Halo 4

• Genre: FPS
• Släppdatum: 2012-11-06
• Utvecklare: 343 Studios
• Utgivare: Microsoft
• Plattform: Xbox 360

Ett av årets bästa spel och kanske det bästa Halo som gjorts.

Bungies skapelse, Halo. Serien om Jordens beskyddare, Master Chief, och dennes strid mot den utomjordiska rasen The Covenant. För första gången någonsin görs en ny del i serien av en ny studio, 343 Studios. Och ja, man kan verkligen inte klaga över den resa de bjuder oss på.

POSITIVT

Berättelsen – Halo är ett stort varumärke. Jag värmer upp med Live Action-serien Forward Unto Dawn, ett sätt för MS att introducera nya till serien. Här ser vi riktiga skådespelare blandat med en hel del datoranimerad CG. Man får lära känna en av de människor som bistår Master Chief under Halo 4. Riktigt bra, rekommenderas.

Efter de två sidoprojekten Halo: Reach och Halo: ODST är serien tillbaka på rätt spår med de två huvudpersonerna Master Chief och hans högra hand, dator-AI:n Cortana. När vi sist såg dem i slutet av Halo 3 för fem år sedan, drev de omkring i rymden på UNSC-skeppet Forward Unto Dawn, med Master Chief i kryosömn. När The Covenant börjar borda skeppet och Forward Unto Dawn dras mot en mystisk metallplanet väcker Cortana Master Chief - and it’s on!

Halo 4 handlar helt och hållet om Master Chief och Cortana. Det är deras berättelse. Master Chief pratar mycket mer än han brukar, men inte för mycket. Han säger rätt saker och frågar det man själv vill fråga. Deras kommunikation är perfekt och vartenda ord som är personligt har tyngd och blir ganska känsligt när man vet vad de gått igenom tillsammans. En viktig del av storyn handlar nämligen om att Cortana håller på att bli galen, eftersom hon har dragit över den förväntade livslängden av en AI. Detta kallas för ”rampancy” när det gäller AI-enheter (en intressant fotnot är att detta fenomen fanns redan i Bungies spel Marathon från 1994). Jag har aldrig brytt mig om Cortana mer än jag gör i Halo 4.

Vidare påminner spelet en hel del om Halo: Combat Evolved när det gäller utforskning och känslan av ensamhet. Samtidigt går man ifrån den glada, lekfulla stilen Halo blivit känd för. Detta kommer att bli en mörkare trilogi. Grunts pratar inte längre på engelska med massa fjantiga skämt. De har mer armor, är mer monsterlika och deras blod ser inte längre lika mycket ut som paintbollfärg.

Mellansekvenserna/inledningen – Det måste bara sägas, inledningen. Ni kommer att bli helt bortblåsta av den mäktiga förrenderade inledninssekvensen som lätt är i klass med valfri inledning från Final Fantasy. Det är första gången ett Halo-spel har CG, något som passar in perfekt. Den är fruktansvärt välgjord och påkostad, det märks.

Men även andra mellansekvenser mitt i spelet ser fenomenalt bra ut.
 

Grafiken – Halo 4 är anledningen till varför exklusiva spel ska finnas. Att kunna få spel serverade som gjorts med backning av ett jätteföretag som Microsoft med enorma budgetpengar att spendera. Halo 4 är utan konkurrens Microsofts dyraste spel någonsin, det har de sagt själva. Och det märks.

Grafiken är helt enkelt magnifik och för första gången i seriens historia renderad i 720p dessutom. Ett av de snyggaste spelen på konsolen under generationen. Ett genidrag var att göra gränssnittet så att det ser ut som att man tittar från en hjälm, likt Metroid Prime. Det ser mycket bättre ut.

Ljussättningen är fenomenal, kantutjämningen likaså, karaktärerna är så fruktansvärt mer detaljerade nu än i tidigare spel. Animationerna är bättre. Fysiken är som vanligt hur kul som helst att leka med, bara något sådant som att det blir vågor i vattnet när man går eller åker i det, eller att man rullar realistiskt ned för en sluttning om man dör i en backe. Till och med att man nu kan fysiskt interagera med varandra som coop-partners (t.ex. stå på varandra). Ett starkt kort är miljöerna som är väldigt varierade med allt från sterila metallformationer till gröna djungler och sandfärgade raviner och dessutom bjuder på gigantiska, episka och vidsträckta vyer. Ansikten ser detaljerade ut. Och allt presenteras utan minsta framedrops, vare sig offline eller online.

Kort sagt, man ser från första anblicken det är ett AAA-spel med en stor budget.

Ljudet – Borta är det klassiska Halo-temat (RIP, please come back) och det är ersatt med ett mer ”episkt” och definitivt mer varierat soundtrack. Tyvärr tyckte jag ljudet föll bort rätt mycket i mitten av spelet men i inledningen och i slutet hördes det bra och tillförde mycket till stämningen. Röstskådespelet är som vanligt grymt.

Gameplay – Gameplayet är intakt, detta är Halo som vi känner till det. Gillade man det inte förr kommer man inte att gilla det nu för det har knappt skett några förändringar. De har spelat väldigt safe vad gäller den biten. Men grejen med Halos gameplay är att AI:n är såpass bra att ingenting känns scriptat, varje strid är unik. I andra spel är allt scriptat, fienderna har sina positioner.

Ett plus är att man kan ratta fler fordon: banshees, pelican och även ett nytt fordon som är en slags tvåbenad walker med en machine gun och missiler. Det har dessutom tillkommit en ny ras, Prometheans, och därmed också deras vapen. Men jag är rätt besviken på de nya vapnen som bara är mer eller mindre kloner av existerande vapen - inget nytt under solen. Fienderna lider lite av samma grej även om de särskiljer sig lite mer.

Taktiken på co-op legendary är dock densamma. Helst snipra så gott man kan på avstånd. Som sämst är Halo 4 när man måste just snipra ett massivt antal fiender på avstånd, särskilt om man själv möter snipers eller andra med kraftfulla vapen som kan döda dig med ett skott. Checkpoints är nämligen inte jättesnälla, men det är inget jag beklagar mig över. Som sämst är det också när man måste skicka ut den ena coop-spelaren för att göra självmordsräder samtidigt som den andre håller sig tillbaka - för att man inte har något annat val.

Men när Halo 4 är som bäst rushar man med sin kompis två brutes, laddar ur all ammo i dem, hoppar över deras gröna dödsbollar, uppehåller den ene så att din polare kan gå runt och avrätta honom bakifrån med ett elite-svärd.

Eller när man sitter i en tank och din polare i en wraith och bara plöjer igenom motståndet.

Eller när man använder en jetpack för att ta sig upp på en klippformation och plocka de fiender din polare tar sig an på marken.

Det finns faktiskt ett rymduppdrag (där man styr ett rymdskepp) även i Halo 4, precis som i Reach. Men det är mycket bättre nu och är mer en linjär bana där man aktar sig för diverse hinder, inte helt olikt Lukes kamp i dödsstjärnan i Star Wars.

Framförallt är det bra variation på både uppdragen och miljöerna.


Spartan Ops – Spartan Ops är något nytt och riktigt spännande. Det är 10 episoder med DLC kan man säga. Varje episod består av fem banor så det är 50 banor all in all. Det är spelbart i co-op och vi har spelat de två första kapitlen i den första episoden, detta tog runt en timme och jag tyckte de höll bra kvalitet. Första banan bjöd på fler fordon än någon bana i kampanjen och andra banan på ett massivt antal fiender, bland annat elites, att döda i en stor och öppen sandbox. Totalt blir det en hel del extrainnehåll och det känns som att Spartan Ops på legendary kommer bli en riktigt trevlig upplevelse.

Det är dessutom storybaserat, den första episoden presenterades via en lång och välgjord film. Det handlar om en grupp spartans som reser till en planet för att bekämpa de covenants som attackera där.

Och just det - alla episoder är gratis så länge man har Xbox Live Guld. Ganska nice.


Multiplayer – Eller War Games som det kallas. Jag ska erkänna att jag aldrig lirat Halo i multiplayer förut. Jag provade lite i HD-versionen av Halo: CE, men det var svintråkigt. Men MP i Halo 4 är riktigt skoj!

Det är inte alls lika reflexbaserat som t.ex. Call of Duty, snarare mer taktiskt och veta vart du har din fiende. Och man måste kolla mycket på minikartan eftersom man ser vart alla är som röda prickar. Det blir nästan mer att man kollar på kartan än själva spelet, det måste man. Gör man inte det så springer man in i en granat som en som kollar på kartan och ser att du kommer slänger.

Det finns förstås specialegenskaper som kan användas för att motverka detta. Du kan bli osynlig, detta är min favoritegenskap. Då syns man inte på kartan om man rör sig långsamt och kan överraska många som stirrar sig blinda på kartan. Finns inget bättre än att se en eller två springa förbi en pelare du står gömd bakom och sedan hugga dem i ryggen med elitesvärdet.

Men även osynlighet kan kontras med promethean vision. Detta fungerar som en slags värmesyn (precis som i Metroid) som avslöjar vart alla är som röda kroppar. Andra användbara egenskaper är hologram (skickar ut ett hologram som lurar motståndaren), plasmasköld (som skyddar mot skott framifrån under en begränsad tid, ett helande fält, jetpack och en hel del annat.

Något annat jag gillar är att man tål mer än i CoD, lite som i Gears of War. Du kan därmed ta några smällar innan du dör, såvida du inte blir träffad av ett one-hit kill-vapen. Spelet placerar nämligen ut, helt slumpmässigt, vapen lite här och var och det är bra att få tag i dessa för att få en extra fördel. Har du raketkastaren eller snipern så vinner du mycket på det.

Det går att göra sin egen loadout (med förbestämda vapen och egenskaper) och man får exp för allt man gör. Med expen låser man upp nya armors, vapen, egenskaper och annat. Man får även exp för att spela Spartan Ops så det är ett incitament för att göra det.

Slutligen kan man också kalla in extra starka specialvapen eller specialförmågor (dubbel hälsa, extra snabbhet, mer damage, osv) om man dödat tillräckligt många. Viktigt att använda sig av detta.

Framförallt måste man spela lagspel om man ska vinna, det märks rätt tydligt att de som spelar som ett lag lätt slår de som är individualister.

Mycket positivt överraskad av MP även om jag inte är jättebra på det, ännu. Men det går framåt.

NEGATIVT

Onlinestabiliteten  – Innan spelet ens släppts har jag vart med om matcher som börjat trots att vi inte har några motståndare (består bara av ett lag) så att man får se ”you won” direkt när matchen börjar. Någon gång kastades jag ut mitt i matchen. Det är dock inget större irritationsmoment än så länge men man får hoppas att det inte förvärras när alla köpt spelet. Tydligen ska 343 vara medveten om att en del problem och man lär säkert patcha bort dem så förhoppningsvis är detta inget riktigt minus.

Annars flyter det på excellent utan framedrops.

Armor abilities – De är i min mening sämre än i Halo: Reach, plasmaskölden är t.ex. värdelös jämfört med den när man slår ner i marken i Reach och får totalskydd. Nu får man bara skydd framifrån, inget skydd mot melee, och dessutom kan man inte regenerera liv. Bara bra som distraktion i MP.

Dessutom fanns knappt några förmågor i kampanjen.


Inte mycket nytt – De nya fienderna och vapnen imponerar inte och ett enda nytt fordon är lite för lite enligt mig, man vill ha mer. Nu blev resultatet finemang ändå men man får gärna lägga till fler och bättre vapen och fordon till nästa gång - expandera universumet och göra mer än att ”bara” förvalta serien, vilket förvisso är svårt i sig. Ta gärna ut svängarna mer nästa gång, gameplayet håller fortfarande men det kan bli bättre.


Svårförstådd berättelse – Så har det alltid varit när man spelar Halo, men även jag som har hyfsad koll på universumet har ibland svårt att hänga med om vad vi gör och varför vi gör det. 343 måste ta sig tid att förklara vad som händer bättre och inte införa så många nya termer, namn och karaktärer på så kort tid.

Slutsats: Halo 4 är ett måste för alla som gillar Halo (vilket är ganska många), gör man det inte lär man inte hitta något nytt. Kampanjen håller i sju-åtta timmar med koncentrerad spelglädje. Därefter har man Spartan Ops och multiplayer och glöm heller inte att titta på Forward Unto Dawn. Det finns få spel som har både en så här bra multiplayer och en så bra story.

10/10 – Världsklass