Dissidia Final Fantasy NT

• Genre: Fighting
• Släppdatum: 30 januari 2018
• Utvecklare: Team Ninja
• Utgivare: Square Enix
• Plattform: PS4

Team Ninja och Square Enix går samman i ett försök att få in Final Fantasy i fighting- och esportsvärlden, men det finns inte mycket i Dissidia NT som lockar för den vanlige spelaren.

Dissidia-serien har tidigare funnits till PSP men dyker nu upp i storbilds-TV:n för första gången. Den nyaste versionen är dock lite annorlunda jämfört med tidigare spel och fokuserar mer på online och PvP. Gameplayet består av arkadliknande fighting i små arenor där spelarna möts 3 mot 3 och ens party har ett visst antal liv, ungefär som i Smash Bros.

Friheten är stor då det är i 3D och det vertikala spelar också en stor roll, till exempel kan man springa uppför höga träd och hoppa och sväva runt. Det gäller att använda sina Brave-attacker för att öka ens Bravery samt minska motståndarens, för att slutligen ta kål på dem med en stark HP-attack. Det är viktigt att man ser till att de dör annars så kan de återställa sin Bravery, plus att när du utför en HP-attack nollställs din egna Bravery och gör dig själv sårbar.



Man kan även springa runt och undvika attacker samt blockera med en Smash Bros-liknande sköld. Förutom de vanliga attackerna har man tillgång till två EX-färdigheter som till exempel kan heala partyt eller förgifta motståndarna, samt en mäktig summon som går snabbare att framkalla ju fler spelare som utför ritualen. Det är egentligen inte så komplicerat; jämfört med mer traditionella fightingspel behöver man inte komma ihåg massa olika kombinationer eller framedata, utan det handlar mer om att undvika attacker och att slå till vid rätt tillfälle.

Däremot är det väldigt rörigt. Arenorna är hyfsat små och det var omöjligt för mig att hålla koll på medspelare och motståndare eftersom man kan springa och dasha runt i snabb takt. Det blir extremt frenetiskt, men samtidigt kan matcherna hålla på ett tag om man inte lyckas döda spelare med HP-attacker. Som värst är det dock när båda lagen har sina summons aktiva och en gigantisk Ifrit täcker hela skärmen och regnar ner eld och lava så att man i princip måste gissa när man ska ta skydd, annars slängs man omkull i en laggig och långsam animation. Det är också en sak som jag störde mig väldigt mycket på, att allting man gör är väldigt laggigt - till och med när man dashar så tar det lång tid att återhämta sig.

Spellägena säger egentligen allt om vilka Dissidia NT är skapat för. Det finns i och för sig ett storyläge, men det är i princip bara filmsekvenser som man kan låsa upp genom att spela huvudlägena. Det jag såg var inte så jätteintressant heller, charmen där är väl att se karaktärer ur olika Final Fantasy-spel interagera med varandra. Så det som finns att välja på är att köra offline mot bottar eller online. Problemet med offline är att mina bottar var värdelösa och fick sämre resultat än mig trots att jag var nybörjare. Deras rang bestämmer tydligen hur bra de är, och det enda sättet att få dem att spela bättre är att själv ranka upp med karaktärerna som de spelar som. Men det har egentligen av mindre betydelse eftersom alla som vill köra det här kommer att spela online ändå - bara det att Team Ninja begränsar publiken mycket när de inte har något riktigt offline-läge att erbjuda.



Det positiva med Dissidia NT är att det är en riktig fest för Final Fantasy-fantaster. Karaktärer från varje huvudspel i serien finns att välja på, fördelade över fyra olika klasser. Zidane kan till exempel stjäla med sin attack och trippelhoppa och sväva i evigheter i luften. Totalt finns det nästan trettio karaktärer, och klassiker som Cloud, Lightning, och nytillskottet Noctis finns givetvis med i listan. Det finns också en arena plockad ur varje spel i serien utan XV, så man kan inte klaga på variationen. Grafiken är bra, med många flashiga effekter och en arkadliknande stil. Musiken är jag lite kluven till; såklart är den bra med originallåtar från alla femton spel, men låtvalen och arrangemangen kunde ha varit bättre.



Slutsats: Dissidia Final Fantasy NT är ett speciellt spel, absolut inget för alla. Det är en port av en japansk arkadversion och det lär får svårt att tilltala många spelare i väst. Gameplayet är frenetiskt och totalt utom ens kontroll för en nybörjare, och de laggiga attackerna gör det inte mindre frustrerande. Användargränssnittet är horribelt med nummer som täcker halva skärmen och saker man ska hålla reda på (om nu inte den sjukt irriterande Mooglen påminner dig tillräckligt om vad du ska göra, kupo). Ingen kampanj att prata om heller förutom upplåsningbara filmsekvenser. Likt Smash Bros finns här dock mycket godis för fantaster av serien, inklusive karaktärer, arenor, låtar, och skins. Men fastnar man inte för onlineläget så finns det tyvärr inget annat att hämta i Dissidia NT, så testa det för guds skull innan något köp.