Smygvisning av Ratatouille

Premiär ja, det är en speciell sak med premiärer. Det råder någon slags speciell masshysteri när det är dags för en förhandsvisning av en film som om känslan att vara prioriterad och speciell väcker de sämsta sidorna hos folk som utan att förstå att alla andra i salongen är exakt lika speciella och prioriterade eftersom även de har fått de åtråvärda biljetterna i sin ägo. Kön ringlade sig lång utanför Rigoletto och väl inne i den enormt stora salongen ackompanjerades den inledande snabbglimten av Wall-E som är Pixars nästa film med premiär 2008) samt den Oscarsnominerade kortfilmen Lifted av ett aldrig tidigare upplevt prassel av godispåsar. Tack och lov var storleken på dessa påsar ytterst begränsad vilket ledde till en acceptabel ljudnivå när huvudfilmen väl började.

Men vad är Ratatouille för film egentligen? Först vill jag påpeka att denna förhandsvisning gav oss den svenska versionen med bland annat Gustaf Skarsgård som Råttan Remy (Där den hysteriskt roliga komikern Patton Oswalt gör den engelska orginalrösten). Lite av den perfekt vältimade dialogen med sina karakteristiska slap-stickskämt är enligt mig en av Pixar Studios oerhörda styrkor, vilket tyvärr delvis försvinner i de svenska översättningarna när vissa av skämten är så hårt styrda av hur filmen är tecknad och man ibland måste tänka både en och två gånger på hur det borde vara på engelska för att förstå vissa av de dubbelbottnade skämten.

Med dessa förutsättningar givna vill jag börja med att säga att detta inte är Pixars bästa film men den är bra. Riktigt bra. Vi får följa den matintresserade råttan Remy som till skillnad från sin övriga familj är en riktig finsmakare som aldrig skulle få för sig att äta för ätandets skull utan istället njuter av smakerna och hur man kan blanda dessa för att nå ytterligare kulinarisk njutning. Ödet får honom att hamna i Paris där hans stora idol, kocken Auguste Gusteau har sin stjärnrestaurang och trots riskerna med att vara en råtta i ett restaurangkök drivs Remy av sin kärlek till att laga mat att ta en närmare titt på hur arbetet fortlöper i ett av Paris mest kända kök. Här träffar han Linguini, en kökspojke som inte kan något om matlagning, men blir Remys verktyg för att uppfylla sin dröm att bli kock. Vägen till framgång är inte lätt och vi bjuds på en fantastisk lektion i hur våra upplevelser är färgade av vår uppfattning om hur saker och ting skall gå till för att upplevas som korrekta.

Med Ratatouille visar Pixar åter igen att den teknik som finns på Svenska biografer inte ens i närheten räcker för att göra filmen rättvisa. Jag har aldrig tidigare sätt ett sådant visuellt detaljfyrverkeri och det är tydligt att det numera inte innebär några tekniska problem att animera vare sig blöt päls eller blandat kloakvatten som rinner längs tegelväggar som ljuset studsar i. Allt är så perfekt att jag när jag kände att jag kommer att inhandla denna film på ett högupplöst format så fort den finns tillgänglig – en ny referens i animationsteknik har sett sitt ljus. Och då har jag inte ens sagt ett ord om kompositören Michael Giacchinos spröda fljötmusik som följer Remys känslomässiga berg-och-dalbana som avslutas i ett bombastiskt crescendo med utsikt över Paris takåsar.