Little Nightmares

• Genre: Skräck/pussel/plattform
• Släppdatum: 28 april 2017
  
• Utvecklare: Tarsier Studios
• Utgivare: Bandai Namco
• Plattform: PC/Xbox One/PS4

Malmöbaserade Tarsier Studios som tidigare utvecklat en hel del DLC till andra spel kommer nu med sin första originella kreation. Efter att ha kört igenom Little Nightmares har jag svårt att riktigt placera det. Det är helt enkelt väldigt unikt och bjuder på något helt nytt.

Man kastas in i spelet direkt utan några som helst förklaringar och jag hade faktiskt ingen aning om vad huvudpersonen hette eller ens vilket kön den var förrän jag läste om det efteråt. Inte heller finns det någon HUD eller några dialoger utan storyn får man försöka klura ut själv. Det första jag slogs av var hur snyggt spelet är.

Världen under jorden är extremt mörk och dyster, vilket skugg- och ljuseffekterna illustrerar på ett lysande sätt. En fröjd att se på, men framförallt hjälper de att skapa atmosfären som är riktigt kuslig. Ljudet och musiken bidrar också starkt till stämningen; många detaljer har lagts på olika bakgrundsljud och att ha rätt ljudeffekter vid rätt tillfälle, för att inte nämna den dynamiska musiken som trappas upp utan att man ens märker det när man är som mest insugen i stämningen.

Den som har spelat Little Big Planet kommer att känna igen sig, för det märks att Tarsier Studios har sysslat mycket med den serien innan. I samma anda får man pyssla med mycket pussel och plattformande, men i Little Nightmares är det ändå smygandet som är i fokus. Det gäller nämligen att hålla sig undan fiender som är helt groteska. Jag har aldrig sett några liknande kreationer, men jag får starka vibbar av Silent Hill.

För det mesta var jag dock aldrig speciellt rädd, och jämfört med Resident Evil 7 så är Little Nightmares ganska tamt när det gäller skräckbiten. Men samtidigt är det absolut inget spel för barn. Vissa delar fick jag allt kalla kårar av, och det är också dessa som utvecklar storyn på något underligt vis. Först i slutet får man reda på vad det egentligen handlar om, och det var värt att se.

De övriga delarna, pusslandet och plattformandet, är helt okej utan att briljera. Faktiskt blev jag lite frustrerad ibland av den ganska oprecisa och klumpiga kontrollen, speciellt på vissa delar som jag fick spela om många gånger. De automatiska sparpunkterna är också ibland för långt ifrån så att man får göra om jobbiga saker om och om igen bara för att huvudkaraktären fastnade någonstans eller ramlade ner och dog.



Slutsats: Little Nightmares är ett väldigt kort spel. Förvänta dig max fem timmar med möjligtvis en andra spelgenomgång då det finns några välgömda saker att hitta på vägen. Det bjuder inte på något direkt nytt när det kommer till gameplay, tänk dig ett mycket mörkare Little Big Planet, däremot är själva spelupplevelsen väldigt originell och jag gillar hur rent och minimalt allting är. Det får en att sugas in i världen och fundera över vem man är som karaktär, och vad som är ens syfte. Skräcken är där stundtals, framförallt i sista kapitlet, men överlag är det inget jätteskrämmande spel. Tyvärr är det lite opolerat här och var, speciellt om man inte gillar att smyga, då kan det lätt bli frustrerande. Men är man ute efter en kort men häftig och hyfsat skrämmande upplevelse, och inte stör sig på det något klumpiga utförandet, så kan jag rekommendera Little Nightmares.