Diablo III

• Genre: HacknSlash
• Släppdatum: 2012-05-15
• Utvecklare: Blizzard
• Utgivare: Blizzard
• Plattform: PC

Hell, it’s about time. Again.

Precis som med StarCraft II har nu Blizzard uppdaterat ännu en av sina gyllene spelserier efter över tio års väntan. Diablo är ett tugnt namn inom spelbranschen och den mest framgångsrika hack ’n slash-serien någonsin. Många inklusive jag själv har varit skeptiska till om Blizzard verkligen skulle kunna skapa samma beroendeframkallande magi som förut samtidigt som det ska kännas nytt och fräscht. Vem kommer inte ihåg stormen av kritik som skapades då de visade upp de första bilderna av ett pastellfärgat Diablo III, eller när de annonserade Auction House? Jag var beredd på att Diablo-känslan inte skulle finnas där till 100 %, speciellt efter att ha blivit besviken av hur casualanpassat multiplayerdelen i StarCraft II är. Men jag hade fel – Diablo III är precis lika mycket Diablo som sina föregångare.

POSITIVT

Storyn och filmsekvenserna – Let’s face it - Diablo har aldrig handlat om story. Tiden man snackar med NPCs och ser på filmsekvenser är ingenting jämfört med actiondelen. Ändå har jag alltid sedan originalet facinerats över storytellingen, och om man bara gräver lite djupare upptäcker man snart hur komplext universumet i Diablo är. Tyvärr är D3s manual ingen mininovell som ettans var, men det är helt klart mer fokus på story i D3 jämfört med de tidigare delarna. Man får reda på mycket backstory om hur världen Sanctuary skapades samt händelserna från D1/D2, och konversationerna man kan ha med NPCs är många fler än tidigare. Dessutom har mellansekvenser lagts till för särskilt viktiga händelser, och man hittar loggböcker lite här och där för ännu mer lore.

Något som alltid imponerar i Blizzards spel är de förrenderade filmsekvenserna som dyker upp mellan de fyra akterna. Precis som i StarCraft II finns det inte särskilt många sådana i D3, men de som är där är minst sagt otroliga. Efter varje Blizzard-spel sitter man där och tänker: ”Det kan väl ändå inte bli snyggare än så här?” Men jo, dessa klipp måste ses. Och man hoppas ju att de gör en film någon gång, med tekniken.

Simplifierat färdighetssystem – Något som störde mig när jag hörde om det var att Blizzard hade tagit bort RPG-delen där man distribuerar sina poäng på attribut och färdigheter när man går upp i nivå. Istället sköts attributen automatiskt och du låser upp vissa färdigheter för varje nivå. Blir inte alla karaktärer likadana då? Det finns en hel drös av färdigheter och runor som används för att modifiera dem, så antal kombinationer man kan använda på sin karaktär är flera miljoner. Visst finns det builds som är väldigt populära och som fungerar bra, men jag själv har inte kollat på hur andra bygger sina karaktärer utan tycker det är superkul att bara mixtra själv och se vad man kan komma på. Just nu finns det färdigheter som känns som ett måste (Multishot, War Cry, Diamond Skin, Spirit Walk osv) och många fler som känns direkt värdelösa, men självklart kommer Blizzard att ändra på mycket och försöka balansera det så gott som det går.

Men det absolut bästa med att de tagit bort det manuella systemet från Diablo II är att man slipper göra om karaktärer för varje patch eller när man kommit på en ny build. Förstår inte längre själv hur jag kunde tycka det var så bra förut. Istället räcker det att levla upp din karaktär till maxnivå, som är 60, och sedan behöver du aldrig mer tänka på det igen. De fem karaktärerna ä: Barbarian, Monk, Demon Hunter, Wizard och Witch Doctor. De är alla väldigt lika karaktärerna från D2 faktiskt, med några nya förmågor vardera. Jag har kört en del med varje karaktär förutom Wizard, och de spelas alla väldigt olika så variationen är det inget fel på. Till en början valde jag att satsa på munken då han liknar Paladin från D2, men att köra demonjagare och skjuta alla fiender från avstånd samtidigt som man lägger fällor och akrobatiserar omkring är så otroligt kul att jag var tvungen att lägga den heliga munken åt sidan för stunden. Den enda karaktären som jag tycker är trist är egentligen Barbaren som är en typisk närdstridssnubbe som mest kör på muskler, men så har jag inte testat så många olika builds med han heller.

Loot – Diablos signatur har alltid varit looten. Varje gång jag spelar ett nytt hack n’ slash förvånas jag alltid över hur dåligt lootsystemet är. Inte minst i det senaste Dungeon Siege som hade ett helt ofattbart system som inte var kul för fem öre. D3 lyckas återigen med att få varje drop att kännas spännande, även om systemet är lite annorlunda från i D2. Istället för att göra unika föremål (kallas här legendariska) överlägsna magiska (blå) och sällsynta (gula) så är det istället de sällsynta som kan bli helt klart bäst i spelet, och även blå kan bli riktigt bra om man har tur. Variationen på looten är väldigt stor, och det finns mycket att hämta och förbättra sin karaktär med även när man nått maxnivå. Det är också mycket, mycket svårare att hitta riktigt bra grejer än tidigare. Legendariska hittar man väldigt sällan och set-föremål har jag ännu inte ens stött på. Många klagar över hur svårt det är att hitta något bra, men personligen tycker jag hellre att det ska vara svårt att hitta värdefulla saker än att alla har superbra utrustning och klarar spelet hur lätt som helst. Det är ju trots allt 6 miljoner som spelar...

Auction House – Sex miljoner spelare ja. Vore det inte då en bra idé att införa ett auktionshus där alla kan sälja/köpa föremål med varandra? Jo, det var just så Blizzard tänkte. I D3 finns ett vanligt AH där man handlar för guld, och ett med riktiga pengar. Detta är ett genidrag av två anledningar: guld blir till skillnad från i D2 helt plötsligt värt någonting, och man kan själv bestämma svårighetsgraden på spelet. Jag valde till exempel själv att inte köpa något från AH med min huvudkaraktär för att se hur spelet är ”på riktigt”, medan jag köpte några billiga föremål för mina sekundära karaktärer för att levlandet skulle gå snabbare. Det är upp till var och en – har man tillräckligt med guld/pengar kan man köpa ett riktigt übergear, för bra föremål finns det verkligen inte ont av.

Grafiken/Ljudet – Jag tycker att den lite celshadade grafiken passar spelet väldigt bra. Det blir aldrig någon skräckstämning som i originalet, där i princip allt var mörkt och deprimerande, men grafiken sätter absolut inte stopp för en dyster stämning. Och nej, jag vill inte ha ett spel som ser ut exakt som D2, för det ser helt enkelt inte bra ut idag. D3 är snyggt utan att imponera alltför mycket, och framförallt flyter det på bra även på äldre datorer. Nytt är fysiken där många saker kan förstöras och flyga iväg åt olika håll, vilket man märker då man använder en speciellt kraftfull attack mot en fiende och ser hur den flyger långt iväg. Miljöerna är ganska intetsägande och nästan kopierade från föregående titlar, men jag gillar verkligen öknen i Caldeum och alla städer som är mycket välgjorda. Laddningstider får man inte se något av heller för den delen.

Ljudet är bäst i serien hittills skulle jag vilja påstå. Det finns en mängd röstskådespeleri och allt är en fröjd att lyssna på. Inte nog med att varje karaktär och följeslagare säger olika saker beroende på deras bakgrund, men de har manliga/kvinnliga versioner med egna röster också. Musiken är egentligen mest bakgrundsstämning, men huvudtemat är episkt och även många av låtarna. Problemet är att vissa låtar spelas i områden som är väldigt korta så att man inte hinner höra mycket av dem, medan andra recyclas ganska ofta. Stadslåtarna får man till exempel höra mycket av, men som tur är så är de alla bra, speciellt det remixade Tristram-temat.

Oändlig hållbarhet – Precis som i D2 finns här fyra akter som kan spelas igenom på Normal, Nightmare och Hell. Första genomgången lär ta 20-30 timmar att klara om man lyssnar på all dialog, testar färdigheter och inte stressar igenom. Efter det kan man dock skippa all story och då går det betydligt fortare, dock återfinns Diablos klassiska slumpgenererade kartor så det blir aldrig helt identiskt. Nytt i D3 är en fjärde svårighetsgrad, Inferno, som är till för de som har nått nivå 60. Här finner man de tuffaste fienderna men även de bästa föremålen och mest guld. I princip kan man leta efter föremål i all oändlighet om man så vill, men att bara klara av Inferno är en stor bedrift i sig. Tröttnar man kan man börja om med en annan karaktär, scouta efter föremål på AH, ge sig ut på sidoquests eller jaga achievements. Jag har spelat i över 200 timmar och känner fortfarande för att spela mycket mer, men gillar man inte evighetsspel och bara vill klara spelet håller det ändå i många timmar.

Och... ännu har man inte lagt in PvP, en av de primära anledningarna till varför många körde Diablo 2 i flera år.

Moderniserat och finputsat – D3 har egentligen fixat allt som var jobbigt och kändes omständigt med D2. Jag kan aldrig längre tänka mig att plocka upp guld manuellt, nu sugs det in i ens tacksamma fickor utan möda. Stashen där man kan förvara föremål, liksom guldet, delas av alla ens karaktärer, och likadant med smeden och juveleraren som används vid crafting. Redan vid menyn kan man se sin karaktärs utrusning och alla föremål via sin profil eller AH. Man behöver inte längre scrolls för att identifiera föremål eller ta sig tillbaka till stan med Town Portal. Många sådana saker som numera känns föråldrat har försvunnit och gör att det hela känns mer lättillgängligt och underlättande. Vissa säger fördummat – men det känns som bakåtsträvare som vill undvika förändringar. Sedan finns givetvis funktioner som jämföring av två föremål, som numera är standard i RPGs. Det finns en del andra funktioner jag skulle vilja se, till exempel att dölja icke-magiska föremål från marken och att lättare kunna hantera stashen, men det är saker som garanterat kommer senare.

NEGATIVT

Co-op? – Spel som Diablo är som bäst när man spelar flera. I D3 kan man spela fyra samtidigt, vilket är riktigt kul. Problemet är dock att det är mycket svårare att köra flera jämfört med att spela ensam. Blizzard har sedan releasen tagit bort extra skadan som fiender fick ju fler spelare man var, men det har inte hjälpt särskilt mycket. Vanliga fiender är inga problem i D3, utan det är elites som är problemet, och när de får mer än dubbelt så mycket hälsa per spelare blir det riktigt jobbigt. Det är lite svårt att förklara, men det har också att göra med att vissa färdigheter och attribut är bättre i solo än i multiplayer helt enkelt; specifict saker som involverar att fiender dör så som life per kill. Å andra sidan kan man dela upp elites och ta ut dem en och en, så det finns fördelar med multiplayer också, även om jag önskar att det fanns fler färdigheter som gynnar hela partyt, så som auror.

Act 4 – De tre första akterna var riktigt grymma. Sedan kommer man till den sista, och jag gillar den inte på något sätt. För det första dalar storyn rejält och speciellt slutet är en besvikelse, och sedan är akten också långt mycket kortare än de övriga. För att göra det hela sämre är miljön och fienderna tråkigt generiska, ännu tråkigare än de var i D2 om ens möjligt, och antagligen på grund av dess längd så har akten ingen egen stad utan istället lånas staden från akt 3. Nej, nej, nej, man märker att denna delen var rushad.

Crafting – Det är kul att träna sin smed och juvelerare, men när man har gjort det har man inte någon stor nytta av dem. Juveleraren används i princip bara till att ta ut gems ur föremål, och smeden kan crafta en mängd olika föremål men det är i min mening för dyrt jämfört med att bara försöka hitta eller köpa på AH. Det finns ritningar som man kan ge för att crafta ännu fler föremål, men att hitta dem är inte det enklaste, och jag gissar på att de är ännu dyrare att framställa. Craftingen är egentligen ingenting negativt - det tillför bara inte särskilt mycket.

Ingen Player vs Player – PvP var det jag körde klart mest i D2, men tyvärr saknas det i trean. Det var först tänkt att det skulle ingå vid launch, men nu har de skjutit upp det till slutet av året. Hur det kommer att fungera ska bli intressant att se, men Blizzard verkar inte vilja fokusera alltför mycket på det tävlingsinriktade läget. Kanske helt enkelt för att inte förstöra för StarCraft II i och med att det spelet redan är etablerat i e-Sports-världen. Vem vet. Om några månader kommer det i alla fall, så det är ingen större fara.

Bossar som överhypas – Ja, det är väldigt mycket snack och hype inför varje boss, speciellt en i akt 3. Lite ironiskt är det då att bossarna är enklare än elites, och oftast inte alls svåra. Nu har Blizzard gjort några starkare, men vissa är fortfarande patetiskt enkla. Det är inte alls som i ettan där varje boss är mardrömslik tyvärr.

Alltid online? – Vid launch var det en himla massa problem för folk att ens komma in på servrarna och spela, men de senaste veckorna har jag inte haft några som helst problem. Det enda problemet är att AH är nere då och då, och även spelet vid patchning men det brukar alltid ske sent på natten. Däremot vet man inte vilka problem det kan skapa i framtiden, till exempel har de funderat på att lägga in en gräns för hur många spel man kan skapa per timme. StarCraft II är det egentligen aldrig något problem med vad jag vet, så att spelet alltid är online är mest bara farligare än det låter.

Slutsats: Egentligen, av någon konstig anledning, så har Diablo III inte mycket konkurrens. Det skapas helt enkelt inte många spel i den här genren, vilket är synd då det är en personlig favorit.  Torchlight 2 är det enda hack ’n slash-spelet jag kan komma på som ens har en chans att slåss mot D3, men där har utvecklarna själva sagt att T2 är ett spel man kan spela när man tröttnat på D3, så det råder ingen tvekan om vem som har monopol på genren för tillfället. Diablo III förbättrar och moderniserar den klassiska spelmekaniken på alla möjliga sätt, samtidigt som det inför genidrag som auktionshuset. Blizzard stödjer även aktivt spelet med nya patcher och buggfixar, och visar att de lyssnar på communityn då de snabbt har förbättrat saker som folk har klagat på. Det råder ingen tvekan om att expansion packs kommer att släppas till D3 och göra det ännu större och bättre, se bara på expansionen till D2 som förbättrade spelet på alla möjliga fronter, och D3 som det är nu är tillräckligt beroendeframkallande för att det ska räcka ett långt tag framöver. Blizzard har gjort det igen.

10/10 – Världsklass