ta med sig hur mycket som helst. Några skinn och sen måste man ta tillbaka dem hela vägen till lägret eller pälsjägaren om man vill kunna använda dem till att crafta nya saker. Dessutom krävs det att man har med rätt vapen och ammo för att få ett perfekt skinn. Det bra är att det är kul att studera och samla info om djuret med kikaren, smyga sig närmare och sedan skjuta och flå. Plus att det finns så många olika djurarter och att de ser så bra ut. Jakten är inte så avancerad, man kan spåra dem via ”Witcher sense” så att säga och man kan se vart vinden blåser så att de inte känner lukten av en, men oftast har man rätt nära till djuren och det är inte så svårt att ta sig till skottläge.

Kameralägena gillar jag, framförallt att man kan byta till förstapersonsläge när man vill. Det är en game changer för det funkar väldigt bra även i detta läge. Det är också bra om man vill se närmare på ansikten eller t.ex. saker på marken eller andra detaljer. Borde bli standard i alla spel.



En annan detalj är att man kan döpa och dressera sin häst och att den kan dö för alltid. Det gör att man blir mer försiktig och hellre själv dör än att hästen råkar illa ut. Hästen kan även få mer hälsa och uthållighet genom att göra krävande saker, precis som Arthur. Min häst heter hette GoodBoy eftersom Arthur behandlar den som Kratos behandlar Atreus i God of War, booy. Nu är det en good girl istället.

Jag har skrivit mycket men inte ens nämnt saker som att man kan hoppa på ett tåg i farten och springa på taket, fånga fiender med lasso och släpa dem efter hästen, skjuta varningsskott i luften, jaga legendariska djur, koka korv över öppen brasa... det finns hur mycket som helst att lista ut på egen hand och mitt tips är definitivt att skynda långsamt och låta spelet ta den tid det tar. De kan fixa mycket med patcher så spelet lär bara bli bättre.



Slutsats: Med en maffig story, den snyggaste grafiken som finns just nu, otroliga mängder inspelad dialog och den bästa öppna världen hittills imponerar Red Dead Redemption 2 stort, men flertalet gameplaybrister drar ned helhetsintrycket och det långsamma tempot kommer inte att gillas av alla. Det är inget perfekt spel men det positiva överväger lätt det negativa för mig. Jag har aldrig varit med om en värld som får mig att leva mig in i spelet på det här sättet, de har återskapat slutet av 1800-talet på ett troget sätt och skapat den ultimata cowboysimulatorn.