Spelrecension: G-Force

• Genre:Action, Plattform

• Release: 2009-08-28

• Utvecklare: Eurocom

• Utgivare:Disney Interactive Studios

• Plattform: [Xbox 360], PS3, Wii, PC, PS2, PSP, NDS

Man kan aldrig säga att man sett allt i spel- och filmvärlden. Case in point – i G-Force spelar man ett dödligt marsvin utrustad till tänderna med högteknologisk apparatur och slåss mot alarmklockor och dammsugare ackompanjerad av en spionfluga. Bland annat hittar vi jetpack, plasmapistol, eldkastare, infraröda glasögon och en elektrisk piska som känns som en blandning av Indiana Jones och Obi-Wan Kenobis tillhyggen i hans arsenal. Låter normalt va?

Darwin, som gnagaren man spelar heter, ingår i en hemlig grupp marsvinsagenter vars uppdrag är att infiltrera miljardären Sabers bas och stoppa hans program som kommer göra alla miljoner hushållsapparater han producerat levande. Eller något sånt. Storyn är så dåligt presenterad, man kastas bara in i handlingen och får sällan någon underliggande förklaring. Helt plötsligt ploppar en mullvad fram och Darwin blir överlycklig över att han lever. Okej? Jag har aldrig sett honom tidigare. Det underlättar helt klart om man sett filmen.

Storybristerna till trots, och trots att det är ett filmlicensspel baserat på en galen idé: G-Force är faktiskt bra. Bättre än filmen som fått obarmhärtig kritik på IMDB. Det känns som utvecklarna tänkt till och satsat på spelet, försökt göra något eget av det. Och dessutom är spelet inte så barnsligt enkelt att äldre spelare tröttnar. Man har hittat en bra mellannivå där både yngre och äldre kan få ut något av spelet, perfekt för föräldrar att spela med sina barn. Xbox 360-versionen är inte lokaliserad på svenska, men PS3, Wii och NDS-versionerna är det. Medföljer spelet gör ett par ”coola” 3D-glasögon som gjorde spelet ospelbart för mig.

Spelmekaniken mixar action, pussellösning och plattformshoppande. Det är en skön mix men det blir samtidigt repetitivt, vilket leder till att spelet gör sig bäst i mindre doser. Striderna är mest underhållande, det fungerar överraskande bra att slåss, rulla, sikta och använda alla prylar. Mycket bra kontroll, även på kameran. Jetpacket används flitigt till att sväva och rakethoppa i plattformsmomenten och eftersom marsvin har så korta ben använder Darwin även jetpacket i vågrätt ställning till att springa snabbare på alla fyra.



Fienden består som sagt av diverse hushållsapparater som fått liv á la Transformers och tack vare en ganska stor variation och helt ok AI så blir det sällan tröttsamt att exempelvis ge strykjärnen stryk. Och vem vill inte spränga alarmklockor, dessa satans verktyg på morgonen? Man stöter på en finurlig uppsättning maskiner genom spelets gång, såsom CD-spelare som kastar rakbladsskivor och våffeljärn som fått för sig att de är rabiata hundar. Inget jobb är för svårt för Darwin dock! Hans vapenuppsättning växer genom att köpa nya för pengar (chips) från fallna fiender.

Det som kan bli en smula långtråkigt är pusslen. Genom att trycka upp på D-paden kan man kontrollera flugan Mooch och ta sig in i ventiler (här spenderas mycket tid) och ställen som Darwin inte kan nå. Mooch har ärvt spindelmannens spindelkänsla och kan därmed sakta ned tiden för att komma förbi exempelvis snurrande fläktar. Denna mekanik, användandet av Mooch, används tyvärr för ofta och leder till att, även om de olika banorna och miljöerna inte direkt känns ofräscha, så upprepas sättet man löser banorna på allt för ofta. Stäng av kraftfält via en omväg av Mooch, hitta en reaktorkärna via omvägen med Mooch. Det blir lite tröttsamt. Samtidigt är en del av banorna riktigt långa så det gäller att man har satt undan tid när man inleder sessionen.

Bortsett från de fem inledande minuterna spelar man i stort sett uteslutande inomhus i olika sterila miljöer som laboratorier, kontor och fabriker. Grafiken är helt ok och gör sitt jobb utan att vara slående. Däremot är perspektivet annorlunda mot de flesta andra spel eftersom man är ett marsvin på 25 cm och allt ser större ut än vanligt. Darwin och övriga karaktärer har det lagts extra mycket jobb på.

Ljudet är välgjort. Skön agent-musik spelas i bakgrunden och basen dunkar på bra när fotstegen från en gigantisk dokumentförstörare slår i golvet som vore en T-rex annalkandes. Rösterna låter bra även om profilerna Nicolas Cage, Tracy Morgan och Penelope Cruz från filmen inte medverkar i spelet. Darwin som karaktär är dock ointressant (typisk goodie-two-shoes som inte kan tappa humöret och är vän med alla) och hans one-liners såsom ”What a sticky situation” när han trampar i klister, eller ”it´s getting hot in here” när golvet börjar brinna får mig att önska marsvinsinfluensan på honom.

Hållbarheten ligger mellan 8-10 timmar om man inte känner för att förlänga speltiden genom att samla allt eller ta alla achievments, i vilket fall vi snackar uppemot 15-18 timmar.



Det är uppfriskande när spelutvecklare tar sig tid att göra filmlicensspel, speciellt animerade sådana, till något spelbart. De blir sällan om någonsin stortitlar, men ett kul tidsfördriv för stunden är G-Force definitivt, och säkerligen kommer det underskattas som ett rent barnspel. Det vore dock ett misstag då det vänder sig till en ganska bred åldersgrupp. Trevlig överraskning.

+ Mysig tecknad agentaction
+ Trevlig ljudbild och bra kontroll

-    Repetitiv pussellösning
-    Bristfällig presentation

7/10

Text av Zoiler